Tillbaka

Information för allmänheten

  1. Bakteriell vaginos
  2. Borrelia infektion
  3. Candida (Jästsvamp)
  4. Cytomegalovirus (CMV)
  5. Enterovirus
  6. Gonorré
  7. Grupp-A streptokocker (GAS)
  8. Grupp-B streptokocker (GBS)
  9. Hepatit A (Epidemisk gulsot)
  10. Hepatit B
  11. Hepatit C
  12. Herpes
  13. HIV
  14. Influensa
  15. Kikhosta (Pertussis)
  16. Klamydia
  17. Kondylom (Humant papillomvirus - HPV)
  18. Listeria
  19. Malaria
  20. Mässling
  21. Parvovirus B19 (femte sjukan, erythema infectiosum)
  22. Röda hund (Rubella)
  23. Salmonella
  24. Syfilis (Lues)
  25. TBE (Fästingburen hjärn/hjärnhinneinflammation)
  26. Toxoplasmos
  27. Tuberkulos (TBC)
  28. Vaccinationer
  29. Vattkoppor (Varicella)
  30. Zikavirus
Tillbaka

Bakteriell vaginos

Under uppdatering!

Sökord: Bakteriell vaginos
Uppdaterad:

Tillbaka

Borrelia infektion

Sammanställd av barnmorska Cecilia Brolinger och Marie Sjödin. Reviderad av Cecilia Brolinger och Marie Studahl 2013.
Faktagranskad av Med.dr Leif Dotevall

Vad är borrelia?

Borrelia är samlingsnamnet på en grupp spiralformade bakterier (spirocheter) som orsakar borreliainfektion. Det finns tre olika typer av borrelia-bakterier i Sverige som kan ge infektion hos människan.

Hur smittar och vilken spridning har borrelia?

Borrelia överförs via fästingbett. Infektionen smittar inte från människa till människa.
I Sverige sprids borrelia av fårfästingen (Ixodes ricinus). Framför allt sker smitta till människor genom bett av nymfen (ej fullvuxen fästing med storlek på 1-3 mm) men även via den vuxna honfästingen (storlek 2-10 mm). Bettet är ofta helt smärtfritt eftersom fästingen tillverkar ett ”lokal-bedövningsmedel” som injiceras vid bettet.

Överföring av borreliabakterierna sker inte direkt utan sannolikt efter minst ett halvt dygn. Det är därför viktigt att ta bort fästingen så snart som möjligt. Om fästingens mundel fastnar innebär det inte någon ökad smittrisk eftersom borreliabakterierna finns i fästingens mag-tarmkanal.

Risken att drabbas av borrelios i södra Sverige har beräknats vara i genomsnitt cirka 1/150 fästingbett. De lokala variationerna är dock mycket stora. Fästingsäsong är det vanligen från april till oktober men milda vintrar kan säsongen förlängas betydligt.

Fästingar är aktiva när medeltemperaturen överstiger +4-5º C och  trivs bäst i fuktig vegetation (gräs, sly etc.). De finns i större delen av Sverige men minskar i frekvens norr om Dalälven. Fästingar kan dock påträffas längs hela Norrlandskusten.
Rådjur, gnagare och andra däggdjur samt fåglar kan transportera och sprida fästingar. Även våra vanliga husdjur bär ofta fästingar.

Antalet fall med borreliainfektion beräknas till cirka 5000-10 000 per år i Sverige.

Vilka är symtomen vid en borreliainfektion?

Sjukdomsbilden indelas i tre stadier. Men alla smittade personer genomgår inte alla stadierna, ofta sker en spontanläkning efter genomgången lokal infektion. Symtombilden varierar beroende på vilken typ av borrelia som orsakat infektionen.

1.Tidig lokaliserad infektion. Vanligast är ett hudutslag (erythema migrans), en rodnad som uppkommer på bettstället och sedan breder ut sig. Det typiska utseendet på hudutslaget är en ringformad rodnad med en central blekhet. Hudutslaget fortsätter att växa efter 2 dygn och är ofta större än en femkrona.Ibland förekommer feber, led- och muskelsmärtor samtidigt.
Inkubationstiden är 2-30 dagar efter fästingbettet. Borreliainfektionen kan läka ut av sig själv och tillfrisknande utan behandling sker sannolikt ofta. Bara cirka 10-15 % av obehandlade individer som har hudutslag, får en spridning av infektionen.

2. Tidig spridd infektion. Symtom från nervsystemet (neuroborrelios) med eller utan föregående hudutslag är den vanligaste varianten av spridd infektion. Svår borrande nervsmärta oftast lokaliserad ensidigt i armar, ben, nacke eller rygg är det vanligaste symptomet Denna smärta är ofta kombinerad med en brännande obehaglig känsla i huden. I nästan hälften av fallen inträffar en halvsidig ansiktsförlamning, men mindre ofta idag när diagnosen ställs i ett tidigt skede.  Även andra symtom som allmän trötthet och generell värk i kroppen förekommer tillsammans med de neurologiska symtomen. Inkubationstid från bettet är 7-90 dagar. Ledinflammation är också tecken på spridd infektion och ger då svullnad och rodnad framförallt i en eller flera stora leder.Inflammation i hjärtat, som förekommer i andra delar av världen är sällsynt här. 

3. Sen infektion. Kroniska hudförändringar och hudrodnad med ”potatisskal-hud” (acrodermatit) ofta med ledsvullnad i närheten av hudförändringen. Ibland även nedsatt känsel i angränsande hud.


4. Restsymtom efter borreliainfektion.Förekommer i 25 % av neuroborrelios och framförallt om det gått lång tid innan man behandlats. Läkning fortgår under flera år.Det kan vara koncentrationssvårigheter, trötthet, led- och muskelvärk, huvudvärk, nedstämdhet, sömnrubbning m.m. efter behandlad borreliainfektion och förekommer med stor variation, huvudsakligen efter spridd infektion. Orsaken till symtomen är huvudsakligen oklar.

Borrelia hos den gravida kvinnan.

Symtomen vid borreliainfektion hos den gravida kvinnan skiljer sig inte från den icke-gravida.

Borrelia hos fostret och det nyfödda barnet.

Risken för att det ofödda barnet skall skadas av borreliainfektion under graviditeten är ytterst liten. Flera större kontrollerade undersökningar under senare år har inte kunnat påvisa något säkerställt samband mellan den gravida kvinnans borreliainfektion och fosterskada.

Hur stor är risken för att fostret/ barnet skall smittas under graviditeten?

Borrelia kan passera över via moderkakan till fostret, hur ofta det sker är okänt. Oklart är om det har någon betydelse för fostret. Flera aktuella forskningsstudier talar för att risken för fosterskada vid borreliainfektion hos mamman är mycket låg. Det är viktigt att få tidig behandling av infektionen under graviditet.

Hur påvisas borrelia hos den gravida kvinnan?

Erythema migrans/hudrodnaden har ett typiskt utseende som kan ses vid undersökningen.
En liten rodnad, som ofta uppkommer, som reaktion på ett fästingbett skall inte tolkas som borreliainfektion. Men om rodnaden växer under de närmaste dagarna bör borrelia misstänkas. Blodprov behöver inte tas för att bekräfta diagnosen borrelia vid hudutslaget -erythema migrans.

Blodprov för kontroll av antikroppar kan tas för att bekräfta en misstänkt spridd borreliainfektion.

Prov på ryggmärgsvätskan, lumbalpunktion, utförs vid misstänkt neuroborrelios.

Om man misstänker att man fått en borreliainfektion bör man tala med sin barnmorska/läkare på mödrahälsovården som kan hänvisa vidare till infektionsläkare.

Hur påvisas borrelia hos fostret?

Påvisning av borrelia hos fostret är inte aktuellt.

Hur påvisas borrelia hos det nyfödda barnet?

Samma prover används som för vuxna.

Vad finns det för behandling?

Borreliainfektion behandlas med antibiotika.

Vid behandling av en gravid kvinna är det viktigt att avväga såväl dos som val av preparat med tanke på graviditeten.

Vad kan man göra för att undvika att smittas?

Vaccin finns ännu inte tillgängligt. 

Om man är i skog och mark i fästingområden kan man däremot skydda sig mot fästingbett genom täckande klädsel med långa ärmar, byxben och strumpor. Preparat som minskar risken för fästingbett börjar finnas i handeln dock utan att man ännu känner deras värde.

Daglig inspektion av kroppen lönar sig eftersom fästingen ofta vandrar en tid innan den sätter sig fast. Om man redan blivit fästingbiten bör man avlägsna fästingen så snart som möjligt.

Risken att man ska ha blivit smittad med borrelia är även vid fästingbett liten (se ovan) varför man inte skall göra något annat än att observera bettstället. Uppkommer ringformad hudrodnad (erythema migrans) eller andra symtom efter fästingbett skall man kontakta läkare.
Apoteket har  informationsmaterial om Fästingar och fästingöverförda infektioner. (länk)  http://www.apoteket.se/  sök fästingbett.
Råd och information finns även på  smittskyddsinstitutets hemsida: Smittskyddsinstitutets information

Sökord: Borrelia
Uppdaterad: 2015-10-22

Tillbaka

Candida (Jästsvamp)

Bm Cecilia Brolinger, INFPREG Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.
Reviderat av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa 2016
Faktagranskad av Berit Hammas, Specialistläkare Lab. Medicin Skåne Kliniska Mikrobiologen. Universitetssjukhuset MAS.

Vad är candida?

Candida är en jästsvamp, den vanligaste formen är Candida albicans. Candida eller svampinfektion kan uppstå i många av kroppens vävnader, men är särskilt vanligt i slidan. Den vanligaste orsaken är en obalans i slidans bakterieflora, vilket kan ge överväxt av Candida albicans. Det är en svamp som normalt finns i små mängder i bakteriefloran i mag-tarmkanalen och slidan.

Hur smittar och vilken spridning har candida?

Jästsvampinfektion är en av de vanligaste underlivsinfektionerna. Om man tar ett odlingsprov från slidan på alla friska kvinnor kan man hitta jästsvamp hos en tredjedel. Det uppskattas att närmare 75 % av alla kvinnor drabbas av en infektion åtminstone en gång under sin livstid. Män kan reagera på jästsvampens toxiner men får sällan själva infektionen. Jästsvampinfektion räknas inte som en sexuellt överförd infektion.

Vilka är symtomen?

De typiska symtomen vid en Candida-infektion är klåda och sveda i underlivet och ibland en vitaktig grynig flytning.

Candida hos den gravida kvinnan.

Under graviditet är det vanligt med jästsvampinfektion. Orsaken till detta är graviditetens påverkan på immunförsvaret och de förändrade hormonnivåerna, med höga östrogenhalter.

Hur stor är risken för att fostret/barnet skall smittas under graviditeten?

Risken för överföring av Candida från modern resulterande i en infektion hos barnet är mycket liten. Kongenital infektion är mycket ovanlig trots att candida kan isoleras från vagina hos många gravida kvinnor (20-30 %).

Det är vanligare med Candida-infektioner hos för tidigt födda barn före graviditetsvecka 30 eller med mycket låg födelsevikt under 1000 gram. De få mognare barn som insjuknar har oftast kirurgiska problem.

Hur stor är risken för en candidainfektion under graviditet?

Under graviditet är det 2-10 gånger vanligare med jästsvampinfektion än om du inte är gravid.

Hur påvisas candida hos den gravida kvinnan?

Jästsvamp ger rodnande slemhinnor och gryniga vita flytningar som är synlig vid gynekologisk undersökning. Jästsvampen kan ses i mikroskop eller växa fram vid odling.

Hur påvisas candida hos det nyfödda barnet?

Odlingsprov.

Vad finns det för behandling?

Jästsvamp kan lokalbehandlas med vagitorier (slidpiller) och kräm (receptfria läkemedel) vid symtom. Jästsvampinfektion under graviditet är mer svårbehandlad än annars, infektionen återkommer ofta trots behandling. I samråd med behandlande läkare kan långtidsbehandling provas för att slippa stora besvär. Pensling med gentianaviolett/metylrosaanalin kan utföras enstaka gånger under graviditeten. Behandling med tabletter ska inte ges under graviditet.

Vid allvarlig svampinfektion hos det nyfödda barnet ges intravenös behandling med svampdödande läkemedel.

Vad kan man göra för att undvika att få besvär?

Några särskilda råd för hur man ska undvika att få Candida går inte att ge. Möjligtvis kan man tänka på att inte överdriven tvättning med vanlig tvål i underlivet. Tänka på att tvätta underkläder i mer än 60 grader i tvättmaskinen, då dör svampen.

Candida hos ammande kvinnor och deras barn.

Ammade kvinnor kan få svamp på bröstvårtorna och ibland i mjölken. Oftast efter antibiotika behandling, såriga bröstvårtor eller om hon har eksem på bröstvårtorna. Symtom på svampinfektion i huden på vårta och vårtgård är: sveda, klåda, brännande smärta vid amning samt ett ilsket rodnade, fjällande område på delar av bröstvårtgård. Oftast kan man samtidigt se svamp i barnets mun i form av muntorsk. Då har barnet en vitaktig beläggning på tunga och insida av kinder och i gommen, som till skillnad från mjölkrester inte kan skrapas bort. Oftast behandlas barnet inte om inte den ammande mamman får symtom av svamp på bröstvårtorna. Om du har dessa symtom kontakta din amningsmottagning, vårdcentral eller barnavårdcentral.

Sökord: Candida
Uppdaterad: 2016-11-03

Tillbaka

Cytomegalovirus (CMV)

Information sammanställd av barnmorska Marie Sjödin.
Reviderad 2014 av barnmorska Maria Ackhammar och 2016 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av Överläkare Karin Petersson, INFPREG

Vad är CMV?

Cytomegalovirus (CMV) är en mycket vanlig infektion som de flesta vuxna människor har haft utan att märka det.

Efter det att man blivit smittad och haft CMV för första gången (primärinfektion) finns CMV kvar i kroppen hela livet, i regel utan att man märker av det eller att det ger några problem. Immunförsvaret håller infektionen under kontroll. Om immunförsvaret blir nedsatt, t.ex. av sjukdom eller vissa läkemedel, kan CMV-infektionen aktiveras (s.k. återfallsinfektion). Även vid en graviditet kan en vilande CMV aktiveras men vanligen helt utan att det märks eller orsakar problem.

Hur smittar och vilken spridning har CMV?

CMV smittar bara från människa till människa och inte från djur. Smitta överförs endast vid en mycket nära kontakt med en person som utsöndrar CMV genomkroppsvätskor, till exempel saliv, blod, slidsekret, sädesvätska, urin ochbröstmjölk. Smitta kan ske genom t.ex. kyssar, samlag, förlossning och amning.

CMV-virus förstörs av värme, intorkning, tvål,tvättmedel och vanliga desinfektionsmedel.

Vilka är symtomen vid en CMV-infektion?

Inkubationstiden (tiden från smitta till sjukdom) för CMV är 4-8 veckor.

Friska personer märker sällan av en CMV-infektion då man i regel inte har sjukdomssymtom utan infektionen går obemärkt förbi. Skulle man bli sjuk och få symtom kan dessa vara luftvägssymtom, långvarig hoppande feber, svullna lymfkörtlar, lunginflammation och en lätt leverpåverkan.

Hos individer med nedsatt immunförsvar t.ex. transplanterade personer kan CMV orsaka en allvarligare infektion med svårare sjukdomssymtom.

CMV-infektion hos den gravida kvinnan.

CMV-infektionen ger vanligen inte symtom hos den gravida kvinnan. Endast i enstaka fall förekommer en symtombild som den tidigare beskrivna.

Cirka 30% av de gravida kvinnorna i Sverige har inte haft CMV och är därför mottagliga och kan få en CMV-infektion för första gången.

Får en gravid kvinna en CMV-infektion för första gången i sitt liv finns det risk att infektionen kan gå över till fostret. Även vid en aktivering av tidigare CMV-infektion kan virus enstaka gånger smitta fostret men det sker mycket mer sällan än om man får CMV för första gången.

CMV-infektion hos fostret och det nyfödda barnet.

CMV kan överföras från mor till barn under graviditet, förlossning och amning.

Om den gravida kvinnan får en CMV-infektion kan fostret smittas och ge en medfödd infektion hos barnet. Missfall och fosterdöd kan i sällsynta fall bero på CMV. Återkommande missfall har däremot inte kunnat sättas i samband med CMV infektion.

De flesta barn med medfödd CMV infektion saknar sjukdomstecken och förblir friska. En mindre andel riskerar dock att bli svårt sjuka och/eller utveckla funktionshinder på grund av neurologiska skador. Den vanligaste skadan är hörselnedsättning. I minst 50% av fallen finns hörselnedsättningen redan vid födseln och identifieras då vid hörselscreeningen som omfattar alla nyfödda i Sverige. I resterande fall uppstår hörselskadan först efter födseln. Vanligtvis så debuterar hörselnedsättningen under barnets första levnadsår, men det finns även fall beskrivna där CMV-orsakad hörselskada uppkommit först i 7-8 års ålder.

En annan vanlig neurologisk skada till följd av en medfödd CMV-infektion är balansstörning pga skada i innerörat. Detta kan leda till sen motorisk utveckling och sen gångålder eller ostadig gång.

Även synskada och skelning förekommer hos barn med medfödd CMV-infektion.

Om det nyfödda barnet drabbas av en CMV-infektion är det däremot inte någon fara. Det är endast då infektionen överförs under graviditet som den kan utgöra en risk för skador och sjukdom hos barnet. I studier har man sett att cirka 40% av alla barn smittas under det första levnadsåret.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Om den gravida kvinnan får en CMV-infektion för första gången är risken ca 35-50 % att viruset går över till fostret. Får den gravida kvinnan en återfallsinfektion är överföringsrisken betydligt mindre ca 0,2-2%.

Risken för överföring av CMV är sannolikt densamma under hela graviditeten och man tror att CMV-infektionen kan orsaka skador hos barnet under hela fostertiden även om risken för allvarlig skada sannolikt är störst i början av graviditeten.

I en studie som utfördes i Malmö mellan 1977-1986 kunde man se att 0,5 % av de nyfödda barnen var smittade med CMV under graviditeten.

Vid förlossning är det vanligt att CMV kan aktiveras och finnas i förlossningskanalen hos en kvinna som någon gång tidigare haft CMV. Smitta kan då överföras till barnet. Ännu vanligare är att CMV efter ett tag finns i bröstmjölken och överförs till barnet. Barnet blir varken sjukt eller skadat av denna sena smitta.

På Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge pågår en kartläggning av medfödd CMV infektion hos nyfödda sedan 2007.

Hur påvisas CMV-infektion hos den gravida kvinnan?

Genom upprepade blodprov kan man bestämma om den gravida kvinnan har en aktuell infektion, tidigare har eller inte har haft CMV.

Det är emellertid endast i speciella fall som man bör utreda en eventuell CMV-infektion under graviditeten. Rutinmässig provtagning görs alltså inte. Om och när utredning av CMV-infektion under graviditet skall göras bör ske i samråd med specialistläkare som har erfarenhet av CMV och görs som regel endast om kvinnan har CMV-liknande sjukdom (se ovan punkt 3).

Hur påvisas CMV-infektion hos fostret?

Om modern visar sig ha en CMV-infektion kan man ta reda på om fostret smittats genom fostervattenprov (amniocentes). Provet kan endast visa om fostret är smittat eller inte. Om fostret är infekterat följer man upp med andra metoder t.ex. ultraljud.

Hur påvisas CMV-infektion hos det nyfödda barnet?

Genom urinprov och med blodprov.

Vad finns det för behandling?

Det finns inte någon medicinsk behandling, som kan förebygga eller ta bort CMV under graviditeten.

Det finns dock läkemedel som kan ges till det nyfödda barnet om det är svårt sjukt av CMV-infektionen. Nya behandlingsmetoder är under utveckling.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Den lilla risken för CMV skada bör så långt som möjligt förebyggas.

Eftersom det inte finns någon effektiv behandling och det inte heller finns något vaccin som kan skydda mot smitta är det viktigt att försöka undvika att bli smittad om man är gravid.

God handhygien är mycket viktig, handtvätt med tvål och vatten duger utmärkt. Vid skötsel av små barn bör handtvätt vara rutin t ex efter blöjbyte, matning liksom enkla regler för att begränsa överföring av saliv från barn till gravida:

  • pussa inte barn på munnen
  • smaka inte på barnets sked vid matning 
  • ät inte upp barnets överblivna mat
Omplacering av gravid personal inom sjukvård eller barnomsorg är som regel inte befogad, ofta inte heller meningsfull - CMV finns överallt där småbarn finns.

Sökord: virus, cytomegalovirus, CMV, medfödd infektion, neurologiska skador
Uppdaterad: 2016-03-08

Tillbaka

Enterovirus

Information sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och Docent Marianne Forsgren,INFPREG. Reviderad 2011 och 2012 av Cecilia Brolinger och 2015 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av med.dr. Agneta Samuelsson.

Vad är enterovirus?

Gruppen enterovirus innefattar ett hundratal olika virus vilka också kallas poliovirus, coxsackie A, coxsackie B, echovirus eller enterovirus.
Några av de infektioner som orsakas av enterovirus och vars namn man kan känna igen är polio (barnförlamning), Bornholmssjuka och ”Hand-foot- mouth disease”(höstblåsor). En del infektioner ingår i de vanliga barnsjukdomarna och saknar namn.
Genomgången infektion eller vaccination ger skydd endast mot den aktuella virustypen.

hiv dating site go aids signs and symptoms

Hur smittar och vilken spridning har enterovirus ?

Inkubationstiden (tiden från smitta till sjukdom) för olika enterovirus- infektioner varierar mellan 1-2 veckor. Smittan finns främst i tarmen men även i svalget hos en individ som har en aktuell infektion antingen personen blivit sjuk eller inte. Smitta kan finnas kvar många veckor i speciellt avföringen. Smittspridning sker via vatten, födoämnen och kontaktsmitta dvs. från person till person. Infektioner orsakade av olika enterovirus är vanliga i vårt land och sprids framförallt under sensommaren och hösten men kan förekomma hela året. I länder med sämre hygienisk standard är enterovirus- infektioner mer vanligt än i Sverige. Polio (barnförlamning) är en sjukdom som numera inte förekommer i Sverige, då vi vaccinerat mot detta under mer än 50 år. WHO har som mål att utrota polio. WHO:s Europaregion förklarades fri från polio 2002.
Under senaste åren har fall av polio rapporterats från vissa länder i Asien och Afrika. År 2015 räknas Pakistan och Afghanistan som områden där polio sprids endemiskt.

hiv dating site read aids signs and symptoms

Vilka är symtomen vid enterovirus?

Symtombilden vid olika enterovirusinfektioner kan variera mycket. Vanligt är att symtomen är mycket lindriga eller att infektionen förlöper utan märkbara symtom.
Feber, halsont, muskelvärk, magbesvär och utslag är symtom som ofta förekommer om man blir sjuk.
Vissa virustyper ger halsinfektion med små blåsor andra typer ger blåsor i mun, handflator och fotsulor så kallad "hand-foot- mouth disease". Enterovirusinfektioner kan också orsaka hjärnhinneinflammation och i sällsynta fall hjärninflammation samt inflammation i hjärta och lungor.
Enterovirusinfektioner är vanligare hos barn än vuxna.

 

what are the side effects of chlamydia transmitted diseases venereal disease list
apps free android free android spyware app spyware phone tracking
why married men have affairs megaedd.com married men cheat with men

Enterovirus hos den gravida kvinnan

Den gravida kvinnan blir vanligen inte sjukare om hon får en enterovirus-infektion jämfört med den icke gravida.
Undantag är om den gravida kvinnan skulle få polio, då risken för förlamning är större.
Sjukdomsbilden vid enterovirusinfektioner är ofta okarakteristisk och kan feltolkas hos den gravida kvinnan.
Om den gravida har en enterovirus-infektion strax före eller i samband med förlossningen finns det risk för att barnet smittas. Inte sällan uppmärksammas eller igenkänns moderns infektion först om barnet insjuknar.

what are the side effects of chlamydia transmitted diseases venereal disease list
early symptoms of aids link aids virus symptoms

Enterovirus hos fostret och det nyfödda barnet.

Enterovirus kan överföras till fostret via moderkakan, framförallt i slutet av graviditeten.
Man vet inte hur stor risken är för att fostret skall smittas av en enterovirusinfektion men man tror idag att påverkan är låg. Enterovirus orsakar inte fosterskador men kan i mycket sällsynta fall vara sannolik orsak till fosterdöd.
Det kan också föreligga samband mellan enterovirusinfektioner och en ökad risk för missfall. Ett eventuellt samband med enterovirusinfektion hos modern och senare utveckling av diabetes hos barnet har diskuterats men säkra bevis för detta saknas ännu.
Barnets infektion i nyföddhetsperioden kan förlöpa utan symtom eller som en lindrig febersjukdom. Infektionen kan i vissa fall även bli allvarligare med symtom från hjärnan, hjärtat, lungor och lever.
Enterovirusinfektioner hos modern strax före, under eller i samband med förlossningen kan leda till att barnet smittas. Modern har då inte hunnit svara på infektionen genom att bilda antikroppar som kan skydda barnet mot smitta eller mildra sjukdomen. Detta kan leda till att barnet blir sjukt i en allvarlig infektion. Om barnet smittas med enterovirus efter födelsen och insjuknar efter andra levnadsveckan eller senare blir sjukdomen oftast lindrigare. Hos för tidigt födda barn är riskerna större jämfört med fullgångna barn då de har ett sämre immunförsvar.
Både mor och barn som har en enterovirusinfektion är smittsamma.
För att undvika utbrott med enterovirus på BB eller nyföddhetsavdelningar är det viktigt att mor eller barn som har en misstänkt infektion isoleras från andra patienter.
Barnet får amma.

 

std diseases chlamydia test results gonorrhea treatment

Hur stor är risken att smittas under graviditet?

Enterovirusinfektioner är vanliga. De vanligaste typerna drabbar oss under barnaåren och en stor del av de vuxna är immuna, detta gäller t.ex. de vanligaste typerna som orsakar ”hand- foot-mouth disease”. Kommer nya typer av enterovirus är emellertid även vuxna mottagliga och man ser då utbrott främst under sensommar-höst men utbrott har förekommit även vintertid. Någon tillförlitlig statistik saknas, man vet dock att smittrisken varierar år från år i olika delar av Sverige.
Riskerna för smitta under graviditet med påföljande allvarliga problem är liten även under epidemiår.
Smittrisken är sannolikt något större vid resa till länder med sämre hygienisk standard.

 

tracking apps for android phones go the best spy phone software
spy camera for android site spy apps for android

Hur påvisas enterovirus hos den gravida kvinnan?

Den okarakteristiska sjukdomsbilden kan göra att det svårt att känna igen dessa infektioner. Feber, huvudvärk ofta magont med eller utan utslag bör leda tanken till möjlig enterovirusinfektion. Om det finns sjukdomsfall med blåsor i munnen och på händer och fötter hos någon familjemedlem eller i omgivningen, eller blåsor i blöjregionen hos något barn i omgivningen så är detta viktiga upplysningar och ledtrådar när man skall misstänka diagnosen enterovirusinfektion. 
För att få reda på om det är en enterovirusinfektion måste man skicka prov till mikrobiologiskt laboratorium. Prov tas från bakre delen av näsan, svalg, avföring och vid hjärnhinneinflammation även på ryggmärgsvätska. Har man blåsor kan prov tas från blåsinnehållet.

 

tracking apps for android phones go the best spy phone software

Hur påvisas enterovirus hos fostret?

Enterovirusinfektion hos fostret kan påvisas med fostervattenprov (amniocentes).

Hur påvisas enterovirus hos barnet?

Enterovirus kan påvisas med prov från bakre delen av näsan, svalg, avföring, blod och ryggmärgsvätska.

Vad finns det för behandling?

Vaccin finns mot polio men mot övriga enterovirus-infektioner finns för närvarande inget vaccin eller beprövad antiviral terapi (läkemedel mot virus).
I Sverige har man vaccinerat mot polio i mer än 50 år.
Skall man åka till länder där poliosmitta fortfarande kan finnas bör man ha ett fullgott skydd (jämför kapitlet om vaccinationer).
Vaccination med avdödat poliovaccin kan ges under graviditet.
Får man en enterovirusinfektion i slutet av sin graviditet skall man skötas av specialistläkare.
Om man har enterosvirus liknande sjukdom i den egna familjen skall man meddela detta vid ankomst (eller dessförinnan) till förlossning/BB.

 

tracking apps for android phones call spy app the best spy phone software
apps free android android spy login spyware phone tracking
cell spying software crossbordercapital.com top free spy apps for android

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Förebyggande åtgärder för att undvika att smittas med enterovirus är följande råd:

  • God handhygien speciellt i samband med toalettrutiner och blöjbyte vid vård av spädbarn
  • Vid utbrott av enterovirus-infektioner på tex. daghem är det extra viktigt med en god hygien och skärpt handhygien. Andra åtgärder är vanligen inte meningsfulla eftersom smittrisk samtidigt finns ute i samhället. Vuxna är dessutom inte sällan immuna mot en hel del typer av barnsmitta.
  • Insjuknar vuxna i omgivningen med misstänkt eller säkerställd enterovirusinfektion så undvik om möjligt att träffa personer i närmiljö inomhus.
  • Anhöriga med misstänkt enterovirusinfektion bör undvika att träffa en höggravid och/el. nyförlöst kvinna och det nyfödda barnet.

Sökord: enterovirus, virus, poliovirus,
Uppdaterad: 2015-09-16

Tillbaka

Gonorré

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin,doc. Marianne Forsgren och prof. Babill Stray-Pedersen. Uppdaterad 2012 av INFPREG/Cecilia Brolinger och 2016 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av med.dr. Berit Hammas

Vad är gonorré?

Gonorré är en infektion som orsakas av en bakterie (Neisseria gonorrhoeae).

Hur smittar gonorré och vilken spridning har den?

Gonorré är en sexuellt överförd infektion/STI och smittar genom sexuell kontakt. Samlag och oralsex kan överföra infektionen. Om en gravid kvinna har gonorré kan barnet smittas efter vattenavgång och under förlossningen. Gonorré är idag en ovanlig infektion i Sverige.
Antalet fall med gonorré ökade dock sedan 1997 beroende på smittspridning inom Sverige men också ett ökat antal utlandssmittade fall.

Inga aktuella undersökningar finns på antal gonorréfall hos gravida finns. Totalt rapporterades i Sverige 1097 fall år 2012 och 1677 fall år 2015.

 

Vilka är symtomen vid gonorré?

Inkubationstiden är kort, 2-6 dagar. Gonorré behöver inte ge några symtom alls. Cirka hälften av kvinnorna som har gonorré är utan symtom.Gonorrébakterien fäster sig speciellt i livmoderhalsen, urinröret och i halsen. Man kan därför få symtom som flytningar, urinrörsinflammation med sveda när man kissar, smärtor och molvärk i underlivet. Svalggonorré är vanligen utan symtom.Gonorré kan leda till äggledarinflammation som i sin tur kan ge upphov till infertilitet, utomkvedshavandeskap och kroniska buksmärtor.Män får vanligtvis urinrörsinflammation som kan sprida sig till prostata och bitestiklar. I sällsynta fall kan gonorré orsaka blodförgiftning, ledinflammation och ögoninfektion.

Gonorré hos den gravida kvinnan.

Upp till 80 % av de gravida kvinnorna med gonorré har inga symtom alls. I övrigt är symtomen som hos icke-gravida. Infektion i livmodern efter förlossningen är vanligare hos kvinnor med gonorré.

Gonorré hos fostret och det nyfödda barnet.

Om det nyfödda barnet smittas med gonorré och inte behandlas kan barnet få ögoninfektion med risk för blindhet.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Smittoöverföring från mor till barn sker under förlossningen. Cirka 30-35 % av barnen vars moder har gonorré får ögoninfektion som utvecklas ganska snabbt efter födelsen.

Hur påvisas gonorré hos den gravida kvinnan?

Gonorré påvisas med prov från urinröret, livmoderhalsen, ändtarmen och svalget.

 

Hur påvisas gonorré hos fostret?

Undersökning av gonorré hos fostret är ej aktuellt då fostret inte smittas innan förlossningen.

Hur påvisas gonorré hos det nyfödda barnet?

Gonorré påvisas med prov av ögon- eller svalgsekret. Ibland kan prov behöva tas även från blod, ryggmärgsvätska och ledvätska, beroende på barnets symtom.

Vad finns det för behandling?

Gonorré hos den gravida kvinnan eller barnet behandlas med antibiotika. Kvinnans partner skall också behandlas vid konstaterad infektion. Vid odling görs en resistensbestämning för att kunna avgöra vilken antibiotikabehandling som ska ges. Efter behandling tas nytt bakterieprov för att kontrollera att infektionen läkt ut.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad och att barnet smittas?

Kondom är ett relativt säkert skydd mot gonorré och andra sexuellt överförbara infektioner. För att man ska vara skyddad är det viktigt att kondomen är hel och används under hela samlaget. 
Läs mer information om kondomanvändning och gonorré/STI på Folkhälsomyndighetens hemsida: Läs information här 

Upptäckt och behandling av gonorré hos den gravida kvinnan är det mest effektiva sättet att förhindra att det nyfödda barnet smittas med gonorré. Tidig behandling förhindrar och minskar också risken för följdsjukdomar hos kvinnan. Misstänker man att man har en infektion skall man tala med sin barnmorska/läkare på MVC som kan ta ett prov. Gonorré skall anmälas enligt smittskyddslagen och partnerspårning skall göras av behandlande läkare. Det är viktigt att partners i pågående relation kommer till läkare för provtagning och behandling.

Läs Smittskyddsläkarnas informationsblad om gonorréinfektion. 

Sökord: gonorre
Uppdaterad: 2016-03-08

Tillbaka

Grupp-A streptokocker (GAS)

Informationen sammanställd av barnmorska Cecilia Brolinger och Marie Sjödin INFPREG. Reviderad av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av Doc. Marianne Forsgren, Med. dr. Karin Pettersson och Med. dr. Björn Eriksson.

Vad är Grupp A Streptokocker?

Grupp A streptokocker (GAS, Streptococcus Pyogenes) är en bakterie som är vanligt förekommande och finns framförallt i svalget.

Hur smittar Grupp A Streptokocker?

Grupp A streptokocker smittar genom kontakt person till person Smittobäraren kan ofta vara utan symtom eller ha en lätt halsinfektion.Smittspridning sker främst hos små och skolbarn där cirka 10-20% är bärare av bakterien utan att vara sjuka. Hos vuxna förekommer Grupp A streptokocker i lägre frekvens. Allvarliga infektioner är ovanliga.

Vilka är symtomen vid en Grupp A Streptokock-infektion?

Grupp A streptokocker ger ofta lindiga infektioner hos mindre barn som svinkoppor (impetigo) och hos skolbarn och vuxna halsont/halsfluss.Grupp A streptokocker kan också orsaka scharlakansfeber hos barn.Vanligaste hudinfektionen av GruppA streptokocker är rosfeber(erysipelas). Den kan bli allvarlig och angripa muskler, hud leder, lungor, hjärnhinnor samt orsaka blodförgiftning. Infektionen kan då bli livshotande och leda till chock och död. Till Smittskyddsinstitutet rapporterades år 2010, 360 fall och år 2011, 402 fall av allvarlig Grupp A Streptokock infektion. Fall av klassisk barnsängsfeber (GAS infektion i livmodern efter förlossning)/ rapporteras endast 4-6 gångerårligen.

Grupp A streptokocker hos den gravida/ nyförlösta kvinnan

Förr i tiden var det vanligt med barnsängsfeber orsakad av GAS . Efter att bra hygienrutiner med främst handhygien införts och man kunde behandla infektionen med penicillin, har allvarliga fall av barnsängsfeber minskat betydligt. Under graviditet är infektionen sällsynt och det är främst efter förlossningen som infektion med Grupp A Streptokocker kan ge en infektion i livmodern (endometrit). Det är en större risk att få en GAS- infektion om kvinnan blivit kejsarsnittförlöst eller blivit klippt i underlivet än vid okomplicerad vaginal förlossning.

Vid en infektion får den nyförlösta kvinnan:

·         Feber.

·         Buksmärta ofta diffusa och varierande.

·         Ibland ömhet över livmodern.

·         Ibland illaluktande avslag.

Om inte kvinnan behandlas snabbt kan infektionen sprida sig till blodet och bli livshotande.

Grupp A streptokocker hos fostret och det nyfödda barnet.

Det är mycket ovanligt att barnet smittas. Ibland kan bakterien infektera naveln men det är sällsynt med allvarlig infektion som blodförgiftning. Blodförgiftning med grupp A Streptokock drabbar i Sverige är 2-3 nyfödda/år. Tecken på en sådan allvarlig infektion är: slöhet, matvägran, utspänd buk, feber, andningssvårigheter och hudutslag.

Hur påvisas Grupp A streptokocker hos den nyförlösta kvinnan?

Genom att vid en gynekologisk undersökning göra en bakterieodling på avslaget (blödning efter förlossningen) eller från livmoderhalsen. Det kan också vara aktuellt att odla från operationssåret vid kejsarsnitt, urinen, svalget och/eller blodet

Hur påvisas Grupp A streptokocker hos det nyfödda barnet?

Med bakterieodling taget från naveln, näsan, hörselgången och om barnet har någon hudskada.

Vad finns det för behandling?

Grupp A streptokocker behandlas med antibiotika oftast pencillin.

Vad kan man göra för att undvika att få Grupp A streptokock-infektion?

Noggrann handhygien före och efter toalettbesök samt innan och efter barnskötsel. Dessutom är även god hygien efter förlossningen viktigt för att undvika endometrit. Kvinnan bör duscha av underlivet dagligen, byta binda ofta och hon bör inte bada eller använda tampong så länge hon har avslag. Den nyförlösta kvinnan bör omedelbart kontakta sjukvården om hon får hög feber, illaluktande avslag och smärtor i/över livmodern efter hemkomsten från BB. Anhöriga ska inte besöka BB-avdelningen med halsont/halsfluss eller med annan infektion som svinkoppor, rosfeber eller scharlakansfeber.

Sökord: grupp-A, streptokock, A, GAS, rosfeber, barnsängsfeber, penicillin
Uppdaterad: 2015-10-06

Tillbaka

Grupp-B streptokocker (GBS)

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin 2006.
Reviderad av Barnmorska Cecilia Brolinger/INFPREG
Faktagranskad av Docent Stellan Håkansson och Med. dr Bo Jacobsson 2006 samt av Med. dr Karin Petersson 2009 samt 2011

Vad är GBS?

GBS (grupp B streptokocker) är bakterier som kan finnas på flera ställen i kroppen, ofta i tarmen. Kvinnor kan ha GBS i vagina utan att det orsakar någon infektion eller ger några symtom. En del gravida kvinnor, ca 30 %, är bärare av GBS i vagina och/eller tarm. Ibland leder detta till urinvägsinfektion hos den gravida kvinnan. Bakterierna kan överföras till barnet ofta i samband med förlossningen. De flesta barn som blivit bärare av GBS förblir friska. I sällsynta fall kan GBS orsaka allvarlig infektion hos det nyfödda barnet.

Hur smittar och vilken spridning har GBS ?

GBS finns huvudsakligen i tarmfloran. Bakterien kan överföras från tarmen till vagina hos kvinnan. Både kvinnor och män kan ha GBS och överföring kan ske sexuellt. Cirka 30 procent av de gravida kvinnorna är bärare av GBS.

GBS hos den gravida kvinnan.

De flesta kvinnor har GBS utan att veta om det och utan att ha några symtom. Ibland kan det ge upphov till en urinvägsinfektion och de vanligaste symtomen då är sveda och täta trängningar till vattenkastning.GBS kan i sällsynta fall leda till infektion i livmodern och blodförgiftning (sepsis) hos kvinnan.

GBS hos fostret och det nyfödda barnet.

GBS hos den gravida kvinnan behöver inte leda till att fostret blir infekterat eller att det nyfödda barnet får en GBS- infektion. GBS kan, i sällsynta fall, överföras till fostret under graviditeten och orsaka infektion som kan leda till fosterdöd. Vanligare är dock att barnet smittas under förlossningen. Infektionen kan bli allvarlig och orsaka lunginflammation, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation hos barnet. Symtomen hos barnet vid en GBS infektion kan vara svårtolkade och kan komma snabbt. Vanligen insjuknar barnet inom de närmaste dagarna efter födelsen. Därför har olika vårdrekommendationer utformats på förlossningen och BB avd. För tidigt födda barn löper större risk att bli smittade med GBS då de har ett mer omoget immunförsvar. Ungefär 1-2 barn per 1000 levande födda drabbas av allvarlig GBS-infektion.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Ca 70% av alla barn som föds av mammor med GBS får bakterien överförda till sig. Det är dock bara en liten del nyfödda barn, 1-2 /1000, som får en allvarlig GBS-infektion. Överföring av bakterierna från modern till barnet kan förhindras om modern behandlas med antibiotika under förlossningen. Ökad risk för att barnet skall få infektion finns om den gravida kvinnan haft en urinvägsinfektion under graviditeten med GBS, tidigare fött ett barn med allvarlig GBS-infektion, om förlossningen startar för tidigt (före graviditetsvecka 37), vid vattenavgång i mer än 18 timmar innan födelsen eller om kvinnan får feber (>38 grader) under förlossningen

Hur påvisas GBS-infektion hos den gravida kvinnan?

Genom odlingsprov från vagina och urin.

Hur påvisas GBS-infektion hos fostret?

Påvisning av GBS hos fostret är inte aktuellt.

Hur påvisas GBS-infektion hos det nyfödda barnet?

Vid misstänkt infektion hos det nyfödda barnet tas odlingsprov från blod och ev. också ryggmärgsvätska. Ibland tas odlingar från näsa och hörselgång. Vid misstanke om infektion hos barnet så undersöks barnet av barnläkare efter förlossningen.Man kan behöva ta ytterligare blodprover (infektionsprover) på barnet för att kunna säkerställa diagnos och provtagningen kan behöva upprepas.

Vad finns det för behandling?

Hur och när man skall behandla den gravida kvinnan bedöms av ansvarig läkare beroende på olika riskfaktorer hos den enskilda kvinnan. Det finns inga stöd för att behandla en kvinna som är symptomfri och har GBS i vagina eller tarm under graviditeten då detta inte eliminerar bakterien. Överföring av bakterierna från modern till barnet kan förhindras om modern behandlas med antibiotika under förlossningen. Behandling under förlossningen (antibiotika) ges till kvinnor som haft urinvägsinfektion med GBS under graviditeten, tidigare fött ett barn med GBS infektion, föder för tidigt (före graviditetsvecka 37), som långvarig (≥18 timmar) vattenavgång eller feber under förlossningen. Särskild observation och kontroller av barnet de första dygnen efter födelsen är ofta motiverat om modern är bärare av GBS. Om barnet har en GBS-infektion behandlas det med antibiotika.

Sökord:
Uppdaterad: 2011-12-14

Tillbaka

Hepatit A (Epidemisk gulsot)

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och prof. Babill Stray-Pedersen, INFPREG.
Reviderad 2009 av Cecilia Brolinger Barnmorska och 2015 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av med.dr. Lars Naver

Vad är Hepatit A?

Hepatit A (epidemisk gulsot) orsakas av ett levervirus vilket ger inflammation i levern. 

Hur smittar hepatit A och vilken spridning har den?

Hepatit A smittan utsöndras genom tarmen och smittspridning sker från person till person och via födoämnen och vatten som förorenats. Handhygien, inte minst efter toalettbesök samt vid all mathantering, är A och O när det gäller att komma tillrätta med fortsatt smittspridning. I Sverige är det en sjukdom som man oftast får i samband med utlandsresor. Hepatit A finns spridd över hela världen. Vanligt förekommande i alla Subtropiska och tropiska områden, områdena söder och öster om Medelhavet samt i Östeuropa. Hepatit A smittar cirka två veckor före samt två veckor efter gulhets debut. Hepatit A är en anmälningspliktig sjukdom enligt lag. De senaste 5 åren har det rapporterats ca.68-135 fall/år till Smittskyddsinstitutet.

Vilka är symtomen vid hepatit A?

Inkubationstiden är 2-6 veckor. Nyfödda och småbarn som är yngre än 5 år har oftast inga symtom. Hos den vuxne förekommer mer symtom. Sjukdomen börjar oftast med kort period med influensaliknande symtom. Trötthet är ett vanligt symtom. Därefter kommer gulheten som varar i cirka 1-3 veckor. Genomgången sjukdom ger livslång immunitet (skydd). Hepatit A leder aldrig till kronisk sjukdom.

Hepatit A hos den gravida kvinnan.

Risk för missfall, för tidig förlossning och låg födelsevikt hos barnet kan öka vid akut infektion, liksom vid andra akuta infektionssjukdomar.

Hepatit A hos fostret och det nyfödda barnet.

Hepatit A hos barn yngre än 5 år är oftast utan symtom. Fosterskador och infektion hos fostret finns inte beskrivet.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Risk för smittoöverföring till barnet finns endast om modern befinner sig i smittsam fas av sin hepatit A i samband med förlossningen.

Hur påvisas Hepatit A infektion hos den gravida kvinnan?

Hepatit A påvisas med blodprov där man kan se om infektion är akut eller genomgången tidigare.

Hur påvisas Hepatit A infektion hos fostret?

Påvisning av hepatit A hos fostret är inte aktuellt.

Hur påvisas Hepatit A infektion hos det nyfödda barnet?

Infektionen kan påvisas med blodprov.

Vad finns det för behandling?

Vaccin mot hepatit A finns och efter två doser blir man skyddad mot smitta i 20 år. Det är ett avdödat virusvaccin som nu har använts i så stor omfattning att risken med vaccinering under graviditet betraktas som försumbar. Vaccinering mot hepatit A har övervägande fördelar mot att ge gammaglobulin. Hepatit A vaccin kan också använda om man blivit utsatt för smitta och ska ges inom 14 dagar efter exponering.

Kombinationsvaccin mot hepatit A och B finns och kan ges den kvinna som samtidigt löper verklig risk att smittas med hepatit B (se ovan)

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Om man är gravid och ska resa till länder med hög förekomst av Hepatit A bör man vaccinera sig mot Hepatit A God handhygien och toaletthygien är viktigt. Vid resor till områden/länder med sämre hygienisk standard är det viktigt att vara försiktig med dricksvatten. Har man inte tagit någon profylax och blivit utsatt för Hepatit A-smitta kan man vaccinera sig inom 14 dagar efter exponering för smittan. Om man har Hepatit A skall behandlande läkare göra anmälan enligt smittskyddslag samt smittspårning skall göras. Kvinnan skall få hygieninformation och råd, och omhändertagande sker oftast på infektionsklinik.

Sökord: Hepatit A
Uppdaterad: 2015-09-02

Tillbaka

Hepatit B

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin INFPREG 2005.
Reviderad 2010 av barnmorska Cecilia Brolinger och 2015 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av med.dr. Lars Naver

Vad är hepatit B?

Hepatit B orsakas av ett levervirus. Infektionen orsakar inflammation i levern som kan bli kronisk och med risk för framtida leverskada. 

Hur smittar hepatit B och vilken spridning har den?

Hepatit B har en världsomfattande spridning och det finns mer än 350 miljoner bärare av Hepatit B-viruset. Hepatit B är mycket utbrett framförallt i Asien, Afrika och Östra Europa. I Latinamerika och Sydeuropa är några få procent av befolkningen hepatit B-bärare och i Skandinavien endast 0,05-0,1 %.

I Sverige är hepatit B en ovanlig sjukdom utanför riskgrupper som intravenösa missbrukare och invandrare som kommer från länder med hög hepatit-B förekomst.

Smittan sker genom blod, sexuell kontakt, intravenöst missbruk och från mor till barn, oftast under förlossningen. Om man har en kronisk hepatit B-infektion kan graden av smittsamhet variera mycket. Det finns risk att bärarskapet och smittsamheten kan bli livslång. Hos de flesta vuxna kommer dock hepatit B-infektionen att läka ut. Om en vuxen smittas av hepatit B kommer endast 5 % att få en kronisk sjukdom, bli bärare av virus och smittsamma. Blir däremot fostret och det nyfödda barnet smittad kommer 90 % av dessa barn bli kroniska bärare med stor risk för framtida leverskada och levercancer.

Mellan åren 2009-2013 nyrapporterades 1300-1600 fall årligen med kronisk Hepatit B. Majoriteten av dessa är smittade före ankomst till Sverige.

Vilka är symtomen vid hepatit B?

Inkubationstiden varierar mellan 2-6 månader. Nyfödda och barn yngre än 5 år är oftast utan symtom. Vuxna får symtom i cirka hälften av fallen. Symtomen kan vara trötthet, muskel och ledvärk, feber, klåda, illamående, dålig aptit, gulsot (hud och ögonvitor gulfärgas). Risk för framtida leversjukdom finns. Risken för att få en kronisk infektion är större ju yngre man är när man blir smittad med hepatit B.

Hepatit B hos den gravida kvinnan.

Hepatit B orsakar vanligtvis inga ytterligare komplikationer hos den gravida kvinnan jämfört med den icke gravida. Risk för spontanabort och prematurbörd kan dock öka vid akut hepatit, liksom vid andra akuta infektionssjukdomar.

Hepatit B hos fostret och det nyfödda barnet.

Det är mycket ovanligt att fostret smittas. Risken för att barnet smittas föreligger framförallt i samband med födelsen. Barn som insjuknar under spädbarnsåldern har som regel inga symtom. Barn till mödrar som är hepatit B-bärare får ammas när det vaccinerats mot hepatit B.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Se även under punkt 5. Risken för om barnet skall bli smittat är beroende på hur smittsam moderns infektion är, och hos akut sjuka och kroniska bärare varierar smittrisken från 10-90 %. För att undvika risken för smittoöverföring från mor till barn ges i Sverige vaccin mot Hepatit B och ibland immunglobulin (antikroppsmedicin) till barnet efter födelsen. Detta gör att risken för att barnet skall få hepatit B endast är mycket liten.

Hur påvisas hepatit B infektion hos den gravida kvinnan?

Genom blodprov kan man påvisa om infektionen är akut, kronisk eller utläkt och bedöma vilken smittsamhetsgrad kvinnan har. 

Hur påvisas hepatit B infektion hos fostret?

Hepatit B påvisas ej under graviditeten. 

Hur påvisas hepatit B infektion hos barnet?

Genom blodprov.

Vad finns det för behandling?

Kvinna som har risk att utsättas för smitta under graviditeten (ex. kvinna med hepatit B smittsam sexualpartner eller kvinna som utsatts för blodsmitta med hepatit B) kan skyddas genom vaccination - om möjligt redan före graviditeten. 
Om hon samtidigt har risk att också smittas med hepatit A kan hon få vaccin som ger skydd mot såväl hepatit A som hepatit B (se hepatit A kapitlet).
 
Gravida kvinnor som redan har hepatit B är inte hjälpta av vaccin. 
Men det finns i Sverige ett utarbetat handlingsprogram avseende provtagning, behandling och uppföljning för mor och barn för att hindra att barnet blir smittat. 
Barn till mödrar som har (akut eller kronisk) hepatit B och är virusbärare eller har leversjukdom vaccineras och/eller ges immunglobulin (antikroppar) vid födelsen för att hindra att smitta förs över till barnet. Barnet skall senare följas upp med ytterligare vaccinationer av barnhälsovården.
Barn till moder som har en utläkt hepatit B (har antikroppar men inte virus) behöver inte behandlas eller följas upp. 
För den kvinna som har en kronisk hepatit B finns idag möjlighet att behandla hepatit B med ett flertal olika läkemedel då hon inte längre är gravid. Behandling under graviditet och förlossning är inte aktuell (utom vid mycket höga virusnivåer och då i syfte att minska risken för mor-barn överföring).

Vad kan man göra för att undvika att barnet blir smittat?

Sedan den 2004 så skall prov tas på alla gravida kvinnor avseende Hepatit B enligt gällande föreskrift från Socialstyrelsen. Om kvinnan har hepatit B görs utredning om smittsamhetsgrad och kvinnan får rådgivning och uppföljning. Om partner/barnafadern är hepatit B–bärare skall kvinnan om möjligt helst vaccineras innan en graviditet. Om detta ej skett skall kvinnan vaccineras efter förlossningen och behandlande läkare bör ta ställning till om även barnet skall vaccineras. Omhändertagande sker oftast på infektionsklinik. Hepatit B är i Sverige en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Om man har hepatit B skall behandlande läkare göra anmälan enligt smittskyddslag samt se till att smittspårning utförs. Kvinnan skall få hygieninformation och råd, och omhändertagande sker oftast på infektionsklinik.

Se också under punkt 10.

Sedan år 2005 vaccinerar man barn var närmaste omgivning kommer från områden med mer än 2 % kroniskt infekterade.

Sedan 2011 har man succesivt infört Hepatit B vaccinering i det allmänna vaccinatiosprogrammet i flera landsting, och socialstyrelsen har tillstyrkt införandet av allmän vaccination till spädbarn. Frågan om genomförandet av detta utreds för närvarande av regeringen.

 

Sökord: Hepatit B
Uppdaterad: 2015-09-02

Tillbaka

Hepatit C

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och prof. Babill Stray-Pedersen.
Reviderad av Cecilia Brolinger 2010 och 2015 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av med.dr. Lars Navér

Vad är hepatit C?

Hepatit C orsakas av ett virus som kan ge en kronisk infektion i levern med risk för framtida leverskador.

Hur smittar Hepatit C och vilken spridning har den?

Hepatit C smittar framförallt genom kontakt med infekterat blod och blodprodukter, via intravenöst missbruk, sexuell kontakt, samt från mor till barn under graviditet och förlossning. Innan det fanns möjlighet att testa givarblod för hepatit C förekom smitta via blodtransfusion. Den vanligaste smittvägen i Sverige idag är via intravenöst missbruk. Risken för smitta vid sexuell kontakt bedöms som liten. Smittsamheten kan variera beroende på hur hög virusmängden är i blodet hos den enskilde individen.

Hepatit C virus förekommer över hela världen och man räknar med att det finns minst 170 miljoner bärare av Hepatit C. I Europa finns det ca 4 miljoner Hepatit C bärare och i Sverige finns cirka 50000 smittade.

Vilka är symtomen vid hepatit C?

Inkubationstiden är 6-8 veckor. De flesta har inga symtom i samband med insjuknandet. Ett fåtal känner sig trötta och endast 15 % har gulsot. Av dem som får Hepatit C-infektion får ca 80 % en kronisk leverinfektion med risk för att efter cirka 10 år utveckla leverskada och framtida allvarlig leversjukdom. En Hepatit C- infektion kan också läka ut. Med blodprov kan man idag påvisa om en person bär på hepatit C och är smittsam eller inte.

Hepatit C hos den gravida kvinnan.

Graviditet verkar inte påverkas av hepatit C infektion eller medföra ett allvarligare sjukdomsförlopp hos den gravida kvinnan. Om kvinnan bedöms ha hög smittsamhet bör man undvika ingrepp såsom fostervattenprov och skalpblodprovtagning då detta kan innebära en risk för smittöverföring till fostret. Kvinnan kan amma sitt barn, då man inte sett någon ökad smittrisk vid amning jämfört med flaskmatning.

Hepatit C hos fostret och det nyfödda barnet.

Det finns ingen risk för skada på fostret om modern har en Hepatit C. Däremot kan Hepatit C-infektion föras över till fostret eller barnet från modern under graviditeten eller förlossningen. Om barnet smittats med Hepatit C är infektionen hos barnet oftast utan symtom. Den kan läka ut men det är också vanligt att den blir kronisk.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Risken för att modern skall smitta fostret eller barnet är låg, mindre än fem procent och risken är störst under själva förlossningen. Risken är något ökad om modern har akut Hepatit C- infektion med leverpåverkan under slutet av graviditeten och/eller om hon har höga virusmängder. Risken för smittöverföring är också högre om kvinnan har samtidig HIV-infektion.

Hur påvisas hepatit C- infektion hos den gravida kvinnan?

Hepatit C påvisas genom blodprov. På Hepatit- positiv kvinna görs tester för att bedöma om hon är smittsam (har virusmarkörer i blodet).

Hur påvisas hepatit C- infektion hos fostret?

Påvisning av Hepatit C hos fostret under graviditet utförs inte.

Hur påvisas hepatit C- infektion hos det nyfödda barnet?

Barnet undersöks med blodprov. Virusmarkörer kan av och till påvisas i blodet hos smittade barn de första månaderna efter födelsen. Vanligen kan man inte slutligen avgöra om barnet smittats eller inte förrän vid 1-1,5 års ålder, eftersom antikroppar från modern finns kvar hos barnet upp till 18 månaders ålder.

Vad finns det för behandling?

Vaccin finns inte. Det finns idag möjlighet att behandla Hepatit C med ett flertal olika läkemedel men behandling under graviditet och förlossning är för närvarande inte aktuell. Hepatit C- infektion kan även läka ut spontant. Ibland behandlas Hepatit C infekterade barn med Interferon.

Vad kan man göra för att undvika att barnet blir smittat?

Prov för Hepatit C tas inte rutinmässigt på mödravårdscentralerna. Gravid kvinna som vill testa sig eller som tidigare har missbrukat eller har pågående missbruk bör testas. Om kvinnan fått blodtransfusion utomlands skall testning övervägas. Om man har Hepatit C skall behandlande läkare göra anmälan enligt smittskyddslagen samt se till att smittspårning görs. Kvinnan skall få hygieninformation och råd. Omhändertagandet sker oftast på infektionsklinik.

 

Sökord: Hepatit C
Uppdaterad: 2015-09-02

Tillbaka

Herpes

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin. Reviderad 2010, 2012 av barnmorska Cecilia Brolinger och 2015 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa INFPREG.
Faktagranskad av docent Marianne Forsgren

Vad är herpes?

Herpes orsakas av ett virus. Detta finns i två typer, herpes simplex typ 1 och herpes simplex typ 2.
Herpes typ 1 finns oftast på läpparna och i munnen och herpes typ 2 förekommer främst på könsorganen. Under senare år har typ 1 orsakad genital herpes ökat. Nya undersökningar talar för att genital herpes i 30-50% av fallen orsakas av typ 1.
Efter en primärinfektion (förstagångsinfektion) kan infektionen finnas kvar latent (slumrande) i kroppen och kan senare blomma upp igen till exempel vid förkylning eller graviditet.

Hur smittar och vilken spridning har herpes?

Inkubationstiden är 1-7 dagar. Den som inte tidigare haft herpes smittas.
Herpes typ 1 och 2 smittar på samma sätt, genom att slemhinnor eller skadad hud kommer i kontakt med vätskan i herpesblåsan eller herpessåret. Smittsamheten är störst vid en primärinfektion.

Vid en primärinfektion (förstagångsinfektion) i könsorganen kvarstår risken för smitta vid samlag i flera veckor efter det att blåsorna läkt. Kvinnan kan ha herpesvirus på livmoderhalsen, hud och slemhinnor runt slidöppningen.

Vid primär munherpes är smittsamheten på samma sätt hög och kvarstår en tid efter det synliga förändringar läkt.

Vid recidiv (återfalls) infektion är smittsamheten mycket mindre och kvarstår då endast några dagar. Man märker dock inte alltid att man får recidiv.

Herpesviruset förstörs av tvål, vatten, olika desinfektionsmedel och tål inte heller att torka.
I Sverige har cirka 70% av de gravida kvinnorna haft herpes typ 1 (munherpes). Herpes typ 2 (genital) har cirka 15-30% haft, men det är endast cirka en av fem kvinnor som vet om det.

 

i think my boyfriend cheated i dreamed i cheated on my boyfriend my boyfriend cheats

Vilka är symtomen vid herpes?

En herpesinfektion kan även första gången förlöpa utan tydliga symtom och man behöver inte alltid få blåsor. Symtomen kan vara alltifrån lindriga till svåra.  Symtomen vid herpes typ 1 (munherpes) är ofta lindriga men man kan också få besvärliga munsår, blåsor i munnen och ibland även feber.
Symtomen vid genital herpes varierar också mycket. Endast en av tre kvinnor har typiska symtom: spridda blåsor och sår i underlivet som kan vara smärtande. Man kan även få andra symtom som urinvägsbesvär, svullna lymfkörtlar, flytningar, klåda och feber.
Ofta kan ett recidiv (återfall) föregås av en kliande och brännande känsla, ofta på samma ställe varje gång. Symtomen vid en recidivinfektion är oftast lindrigare än vid en primärinfektion.

Antalet återfall varierar mellan olika personer och även vid olika tidpunkter hos samma person. Det är vanligast att man har tätare utbrott närmaste tiden efter en primärinfektion.
En del kan kanske ha endast ett igenkännbart herpes utbrott. Andra känner inte av den primära infektionen men får senare påtagliga symtom vid recidivinfektion med herpes.

Herpes hos den gravida kvinnan

Symtomen vid herpes skiljer sig inte hos en gravid kvinna från en icke gravid. Återfall är dock vanligare under graviditet. Ofta kan återfallet vara mycket lindrigt (t.ex. endast en kliande spricka i huden).
Vid en genital herpesinfektion finns risk för smittöverföring till barnet i samband med förlossningen.

Herpes hos fostret och det nyfödda barnet.

Herpesinfektion hos barnet är mycket ovanligt trots att herpes recidiv hos gravida kvinnor är mycket vanliga.
Om barnet smittas med herpes kan det få allt ifrån en mycket lindrig till allvarlig infektion. Infektion kan yttra sig som lättare symtom från ögon, eller blåsor på huden och i munnen. Men barnet kan också bli svårt sjukt i en allmänt spridd infektion under första levnadsveckan eller t o m få hjärninflammation som kan debutera med krampanfall mellan 2:a – 6:e levnadsveckan. Krampanfallet kan föregås av någon dags feber, matvägran eller trötthet hos barnet. Bara hälften av de sjuka barnen har synliga blåsor som leder tanken till herpesinfektion.
För att undvika framtida skador hos barnet är det viktigt att upptäcka infektion och behandla barnet så tidigt som möjligt.

Hur stor är risken att smittas under graviditet?

Spridning av herpes till fostret under graviditeten är mycket sällsynt.
Den största risken är att barnet smittas under förlossningen eller under de första levnadsveckorna.
Vid en genital primärinfektion hos modern under förlossningen är risken att smitta barnet stor. Barnet har då inte hunnit få något skydd (antikroppar) från modern.
Vid en recidivinfektion är risken för att barnet skall smittas låg då barnet har fått ett skydd av antikroppar från modern, och dessutom är moderns smittsamhet lägre eftersom mindre mängd virus då utsöndras.

Hur påvisas herpes hos den gravida kvinnan?

Herpesvirus kan påvisas genom provtagning från herpesmisstänkta förändringar såsom blåsor, sår eller sprickor på huden runt könsorganen. Genom blodprov kan man avgöra om kvinnan har primär eller recidivherpes.

Hur påvisas herpes hos fostret?

Påvisning av herpes hos fostret kan göras men utförs sällan eftersom det är väldigt ovanligt att fostret smittas under graviditeten.

Hur påvisas herpes hos barnet?

Med prov från svalg, näsa, ögon och från eventuella blåsor hos det nyfödda barnet.

Vad finns det för behandling?

Herpes kan behandlas med medel mot herpesvirus (antiviral terapi), vilket förkortar sjukdomsförloppet och lindrar symtomen men det botar inte själva herpesinfektionen. De antivirala medlen (Acyclovir, Valacyclovir) har inte visat sig vara farliga för fostret. Har kvinnan behandlats i början av graviditeten är detta därför inget skäl till oro eller för abort.
Om kvinnan har flera utbrott under graviditetens sista månad kan antiviral terapi ges i förebyggande syfte den sista veckan före och under förlossningen.
Hur kvinnan skall förlösas om hon har en pågående infektion i samband med förlossningen måste bedömas individuellt. Vid primärinfektion i samband med förlossningen bör kvinnan behandlas med antiviral terapi och förlossning med kejsarsnitt kan bli aktuell för att förhindra smitta till barnet. Vid en recidivinfektion i samband med förlossningen är risken för smitta till barnet låg då modern har skyddande antikroppar. Vaginal förlossning är vanligt men kejsarsnitt kan ibland övervägas.

Vad kan man göra för att undvika att barnet blir smittat?

Under graviditeten

  • Får man herpesmisstänkta förändringar (sår eller blåsor) runt könsorganet under graviditeten skall man informera sin barnmorska och läkare. Det är speciellt viktigt om det är kort tid kvar till förlossningen.
  • Detsamma gäller om kvinnan får blåsor i eller kring munnen för första gången under graviditeten. Det är speciellt viktigt om det är kort tid kvar till förlossningen.
  • Om partnern har genital herpes och den gravida kvinnan själv inte vet om hon har eller har haft herpes, bör man ta prov för att undersöka om den gravida kvinnan inte haft infektionen trots att hon själv inte haft några tydliga symtom.
    Dock kan man leva tillsammans många år utan att bli smittad. Visar det sig att kvinnan inte haft herpes är det viktigt att hon skyddar sig. Avhållsamhet under pågående herpesinfektion och kondomanvändning under hela graviditeten kan förhindra primärinfektion hos den gravida kvinnan.

 

Efter förlossningen

  • Om modern får en primärinfektion med herpes efter barnets födelse ska hon behandlas med antivirala medel och vara noggrann med handhygienen, ha egna handdukar och inte pussa barnet. Hon ska inte heller ha nära kontakt med gravida kvinnor eller andras spädbarn.
  • Smittrisken från mor till barn är mycket liten om modern får en recidivinfektion efter förlossningen. Så länge modern har blåsor eller sår som vätskar ska hon vara noggrann med hygien och kontakt som ovan.
  • Att amma går bra utom om modern har herpesförändringar på brösten.
  • Personer i den nära familjen som har en pågående herpesinfektion (typ 1-munherpes) ska informeras om att vara noggranna med att tvätta händerna och inte pussa det nyfödda barnet.

Sökord: Herpes
Uppdaterad: 2015-10-06

Tillbaka

HIV

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin. Reviderad av Barnmorska Cecilia Brolinger 2008 och 2012 samt av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa 2015, INFPREG.
Faktagranskad av med.dr. Susanne Lindgren och Lars Navér.

Vad är HIV?

HIV (humant immunbristvirus) är ett retrovirus som orsakar HIV-infektion. 
HIV-infektionen läker inte, utan den som blir smittats bär på viruset resten av livet. HIV påverkar immunförsvaret - kroppens naturliga försvar mot infektioner. När immunförsvaret med tiden blir kraftigt försvagat och kroppen angrips av vissa livshotande infektioner kallas det att man har man utvecklat AIDS (acquired immunodeficiency syndrome/ förvärvat immunbristsyndrom).

Hur smittar och vilken spridning har HIV?

HIV smitta finns i blod och andra kroppsvätskor. Man kan bli smittad genom sexuell kontakt, smitta kan också överföras genom smittat blod till exempel vid intravenöst missbruk med delande av sprutor, stick och skärskador i vården och från mor till foster/barn i samband med graviditet, förlossning och amning. Sexuell överföring av HIV är den vanligaste smittvägen. Smitta från mor till barn under graviditet och förlossning är den näst vanligaste smittvägen av HIV.                                                                        

En HIV-positiv person är kronisk virusbärare och är därmed också smittsam. Smittsamheten varierar beroende på hur höga virusmängder man har i blodet. Vid en primärinfektion (första infektionsperioden efter det man blivit smittad) och vid AIDS är smittsamheten högre. Risken att smittas ökar om en stor mängd virus överförs och är därför också högre om en stor volym smittad kroppsvätska överförs. Risken för sexuellt överförd HIV ökar om personen samtidigt har en annan sexuellt överförbar sjukdom som t.ex. genital herpes. HIV smittar inte vid vanliga sociala kontakter. Risken för sexuell överföring av HIV vid välbehandlad HIV-infektion och avsaknad av andra könssjukdomar är minimal.

HIV finns spritt över hela världen. Hur många som är smittade är svårt att säga men man beräknade att det i slutet av 2014 fanns cirka 36,9 miljoner personer med HIV-infektion i världen. Av de infekterade är ca 50 % kvinnor.                                                                                                          
De flesta smittade finns i Afrika söder om Sahara men flera länder i Sydostasien och forna Sovjetunionen har också en förhållandevis hög förekomst. I Sverige levde 2014 drygt 6500 personer med HIV-diagnos, varav 155 barn och ungdomar upp till 18 år. HIV-diagnosen ställs oftast med hjälp av blodprov, HIV-test, där man upptäcker antikroppar mot detta virus. HIV-testerna som görs i vårt land är mycket tillförlitliga. 

Vilka är symtomen vid HIV-infektion?

Inkubationstiden för HIV är mellan 1 och 6 veckor. Hos hälften av de HIV-smittade debuterar HIV-infektionen med feber, halsont, svullna lymfkörtlar och utslag några veckor efter det att de har smittats, så kallad primärinfektion, medan de andra inte märker någonting. Ofta fortsätter den som smittats med HIV att vara utan sjukdomssymtom under många år. De HIV-infekterade är emellertid hela tiden mer eller mindre smittsamma. Så småningom kommer tecken på ett försvagat immunförsvar med olika symtom som uttalad trötthet, feber, hosta, viktminskning, svettningar, svampinfektioner, lunginflammationer och herpesinfektioner.
HIV-infektionen leder i en senare fas till AIDS då man får så kallade opportunistiska infektioner. Det är infektioner från parasiter, svampar, virus och bakterier som vi normalt har i vår omgivning utan att bli sjuka. Även tumörer, livmoderhalscancer och mentala förändringar kan förekomma vid AIDS. Efter cirka tio år har cirka hälften av de HIV-positiva insjuknat i AIDS om de inte fått någon behandling.                       

Sedan 1996 finns det effektiv behandling mot HIV-infektion. Där resurser för behandling finns och är tillgängliga för alla med HIV är HIV en kronisk sjukdom, med en förväntad levnadsålder väsentligen likställd med en icke HIV-infekterad.

HIV hos den gravida kvinnan.

Graviditeten har ej visats ha någon försämrande inverkan på HIV-infektionen hos kvinnor som är symtomfria och bara har ett måttligt påverkat immunförsvar. Hos kvinnor med en mer uttalad HIV-infektion finns däremot risk för komplikationer vid en graviditet, med en ökad risk för infektioner hos kvinnan och barnet, missfall och för tidig födsel. Förekomsten av allvarliga komplikationer under graviditeten är låg om den HIV-infekterade kvinnan är välbehandlad. Den gravida kvinnan bör därför kontrolleras regelbundet under graviditeten av gynekolog och HIV-specialist.

HIV hos fostret och det nyfödda barnet.

Det finns inget som tyder på att HIV-infektionen ger några fosterskador eller missbildningar hos barnet. Däremot finns en risk att fostret/barnet blir smittat av HIV under graviditeten, förlossningen och amningen. En mindre andel av de barn som blivit smittade blir sjuka under de första månaderna och åren i olika infektioner. Övriga barn uppvisar inga symtom och utvecklas normalt under flera år, ibland ända upp i vuxen ålder. Noggranna kontroller och uppföljning av barnen från födelsen är viktigt. Viktigt är att de barn som infekterats med HIV får behandling så snart de behöver. HIV-behandling av de barn som är HIV-infekterade minskar infektionskomplikationerna. De infekterade barn som får modern HIV behandling kan i stort sett leva ett symtomfritt liv, växa och utvecklas normalt och förväntas uppnå motsvarande ålder som icke HIV-infekterade. 

Hur stor är risken för att barnet skall smittas?

Utan antiviral behandling är HIV överföring risken från kvinnan till fostret/barnet 15-40 % under graviditet, förlossning och amning. Om barnet föds osmittad är risken för smittoöverföring via amning ca 15 % vilket gör att man i Sverige liksom i alla andra länder, där flaskuppfödning är säker, avråder modern från att amma. Enligt föreskrift från Socialstyrelsen från 1986 skall en HIV-infekterad moder inte amma sitt barn. Av de barn som smittas av icke ammande mödrar blir 30-40 % smittade under graviditeten och då oftast i slutet av graviditeten. Resterande 60-70 % smittas under själva förlossningen. Ju mer framskriden kvinnans HIV-infektion är desto större är risken att fostret/barnet blir smittat och att barnet föds för tidigt. I Sverige erbjuds alla gravida kvinnor som är känt HIV-positiva antiviral terapi (läkemedel mot HIV-virus) för att minska risken för överföring av HIV till barnet. Målet är att den gravida kvinnan ska ha omätbart låga virusnivåer i blodet vid tiden för förlossningen. För att ytterligare minska risken för smitta till barnet rekommenderas kejsarsnitt om man inte uppnått målet med mycket låga virusnivåer. Har kvinnan fungerande behandling mot HIV och omätbart låga virusnivåer kan hon föda på vanligt sätt utan ökad risk för smitta till barnet.

Hur påvisas HIV-infektion hos den gravida kvinnan?

Eftersom HIV-infektion ofta inte ger några symtom måste man använda HIV-tester för att hitta kvinnor som är gravida och har HIV utan att veta om det. Alla gravida kvinnor i Sverige erbjuds därför HIV-test på mödravårdscentral och abortmottagning. HIV påvisas med blodprov, där man påvisar antikroppar mot HIV (HIV-test). Vid positiv antikroppstest tas ytterligare blodprover för att HIV beskedet skall vara absolut säkert. Vid nyupptäckt HIV-infektion under graviditet skall den gravida kvinna och hennes partner omhändertas av specialkunnig personal. Kvinnans partner och tidigare barn skall erbjudas HIV-test och smittspårning skall utföras. En gravid kvinna, som är rädd för att ha blivit utsatt för HIV-smitta under graviditeten, skall tala om det. Förnyad HIV-test visar då om hon blivit smittad eller undgått HIV-infektion. För att förebygga nysmitta under graviditet erbjuds HIV-testning till kvinnans partner om han har ökad risk för HIV-bärarskap. HIV-infektion lyder under smittskyddslagen och skall anmälas av behandlande läkare. 

Hur påvisas HIV-infektion hos fostret?

Påvisning av HIV hos fostret utförs inte.

Hur påvisas HIV-infektion hos barnet?

För att tidigt kunna se om barnet är HIV-infekterat tas blodprov på barnet vid tre tillfällen under de första fyra månaderna i livet, och sedan antikroppstest vid 20-24 månaders ålder. Moderns HIV-antikroppar överförs alltid till barnets blod men försvinner som regel före 1 års ålder om barnet inte blivit smittat. Ett barn som är smittat förblir däremot HIV antikroppspositivt. För att säkert utesluta HIV hos ett barn till en HIV-infekterad mor skall alla prov från barnet vara negativa inklusive antikroppstesten vid 20-24 månader. Barn som har visats bära på HIV-virus eller har påvisbara HIV-antikroppar efter 20-24 månaders ålder är HIV-infekterade.

Vad finns det för behandling?

Sedan 1996 finns nya effektiva läkemedel mot HIV-infektion. HIV-behandling ges oftast som en kombination av tre läkemedel och nu rekommenderas kombinations behandling till alla HIV-infekterade kvinnor under graviditeten. Den behandling som finns för närvarande kan hejda sjukdomsförloppet och den HIV-infekterade kan sannolikt leva ett normallångt liv utan symtom från HIV-infektionen. En HIV-infektion kan alltså ännu så länge inte botas. Med de nya behandlingsmetoderna har antalet personer som insjuknat i AIDS minskat kraftigt. Omhändertagande av en HIV-positiv gravid kvinna och hennes partner bör ske av ett speciellt team med infektionsläkare, gynekolog, barnläkare, barnmorska och kurator. Den HIV-infekterade gravida kvinnan och hennes partner bör få komma till rådgivning gällande graviditeten och överföringsrisk till barnet snarast möjligt. Antiviral terapi (virusmedicin) ges i förebyggande syfte för att minska risken för smittöverföring från modern till barnet. Medicinen ges under graviditeten, förlossningen samt till barnet i fyra veckor. Kvinnor som redan står på HIV-behandling fortsätter vanligen med oförändrad behandling under graviditeten. Inget av HIV-läkemedlen som används i Sverige idag har visat sig medföra ökad risk för fosterskador. 

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad och att barnet smittas?

Att skydda sig med kondom vid sexuellt umgänge och som används rätt under hela samlaget ger ett gott skydd mot HIV. De viktigaste åtgärderna för att försöka förhindra att barnet blir smittat med HIV är:

  • Att upptäcka en HIV-infektion hos den gravida kvinnan.
  • Att ge den gravida kvinnan behandling med antiviral terapi och individuell handläggning inför förlossningen.
  • Att avstå från att amma.

I Sverige erbjuds sedan 1987 alla gravida kvinnor HIV-test på mödravårdscentralen.                            
År 1994 infördes rutinmässig profylaxbehandling vilket minskade risken för smittöverföring, när sedan kombinationsbehandlingen av HIV-positiva infördes 1998 minskade siffrorna ännu mer, och idag är överföringsfrekvensen <0,5 %.

Sökord: HIV
Uppdaterad: 2015-09-04

Tillbaka

Influensa

Sammanställd av bm Maria Ackhammar INFPREG Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, reviderat 2016 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av med dr Maria Rotzén-Östlund Klinisk Mikrobiologi Karolinska Universitetssjukhuset Solna

Vad är influensa?

Det finns tre typer av influensavirus, A, B och C. Influensa A och B orsakar typiska influensasymtom medan influensa C ger övre luftvägssymtom. Eftersom det finns flera typer av influensavirus kan man insjukna flera gånger under livet. Influensavirus kan förändra sin yta och därför bli mer eller mindre oigenkännligt för immunsystemet. När detta händer får man epidemier då 5-10 % av befolkningen insjuknar. Influensa A kan emellertid förändras betydligt mer genom att hela delar av virus byts ut mot delar av influensavirus från andfåglar eller från gris någonstans i världen där djur och människor lever tätt ihop. Viruset är då så förändrat att det inte alls igenkänns av immunsystemet, även om en person tidigare i livet haft andra influensaattacker. Om detta nya virus blir  smittsamt för människor, kan en världsomfattande epidemi uppstå, så kallad pandemi, då upp till 20-40 % av befolkningen kan insjukna. Under 1900-talet har vi haft tre stora pandemier (Spanska sjukan 1918-20, Asiaten 1957 och Hongkong 1968) samt ett par mindre 1948 och 1977. 2009 började en pandemi orsakad av influensavirus A(H1N1). Pandemin förklarades vara över av WHO den 11 augusti 2010. Troligen kommer viruset att fortsätta cirkulera i världen under flera år fram över, men kommer så småningom sannolikt mer att likna de säsongsinfluensavirus som finns sedan tidigare.

Hur smittar och hur vanligt är influensa?

Influensa är mycket smittsamt och smittar från person till person genom små droppar i luften. Barngrupper är de stora smittkällorna och det är ofta barn som för hem smitta till sina gravida mödrar.

Det finns inget som tyder på att en gravid kvinna smittas lättare än icke-gravida.

Tiden från smitta tills sjukdomen bryter ut är ungefär 1-3 dagar. Hur länge en person är smittsam varierar. Så länge man har feber och influensa symtom kan man räkna med att man är smittsam.

Symtom vid influensa

Symtomen är i typiska fall torrhosta, frysningar, hög feber, sjukdomskänsla med muskel och huvudvärk. Halsont, kräkningar och diarré är vanliga symtom hos barn. En del får mycket lindriga symtom. Vanligtvis tillfrisknar man efter 5-7 dagar. Allmän trötthet kan emellertid kvarstå under flera veckor. Om man försämras eller inte tillfrisknar under denna period bör man kontakta sjukvården för information. Influensainfektion kan även förlöpa med mycket måttliga symtom eller vara helt utan sjukdomstecken.

Vanliga komplikationer vid influensa hos barn är öroninflammation och hos vuxna bihåleinflammation och luftrörskatarr. Dödsfall förekommer men risken är mycket låg, långt under 1 % av alla insjuknade. Äldre och personer med hjärt- och kärlsjukdom och vissa andra kroniska sjukdomar kan få allvarligare komplikationer med lunginflammation eller hjärtsvikt vid säsongsinfluensa och brukar erbjudas årlig influensavaccination.

Influensa hos den gravida kvinnan

Symtomen vid influensa hos en gravid är desamma som hos en icke-gravid person.

Risken för svår influensasjukdom hos friska gravida kvinnor varierar beroende på graviditetslängd och influensatyp. Vid influensaepidemier har man inte sett någon ökad risk för svår influensa i tidig graviditet men under sista tredjedelen av graviditeten ökar risken för svårare sjukdomsbild, komplikationer och behov av sjukhusvård. 

Influensa hos fostret och det nyfödda barnet

Influensa har vad man hittills vet ingen fosterskadande effekt.

Det nyfödda barnet skyddas bäst genom att den gravida kvinnan vaccineras enligt riktlinjer före förlossningen. Symtom hos nyfödda är vanligen slöhet och matningssvårigheter. Feber kan förekomma men behöver inte vara särskilt hög och symtom kan även visa sig i svårighet att hålla normal kroppstemperatur. 

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Det finns ingen entydig kunskap angående om barnet kan smittas av influensa under graviditet.

Risken för smitta till det nyfödda barnet minskar om kvinnan vaccineras enligt gällande riktlinjer. Dels är mindre risk att hon själv smittar barnet med influensa efter födseln, dessutom bildar hon antikroppar efter vaccination som överförs till barnet via moderkakan. Det är emellertid osäkert hur länge och i vilken omfattning de skyddar det nyfödda barnet. 

Hur påvisas influensa hos den gravida kvinnan?

Diagnosen sannolik influensa ställs utifrån patientens symtom. Genom att ta prov från bakre delen av näsan kan man säkerställa om kvinnan har influensa eller ej. 

Hur påvisas influensa hos barnet?

Genom att undersöka prov taget från bakre delen av näsan. 

Vad finns det för profylax och behandling?

Vaccin

Socialstyrelsen rekommenderar inför säsongen 2017-18 vaccinering av samtliga gravida kvinnor som passerat graviditetsvecka 16 alternativt utfört ett normalt ultraljud. Med säsongens influensavaccin erhålls skydd mot influensa A(H1N1)pdm09. Oavsett tidigare vaccination med Pandemrix rekommenderas en dos av säsongsinfluensavaccinet. Vaccination sker enbart under den period då vaccinationskampanjen pågår, för säsongen 2017-18 med start den 7:e November och slutar den 27:e Februari 2018.

De biverkningar som setts efter vaccination med Pandemrix i form av narkolepsi är enbart associerat med detta specifika vaccin och har aldrig observerats vid säsongsinfluensavaccination. I länder där annat pandemivaccin gavs under 2009 sågs inte narkolepsi. Det nuvarande säsongsinfluensavaccinet har givits till gravida i flera länder under många år med hög säkerhet.

 

Antivirala läkemedel

Det finns även antivirala läkemedel som kan användas för behandling av influensasjuka personer och även för att förebygga influensasjukdom.

Vad kan man göra för att undvika att smittas?

Gravida bör vara extra noggranna med handhygien och i möjligaste mån undvika närkontakt med infekterade personer och framförallt infekterade barn. 

Amning

Amning uppmuntras och bör prioriteras på grund av det skydd mot luftvägsinfektion som erbjuds av bröstmjölk. Bröstmjölk från en smittad mamma anses inte kunna smitta barnet.

Att tänka på för att minska risken för att smitta barnet:

-  God handhygien före amning och skötsel av barnet.

-  Tvätt av brösten och bröstvårtorna före amning rekommenderas inte eftersom
    exponeringen av det nyfödda barnet till moderns normala bakterieflora är viktigt
    för den normala koloniseringen av magtarmkanalen.

-  Intag av antivirala läkemedel är inte något hinder för att amma eller ge barnet
    mammans bröstmjölk.  

Vart vänder man sig?

Gravid kvinna med symtom på influensa bör omgående kontakta sjukvårdsupplysningen och bli hänvisad till läkare för ställningstagande till behandling med antiviral medicinering.

Om ett nyfött barn uppvisar symtom på influensa bör sjukvårdsupplysningen kontaktas.

Vaccination av gravida sker på barnmorskemottagningarna. 

Sökord: Influensa
Uppdaterad: 2016-11-03

Tillbaka

Kikhosta (Pertussis)

Sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och docent Marianne Forsgren. Reviderad 2011 och 2013 av Barnmorska Cecilia Brolinger samt 2016 av Barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa.
Faktagranskad av med. dr Marie Studahl

Vad är kikhosta?

Kikhosta (Pertussis) är en luftvägsinfektion som orsakas av kikhostebakterien, Bordetella pertussis.Bakterien fäster vid luftvägarnas flimmerhår och producerar efter någon vecka giftiga ämnen (exotoxin) som dödar flimmerhårscellerna. Kvar blir de slemproducerande cellerna, som bildar tjockt segt slem - vilket ger hosta! Det tar uppemot ½ år för nybildning av flimmerhårsceller.

Hur smittar kikhosta och vilken spridning har den?

Kikhosta smittar via luften, så kallad droppsmitta dvs. bakterien överförs luftvägen från hostande individer. Smittsamheten är hög under den period när man har hosta, speciellt de första veckorna. Man räknar med att smittsamheten avtar och upphör efter att behandling genomförts. Smittrisken är högre inomhus och lägre utomhus.Hostan behöver inte vara ”typisk” kikhosta med kikningar . Vuxna och tidigare vaccinerade barn får ofta en lindrig sjukdomsbild men kan ändå vara smittsamma. Genomgången kikhosta ger en immunitet (skydd), men immuniteten avtar efter något tiotal år. Kikhosta räknas som en barnsjukdom men både barn och vuxna kan drabbas.
Amning ger tyvärr inte något skydd mot kikhostebakterier så små barn är sämst skyddade mot kikhosta under just den åldersperiod när sjukdomen är som farligast. Spädbarn har på grund av sitt omogna imunförsvar störst risk att utveckla komplikationer.Kikhosta är en av de vanligaste barnsjukdomarna i världen och i många utvecklingsländer är kikhosta en bidragande orsak till hög barnadödlighet. Kikhosta finns i de flesta länder mer eller mindre, omfattningen är beroende av hur effektiv vaccination som genomförts. Vanligen förekommer epidemier med några års mellanrum, i de tempererade klimaten mest vintertid.

Vilka är symtomen vid kikhosta?

Inkubationstiden är en till två veckor.
Typisk kikhosta, som förr drabbade i stort sett alla förskolebarn, är inte längre vanligt eftersom 99 % av alla barn födda efter 1996 är vaccinerade. Men även vaccinerade barn kan få kikhosta, liksom äldre barn och vuxna. Den ”klassiska” kikhostan finns fortfarande men ses huvudsakligen hos ovaccinerade småbarn. Sjukdomen börjar då ofta som en förkylning med hosta och eventuellt lite feber.Hostan tilltar sedan och kommer attackvis och blir efterhand mer intensiv särskilt nattetid. Efter någon till några veckor kommer de karaktäristiska kikningarna – som består i en attack av skrällande, krampartad hosta efterföljd av en ”pipande” inandning. I anslutning till hostattackerna kan barnet få svårt att andas. Hostattackerna gör att man kan hosta och kräkas upp slem.
Så småningom klingar hostattackerna av, och sjukdomen brukar vara över efter sex till åtta veckor. Hosta är vanligt i efterförloppet pga. att de skadade flimmerhårscellerna inte hunnit ersättas, och i samband med annan luftvägsinfektion kan det till och med låta som om kikhostan kommit tillbaks. Komplikationer förekommer, vanligast är lunginflammation. Störst risk för komplikationer har ovaccinerade barn under första levnadsåret.

Kikhosta hos den gravida kvinnan.

Kikhosta yttrar sig inte annorlunda hos en gravid kvinna än hos andra vuxna. Det kan vara påfrestande att få kikhosta när man är gravid speciellt i slutet av graviditeten. Påfrestningen på den gravida kvinnan ökar om hon har barn som samtidigt har kikhosta. Det finns en risk att en långdragen hosta inte diagnosticeras och känns igen som kikhosta vilket kan leda till risk för att smitta överförs till det nyfödda barnet. Infektionsläkare avgör om mor och barn vårdas på BB eller infektionsavdelning efter förlossningen.

Kikhosta hos fostret och det nyfödda barnet

Kikhosta är inte en invasiv sjukdom, d v s bakterierna når inte in i kroppen utan håller sig i luftrören. Smitta kan därför inte ske till fostret. Det nyfödda barnet kan däremot smittas via luften av kikhosta och kan bli allvarligt sjukt. För spädbarn kan sjukdomen bli livshotande, särskilt hos nyfödda. Hos dem kan sjukdomsbilden vara diffus och svårtolkad i början, och tillståndet kan snabbt bli mycket allvarligt. Symtom hos barnet kan vara matningssvårigheter, snabb andning eller hosta, och även andra symtom kan förekomma. Hostan kan saknas. Till skillnad från vad som gäller för andra sjukdomar, så får det nyfödda barnet inget eller mycket litet skydd av antikroppar från sin mamma. Man kan därför räkna med att nästan alla barn som föds i vårt land saknar skydd mot kikhosta, och det för tidigt födda barnet är definitivt oskyddat mot kikhosta. Amning ger inte något skydd mot kikhostebakterier.

Hur stor är risken att smittas under graviditet?

Den gravida kvinnan som inte är vaccinerad och inte tidigare har haft kikhosta, eller som haft kikhosta för länge sen, kan drabbas av kikhosta. Risken att smittas av kikhosta är hög. Är man mottaglig för smitta så smittas 70-90 procent vid smitta inom familjen. Om den gravida kvinnan får kikhosta överförs inte smittan till fostret men det nyfödda barnet kan smittas om modern är smittsam vid/efter förlossningen.

Hur påvisas kikhosta hos den gravida kvinnan?

Diagnosen ställs vanligen utifrån laboratorieprov, som tas vid symtom som kan överensstämma med kikhosta, eller utifrån på de symtom man har samt vetskap om att kikhosta finns i den nära omgivningen. Kikhosta påvisas oftast med odling eller PCR i prov från näsan och/eller svalget.Om hostan varat länge hittar man inte längre bakterierna och då tas blodprov för att kontrollera antikroppar.

Hur påvisas kikhosta hos fostret?

Är inte aktuellt.

Hur påvisas kikhosta hos barnet?

Diagnosen ställs vanligen utifrån laboratorieprov, som tas vid symtom som kan överensstämma med kikhosta, eller utifrån de symtom man har samt vetskap om att kikhosta finns i den nära omgivningen.
Kikhosta kan påvisas med odling eller PCR i prov från näsan och/eller svalget.
Det är angeläget att vara frikostig med provtagning och behandling på spädbarn, eftersom de kan ha okaraktäristiska symtom speciellt i nyfödddhetsperioden. Det är också angeläget att få kikhostediagnos på föräldrar och syskon till spädbarn eller om familjen väntar snar tillökning.

Vad finns det för behandling?

Antibiotika lindrar och förkortar sjukdomsförloppet om behandlingen ges tidigt i sjukdomsförloppet. Även smittsamheten minskas men det är inte säkert att smittfriheten kvarstår efter avslutad behandling.Ovaccinerade spädbarn som utsatts för kikhosta bör ges antibiotika i förebyggande syfte. Vaccinerade spädbarn upp till 1 års ålder ges tidigt insatt behandling, d v s vid symtom som kan tala för kikhosta. Barn över 1 år och vuxna behandlas normalt inte, utom om det finns spädbarn i familjen. Vid konstaterad kikhosta i spädbarnsfamilj bör såväl barn över 1 år som vuxna (ej gravida under första delen av graviditet) erbjudas antibiotikabehandling för att minska risken för smittöverföring till spädbarnet. Den som antibiotikabehandlas utvecklar inte lika god immunitet mot kikhosta som en genomgången obehandlad infektion ger. Om man blir utsatt för kikhosta i den nära omgivningen igen kan man alltså bli smittad.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Vaccination mot kikhosta ingår sedan 1996 i det allmänna svenska barnvaccinationprogrammet och är ett effektivt vaccin ges sedan dess till spädbarn vid 3, 5 och 12 månaders ålder på barnavårdscentralen. Fortsatt vaccination mot kikhosta har införts i två steg. Barn födda till och med 2001 har fått en fjärde dos vid 10 års ålder. Barn födda från 2002 får den fjärdedosen vid 5-6 års ålder och dessutom en femtedos vid 14-16 års ålder. Även barn som haft kikhosta rekommenderas fortsätta vaccinationsprogrammet – det innebär en förstärkning av skyddet och innebär inte någon ökad risk för biverkningar.
Ovaccinerade barn, d v s de minsta spädbarnen, kan inte skyddas mot kikhosta på annat sätt än genom att man undviker att inomhus träffa hostande personer. Iaktta normal hygien vid luftvägsinfektion, tvätta händerna. Kikhosta är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och inträffade fall skall anmälas av behandlande läkare till smittskyddsläkare och Folkhälsoinstitutet. På så sätt kan man hålla reda på hur mycket kikhosta som går och öka information om vaccination och andra åtgärder för att förebygga sjukdomen.

Sökord: Kikhosta
Uppdaterad: 2016-03-11

Tillbaka

Klamydia

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och barnmorska Cecilia Brolinger INFPREG.

Faktagranskad av Docent Marianne Forsgren och med dr. Berit Hammas

Vad är klamydia?

Klamydia orsakas av en bakterie Chlamydia trachomatis och är en av de vanligaste sexuellt överförbara infektionerna i Sverige.

Hur smittar klamydia ?

Klamydia smittar vid sexuell kontakt och från mor till barn under förlossningen. Infektionen är vanligare hos unga personer då de oftare har flera sexualpartners. Oskyddade samlag och många sexpartners ökar risken för infektion. Bland kvinnor är klamydia vanligast hos dem som är under 25 år. Idag blir åldern för barnafödande ofta högre och därför är inte klamydia så vanligt bland gravida.

Vilka är symtomen vid en klamydiainfektion?

De flesta märker inte att de är smittade och man kan ha infektionen upp till flera år utan några symtom. Klamydiabakterien sitter framför allt i livmoderhalsen, urinröret och ändtarmen hos kvinnor. Får man symtom kan det vara ökad mängd flytning, oregelbundna småblödningar, samlagsblödningar, täta trängningar, sveda när man kissar och ont i nedre delen av magen. Klamydia-infektionen kan även leda till ögoninflammation genom att sekret från könsorganen överförs till ögonen via händerna. En obehandlad klamydiainfektion kan orsaka infektion i livmodern och äggledarinflammation. Detta kan i sin tur leda till ofrivillig barnlöshet, utomkvedshavandeskap och kroniska buksmärtor.


Klamydia hos den gravida kvinnan.

Tecken på infektion hos den gravida kvinnan är först och främst symtom från urinrör och ibland småblödningar. De flesta märker inte av sin infektion. Klamydia-infektion under graviditet ger en viss ökad risk för komplikationer som förtidig vattenavgång, förtidig förlossning och låg födelsevikt hos barnet. Efter förlossningen kan klamydia orsaka infektion i livmodern som kommer först 2-4 veckor efter förlossningen.

Klamydia hos fostret och det nyfödda barnet.

Då klamydiabakterien finns i livmoderhalsen kan barnet smittas vid förlossningen. Hos barnet kan klamydiabakterien orsaka ögoninfektion och lunginflammation. Ögoninfektionen är oftast beskedlig och kan komma flera veckor efter födelsen. Lunginflammationen kan komma upp till 6 månader efter födelsen och kan i sällsynta fall leda till kronisk lungsjukdom.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Barnet smittas inte under graviditeten men kan smittas i samband med förlossningen. Av barn till mödrar med obehandlad klamydiainfektion vid förlossningen, får 18-50 % ögoninfektion och cirka 10-16 % får lunginflammation. Det förekommer även smittöverföring vid kejsarsnittsförlossning.

Hur påvisas klamydia-infektion hos den gravida kvinnan?

Klamydia påvisas genom prov taget från livmoderhalsen, slidan och ett urinprov eller prov taget från urinröret. Enbart urinprov har lägre känslighet.

Hur påvisas klamydiainfektion hos fostret?

Att påvisa klamydia hos fostret är inte aktuellt.

Hur påvisas klamydiainfektion hos det nyfödda barnet?

Klamydia påvisas hos det nyfödda barnet med odlingsprov taget från ögon och/eller från nasopharynx (tunn odlingspinne sticks in igenom näsan och tar prov på området bakom näsan). Lunginflammation påvisas med lungröntgen och blodprov.

Vad finns det för behandling?

Klamydiainfektion behandlas med antibiotika. Kvinnans partner ska också behandlas med antibiotika. Klamydia är en infektionssjukdom som lyder under smittskyddslagen och smittspårning sker vid varje ny infektion. Det gäller även sexualpartners långt bakåt i tiden.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad och att barnet smittas?

Att upptäcka och behandla klamydia är det bästa sättet att förhindra följdsjukdomar hos kvinnan och smittoöverföring till barnet. Misstänker man att man har klamydia är det viktigt att säga detta till barnmorskan så att man kan göra en kontroll så att man får behandling för sin infektion. Skyddat sex och screening program bland de unga sexuellt aktiva är den viktigaste åtgärden för att få kontroll över spridningen av klamydia. Klamydia lyder under smittskyddslagen och anmälan samt partnerspårning ska göras av behandlande läkare. Partners i pågående relation ska behandlas eftersom båda parter i en sexuell relation har eller har haft infektionen. Man vet att smittotillfället kan men inte behöver ligga flera år bakåt i tiden. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte är säkert att det är den partner där man hittat klamydia hos som har fört in smittan i relationen.

Hur vanligt är Klamydia i Sverige?

Klamydia är vanligt. Antalet fall av klamydia i Sverige har sedan 1997 ökat för varje år till 47099 fall 2007. Efter detta har antalet fall minskat något. 2012 rapporterades 37709 fall till Smittskyddsinstitutet.

Sökord: klamydia, graviditet, chlamydia trachomatis, STD
Uppdaterad: 2013-03-06

Tillbaka

Kondylom (Humant papillomvirus - HPV)

Informationen sammanställd av barnmorska Cecilia Brolinger och Marie Sjödin, INFPREG. Reviderad 2011 och 2013 av Cecilia Brolinger och 2016 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa


Faktagranskad av professor Kristina Broliden och överläkare Lena Dillner.

Vad är Kondylom?

Kondylom är ett slags vårtor på könsorganen. Kondylom orsakas av en infektion av vissa typer av vårtvirus. Det finns mer än 200 typer av humana papillomvirus (HPV) men bara 30 av typerna som ger vårtor på könsorganen.

Hur smittar och vilken spridning har kondylom?

Kondylom smittar vid samlag och sker då infekterad hud gnids mot annan hud. Förekomsten av kondylom i åldersgruppen 16-25 år är i Sverige 20-30% och sjunker sedan med stigande ålder. Hos de flesta (90 %) försvinner viruset av sig självt (självläker) inom 3 år. Vissa typer av humant papillomvirus i livmoderhalsen kan ge en ökad risk för cellförändringar och livmoderhalscancer men det är inte samma som HPV-virus som orsakar kondylom.

Vilka är symtomen vid kondylom?

Kondylom sitter oftast på blygdläpparna samt i och omkring slidan och bak mot ändtarmen. Vanligaste platsen för vårtor är där friktionen från samlag och mot kläder är som störst. En del är flikiga och upphöjda och lätta att se, men dom kan också vara platta och små och då vara svåra att upptäcka.Kondylom ger ibland inga besvär men kan vara kosmetiskt störande.En del kan uppleva klåda när de börjar bryta ut. Symtom kan också vara sveda, flytningar, sprickbildningar och småblödningar samt besvär vid samlag.Kondylom uppstår efter en HPV-infektion, men kan förvärras av nedsatt immunförsvar.

Kondylom hos den gravida kvinnan.

Under en graviditet kan kondylomen växa till, bli mycket stora och vara svåra att behandla.Kondylom under graviditet bör behandlas för att minska risken för smitta till barnet.

Kondylom hos fostret och det nyfödda barnet.

I sällsynta fall kan barnet smittas under förlossningen och barnet kan få kondylom iluftrören. Detta är dock väldigt ovanligt.Genitala vårtor hos barn behöver inte vara kondylom utan kan vara vanliga hudvårtor.

Hur påvisas Kondylom hos den gravida kvinnan?

Kondylom kan påvisas genom klinisk inspektion vid en gynekologisk undersökning.

Hur påvisas Kondylom hos fostret?

Påvisning av kondylom hos fostret är inte aktuellt.

Hur påvisas Kondylom hos barnet?

Diagnosen ställs genom klinisk inspektion vid en undersökning av barnet. I sällsynta fall kan det finnas tveksamhet om det rör sig om kondylom eller vanliga hudvårtor. Då kan man ta prov på vårtorna och typbestämma dem.

Finns det vaccin mot kondylom?

Det finns vaccin som ger 90 % skydd mot kondylom och ett 70 % skydd mot livmoderhalscancer. Bästa tillfället att vaccinera är i förpuberteten innan flickorna har hunnit komma i kontakt med HPV. Därför ges gratis vaccination till flickor i åldrarna 10-18 års ålder. Det finns även organiserad gratis vaccination upp till 26 års ålder t.ex. i Danmark och i Stockholms Läns Landsting.

Vad finns det för behandling?

Kondylom försvinner ofta av sig själv.Ställningstagande till behandling under graviditet bör ske av specialist på kvinnoklinik. Är man inte gravid kan yttre kondylom behandlas med en lösning som man penslar på vårtorna. Man kan också behandla kondylom kirurgiskt, med laser, frysning eller bränning. Man behandlar kondylom inför förlossningen för att minska risken för att överföra smitta till barnet.

Vad kan man göra för att undvika att smittas?

Vaccination mot HPV och/eller användning av kondom minskar risken att smittas med kondylom. Vaccination hjälper inte om man redan är smittad. Kondom ger ett visst skydd, men inte fullständigt.

Sökord: Kondylom, HPV
Uppdaterad: 2016-03-03

Tillbaka

Listeria

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och prof. Babill Stray-Pedersen. Uppdaterad av INFPREG/Marie Sjödin, Margareta Rehn och Marianne Forsgren. Reviderad av INFPREG/Cecilia Brolinger och Berit Hammas 2011.

Vad är listeria?

Listeria (Listeria monocytogenes) är en bakterie som i mycket sällsynta fall kan infektera den gravida kvinnan och det nyfödda barnet.

En listeriainfektion är som regel lindrig. De som blir sjuka är oftast gravida, äldre eller personer som har någon sjukdom som sätter ned immunförsvaret.

Hur smittar och vilken spridning har Listeria?

Listeria finns i naturen och kan påträffas i vatten, skog och mark. Människan smittas vanligtvis av mat.

Bakterien kan finnas i födoämnen och smitta med Listeria finns beskrivet från:

-mejeriprodukter, opastöriserad mjölk och mjuka dessertostar, -kött, köttprodukter och kyckling, -rökt och gravad lax, -råa grönsaker, -direktsmitta från får och fårgödsel.

Bakterien tål nedfrysning men dör vid upphettning över 60°C d.v.s. smittan oskadliggörs vid pastörisering. Bakterien tål alltså inte vanlig matlagningstemperatur (cirka 70° C).

Speciellt just för denna bakterie är att den kan föröka sig i kylskåpstemperatur och har påträffats t.ex. i vakuumförpackade livsmedel som förvarats i kylskåp.

Livsmedel som förvarats en längre tid i kylskåp kan därför utgöra en risk för listeria om maten äts utan att vara tillräckligt upphettad. Listeria-infektion uppträder ofta i små epidemier som kan spåras till smittade livsmedel.

Listeria bakterien är alltså vanlig men det är mycket ovanligt att den orsakar infektion hos människan. Inkubationstiden för listeria varierar från 3 till 70 dagar, vanligen cirka 3 veckor.

Listeria-infektion är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen.

Cirka ett 50-tal fall rapporteras årligen till Smittskyddsinstitutet.

Vilka är symtomen vid en listeriainfektion?

Infektionen ger oftast lindriga eller inga symtom alls. Hos infektionskänsliga personer kan Listeria orsaka feber och hjärnhinneinflammation

Listeria hos den gravida kvinnan.

Om den gravida kvinna får en listeriainfektion kan fostret smittas via moderkakan. Detta är mycket ovanligt.

I Sverige får man rapport om mindre än 10 fall per år.

Symtomen vid en listeriainfektion är vanligen feber utan andra symtom eller feber och influensalikande symtom (huvudvärk, muskelvärk, illamående).

Om kvinnan under sin graviditet får hög feber bör hon kontakta läkare.

En listeriainfektion kan orsaka för tidig vattenavgång och för tidig förlossning.

Om en kvinna tidigare drabbats av listeria löper hon inte risk för upprepning under kommande graviditeter

Listeria hos fostret och det nyfödda barnet.

En listeriainfektion kan leda till missfall och fosterdöd.

Barnet kan födas med infektionen och är då svårt sjukt. Barnet kan också insjukna i hjärnhinneinflammation efter födelsen.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Det är mycket sällsynt med listeria-infektion under graviditet.

Man vet inte hur stor risken är för att en infektion hos den gravida kvinnan förs över till fostret/barnet, inte heller om risken är olika under olika perioder under graviditeten. De flesta fall upptäcks senare än femte graviditetsmånaden. 

Hur påvisas Listeria hos den gravida kvinnan?

Det kan finnas anledning att bland annat tänka på listeria om den gravida kvinnan har hög feber utan annan förklaring. Det finns ingen anledning att ta prov på den gravida kvinnan som är frisk, utom i undantagsfall som led i utredning av en pågående epidemi. Listeria påvisas med odlingsprov från blodet och med odlingsprov från livmoderhalsen.

Hur påvisas Listeria hos fostret?

Listeria hos fostret kan påvisas genom att odla bakterier från fostervattnet. Vid misstanke på listeriainfektion tas prov i första hand från den gravida kvinnan.

Hur påvisas listeria hos det nyfödda barnet?

Listeria hos det nyfödda barnet påvisas med odlingsprov.

Vid misstanke om listeriainfektion hos ett nyfött barn tas även prov från modern.

Vad finns det för behandling?

Listeria behandlas med antibiotika. Vaccin finns inte.

Vad kan man göra för att undvika att smittas?

Risken att få infektion med Listeria i Sverige är liten.

Med kännedom hur Listeria smittar kan man med en god livsmedelshygien ytterligare minska riskerna för att få en listeriainfektion. Detta har gjort att man ger följande råd till gravida kvinnor.

  • Undvik opastöriserad mjölk och mjuka dessertostar.Vanliga hårdostar (som man använder osthyvel till) och smältost medför inte risk för listeriainfektion. Det viktigaste är att inte äta dessertostar som är gjorda av opastöriserad mjölk.
  • Undvik gravad och rökt vakuumförpackad fisk.
  • Livsmedel som förvarats länge i kylskåp bör inte ätas utan ordentlig upphettning.

Allmänna råd som att koka eller steka kött, fisk* och fågel väl, god kökshygien, sköljning av grönsaker, goda rutiner för livsmedelsförvaring förhindrar även listeriasmitta.

* = färsk rå fisk, t. ex. sushi eller sillinläggningar medför dock ej ökad risk

Se även rekommendationer från Livsmedelsverket för att minska risken för listerios www.slv.se 

Sökord:
Uppdaterad: 2011-05-04

Tillbaka

Malaria

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och Marianne Forsgren. Uppdaterad 2016 av Helene Bernmark-Liikamaa och Marie Studahl INFPREG.
Faktagranskad av Anna Färnert.

Vad är malaria?

Malaria är en sjukdom som främst sprids i tropikerna och orsakas av en parasit. Det finns fem olika arter som infekterar människan (Plasmodium falciparum, P. vivax, P. ovale, P.malariae och P. knowlesi).

Parasiten överförs vid stick från myggor. Efter en mognadsfas i levern kommer parasiten ut i blodbanan där den förökar sig i de röda blodkropparna. Vissa arter kan ligga och vila under flera år i levern, för att sedan mogna och komma ut i blodbanan.

I Sverige förekommer endast så kallade importfall av malaria, det vill säga hos människor som kommer från malariaområden eller som besökt malariaområden.

Hur smittar och vilken spridning har malaria?

Malaria förekommer i stort sett i alla tropiska områden. Den sprids framförallt i Afrika i områden söder om Sahara, men stora delar av Asien och Sydamerika är också drabbade. Risken att insjukna i malaria varierar kraftigt mellan olika områden. Se karta över spridning enligt WHO: Karta över spridning av Malaria

Enligt WHO insjuknar årligen 200 miljoner människor i malaria med över 1 miljon dödsfall. I Sverige rapporteras årligen 100 fall av malaria hos människor efter vistelse i malaria-drabbade områden. 

Människor som fått rätt behandling för malaria är botade. Däremot har man inget skydd mot nya infektioner utan man kan få ny malariainfektion.

Vilka är symtomen vid en malariainfektion?

Inkubationstiden för malaria är vanligen en till tre veckor men kan i sällsynta fall sträcka sig upp till flera månader och år.

Symtomen är vanligen influensaliknande med feber, värk i kroppen och huvudvärk, kräkningar och diarré kan också förekomma. Febern kan vara regelbundet återkommande, men så är det inte alltid. Infektion med den allvarligaste formen P. falciparum malaria kan ge svår ibland livshotande sjukdom med koma, och organsvikt.

Om man har malaria är det därför mycket viktigt att så snart som möjligt komma under behandling.

 

Vid insjuknande med feber efter vistelse i tropikerna måste malaria alltid misstänkas - även om febern inte är hög - och patienten måste tas om hand akut. Malaria skall behandlas omgående.

Malaria ska uteslutas vid feber som uppstår upp till 3 månader efter vistelse i malaria-område, även om malariatabletter intagits.

 

Malariainfektion hos den gravida kvinnan.

Gravida som insjuknar i malaria riskerar att bli mer allvarligt sjuka än icke gravida, med betydande risker för barnet. Det är ovanligt med gravida malariapatienter i Sverige. Frågor angående skydd mot malaria inför resor till tropikerna är dock relativt vanliga hos kvinnor som är gravida eller planerar att bli gravida. Förebyggande råd är angelägna. Eftersom gravida också löper andra risker i tropikerna, med andra infektioner samt ofta sämre sjukvård i samband med gynekologiska komplikationer, avrådes från onödiga resor till malariaområden under graviditet.

Malariainfektion hos fostret och det nyfödda barnet.

Om en gravid kvinna får malaria finns risk för missfall, att barnet föds för tidigt, är underviktigt eller att barnet dör. Malarian kan också överföras till fostret vilket kan leda till ett flertal olika komplikationer hos det nyfödda barnet. Barnet kan bland annat få mjält- och leverförstoring, blodbrist, feber, kramper och låga blodplättar.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Det är ovanligt att malaria smittar från den gravida kvinnan till fostret men det förekommer. Faran för fostret är främst dålig blodförsörjning om modern har malaria vilket påverkar moderkakans funktion. Risk att parasiterna överförs till fostret beror troligen på hur allvarlig malaria den gravida kvinnan har. Behandling av moderns infektion före förlossningen botar oftast även eventuell malaria hos fostret.

Hur påvisas malariainfektion hos den gravida kvinnan?

Vid misstanke om malariainfektion tas blodprov för påvisning av parasiter med mikroskopisk undersökning.

Hur påvisas malariainfektion hos fostret?

En eventuell överföring av malaria till fostret kan inte påvisas under graviditeten.

Hur påvisas malariainfektion hos barnet?

Malaria påvisas såsom hos modern genom blodprov.

Vad finns det för behandling?

Behandling av malaria bör skötas av infektionsspecialist.

Vilken typ av läkemedel man skall ha beror på vilken typ av malaria man har, i vilket område/land man varit och förekomst av läkemedelsresistens. Vissa malarialäkemedel måste dock undvikas eftersom de inte är lämpliga att inta under hela eller vissa delar graviditet.

Har man fått rätt behandling är man botad från malaria. Eventuella övergående biverkningar av malarialäkemedel skall givetvis inte hindra behandling. Att avstå behandling innebär en avsevärd större risk både för mor och barn.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Man bör om möjligt inte åka till områden med malaria under graviditeten.

Om man ändå måste resa till malariaområden skall man kontakta infektionsspecialist för att få råd inför resan.

  • Då gravida oftare får allvarlig malaria är det särskilt viktigt med malariaprofylax.
  • Malariaprofylax innebär att äta läkemedel mot malaria i förebyggande syfte.
  • Det finns olika sorters malariaprofylax beroende på vart man skall resa och när under graviditeten man ska resa
  • Man skall som regel börja ta profylax minst en vecka före resan och fortsätter i flera veckor efter det man kommit hem.

Påpekas bör att man trots intag av profylax kan insjukna i malaria då det finns en utbredd motståndskraft (resistens) hos parasiterna mot ett flertal malarialäkemedel.

  • Det är även viktigt att skydda sig mot myggstick.
  • De myggor som överför malaria sticker främst efter skymning och under natten.
  • Myggstick undviks därför genom att sova under impregnerade myggnät samt att använda myggstift och heltäckande kläder.

Vaccin finns inte tillgängligt

 

Sökord: Malaria
Uppdaterad: 2016-01-16

Tillbaka

Mässling

Barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa

Faktagranskad av Marianne Forsgren

Vad är Mässling

Mässling (Morbilli) orsakas av ett paramyxovirus

Hur smittar Mässling och vilken spridning har den?

Mässling är mycket smittsamt. Smittan är luftburen och har lång räckvidd. Om en i en familj insjuknar så smittas nästan alla (90-100 %) och i klassrum cirka 1 av 4 av dem som inte har haft sjukdomen. 
En person är smittsam cirka 4 dagar innan debut av utslaget och smittar under hoststadiet, därefter avtar smittsamheten. 
Innan vi började vaccinera var mässling en mycket allmän barnsjukdom, den stora smittsamheten gjorde att de flesta insjuknade redan under barndomen. 
Världshälsoorganisationen (WHO) har arbetat mot målet att utrota mässling i Europa 2015. Mässlingutbrott förekommer emellertid fortfarande även i Europa. Intensiva vaccinationskampanjer pågår över hela världen och WHO rapporterar att 84% av världens barn nu vaccineras mot mässling.

I Sverige är mässlingsfall ovanliga och mässling sprids inte allmänt så länge de allra flesta inom landet är vaccinerade. Men eftersom mässlingsmitta ännu finns kvar i många länder kan ovaccinerade bli smittade vid resor och importfall av mässling förekommer. 
Mässling lyder under smittskyddslagen och är en anmälningspliktig sjukdom.

Vilka är symtomen vid Mässling?

Inkubationstiden för mässling är 7-18 dygn.

I början får man måttlig feber, snuva och intensiv torrhosta, men också ögoninflammation med ljusskygghet. På dag 3-7 stiger plötslig febern till 39-41ºC och samtidigt kommer utslaget.  I munhålan ses karakteristiska fläckar. Utslaget börjar vanligen i ansiktet och sprids över hela kroppen inom några dagar: mörkrött fläckigt, knottrigt utslag. Ofta är det ganska karakteristiskt storfläckigt som sedan flyter samman. Vid okomplicerad mässling bleknar utslaget efter ett par dagar och febern sjunker.
Mässling är en svår allmän infektion och till bilden hör ofta öroninfektioner, diarré, krupp och lunginflammation, som kan orsakas av bakterier och/eller mässlingvirus. Späda barn blir ofta svårt sjuka. Allvarliga infektioner av hjärnan förekommer men är dessbättre sällsynta (ungefär 1 % hos barn med normalt immunförsvar). Hjärnhinneinflammation läker i regel ut, men i enstaka fall ses kvarstående hjärnskada. Dödsfall förekommer, men hos individer med gott näringstillstånd och normalt immunförsvar ärdödligheten dessbättre mycket låg.

I vissa delar av världen - främst delar av Afrika - beräknas däremot dödligheten vara 3-6 % beroende på tidigt insjuknande och brist på mat.

Mässling hos den gravida kvinnan.

En gravid kvinna kan bli svårt sjuk och få komplikationer i form av lunginflammation och i sällsynta fall hjärnhinneinflammation.

Komplikationer vid mässling under graviditet är:

  • lunginflammation hos modern
  • spontanabort (tidig graviditet)
  • för tidig (prematur) förlossning i ökad frekvens (främst vid mässling i sen graviditet)

Mässling hos fostret/det nyfödda barnet.

Foster och nyfödd vars mor är immun är skyddad av moderns antikroppar under första tiden.

Vid mässling hos en gravid kvinna finns ingen påvisad risk för fosterskador. Det är därför ingen indikation för avbrytande vid mässling hos gravid kvinna.

Vid sen infektion inom 10 dagar före förlossningen finns risk för överföring av infektion till barnet. Ett fåtal fall finns beskrivna i litteraturen av barn som föds med mässling och barn som insjuknar inom 2-10 dagar efter förlossningen. 
För tidigt födda barn löper störst risk att få svår sjukdom.

Hur påvisas Mässling hos den gravida kvinnan?

Sjukdomsbilden vid mässling är ofta typisk och diagnos är lätt att ställa av den erfarne, men förutsätter liksom för alla andra sjukdomar som blivit sällsynta att kunskapen inte glömts bort.

Blodprov och virusprov från luftvägarna är viktiga för att bekräfta att det rör sig om mässling.

Hur påvisas Mässling hos barnet?

Navelsträngsblodprov/blodprov från barnet samt i prov från luftvägarna.

Vad finns det för behandling?

Personer som misstänks ha mässling ska undersökas på infektionsklinik och prov skall tas för att bekräfta diagnosen.

Det finns ingen behandling som är effektiv mot själva mässlinginfektionen, men om bakterieorsakade komplikationer tillkommer kan antibiotika ibland behövas.

Vaccination:
Det finns ett mycket effektivt levande kombinationsvaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR), och samtliga barn i Sverige erbjuds MPR vaccination sedan 1982. Den första dosen ges vid barnavårdscentral (BVC) vid 18 månaders ålder, den andra vid 6-8 års ålder (tidigare vid 12 års ålder). 

Personer som haft mässling eller fått 2 doser vaccin bedöms vara immuna. Har man däremot endast fått en dos och inta haft mässling rekommenderas en andra dos för att säkert få bra skydd.

Provtagning för immunitetsundersökning mot röda hund görs under första graviditeten men däremot inte mot mässling. Efter förlossningen erbjuds vaccination mot röda hund till den kvinna som inte har pålitligt skydd mot röda hund. Man erbjuder då kombinationsvaccinet med mässling och påssjuka för att förbättra skyddet mot dessa sjukdomar. En andra dos MPR vaccin rekommenderas efter några månader om kvinnan aldrig haft mässling eller vaccinerats med MPR tidigare. Vaccinet påverkar inte barnet. 

Gravid kvinna ska däremot inte vaccineras.  Inför en utlandsresa med familjen bör övriga vara fullt vaccinerade både för egen och en mässlingmottaglig moders skull och resmål med pågående mässlingutbrott undvikas – hör med barnavårdscentral, vaccinationscentral eller infektionsklinik.

Om mottaglig gravid kvinna och/eller hennes späda barn skulle utsatts för mässlingsmitta kan gammaglobulin erbjuda visst skydd.

Sökord: Mässling
Uppdaterad: 2015-07-28

Tillbaka

Parvovirus B19 (femte sjukan, erythema infectiosum)

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin INFPREG och överläkare Margareta Nyman.
Reviderad av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa 2015
Faktagranskad av Professor Kristina Broliden.

Vad är parvovirus B19?

Parvovirus B19 är ett virus som orsakar en sjukdom som kallas Femte sjukan eller Erythema infectiosum. Den är vanligast hos barn i skolåldern, men även vuxna kan drabbas av Femte sjukan. Om en gravid kvinna smittas kan infektionen i sällsynta fall orsaka fostersjukdom. 

Hur smittar parvovirus B19 och vem är mest utsatt?

Smittan sprids via sekret från luftvägarna (hosta, nysning, snuva). Smittsamheten är måttlig och störst dagarna innan utslagen uppträder och minskar sedan snabbt. Tiden från att ha blivit smittad till att sjukdomen bryter ut är 2-3 veckor. Smittöverföring sker främst vid nära inomhuskontakt som hemma, på daghem eller skola. Högsta risken att bli smittad är i det egna hemmet och risken stiger med antalet smittade barn.

De som oftast drabbas av infektionen är barn i tidiga skolåldern. Epidemier uppträder vart tredje till sjätte år, vanligen under vårvintern men enstaka fall kan förekomma hela året. 

 

Vilka symtom ger infektionen upphov till?

Hos barn är symtomen ofta lindriga med förkylningsbesvär, måttlig feber och värk i kroppen. Efter ett par dagar visar sig utslagen som en kraftig rodnad över kinderna. Utslagen sprider sig sedan vidare ned på bålen och över armar och ben. Utslaget har ett karakteristiskt girlangliknande mönster och kan komma och gå under flera veckor.

Vuxna får i större utsträckning feber och symtom från luftvägarna. Ledbesvär med eller utan utslag är vanligt förekommande, främst hos kvinnor. Ledbesvären uppträder ofta på båda sidor av kroppen, t.ex. bägge handlederna, armbågarna, knäna eller vristerna och besvären kan komma och gå under flera månader. Enstaka fall av årslång kronisk trötthet har noterats efter parvovirusinfektion hos vuxna.

Infektionen kan fortlöpa utan några symtom alls eller mycket lindriga förkylningssymtom hos både barn och vuxna.

Parvovirus B19 infektion hos den gravida kvinnan

Hos en gravid kvinna ger infektionen samma symtom som hos en som inte är gravid, dvs. förkylningssymtom, med eller utan utslag och/eller ledbesvär. Cirka 70 % av de vuxna i Sverige har haft infektionen och är då immuna mot ny infektion. Följdaktligen är ca 30 % av gravida kvinnor mottaglig för primärinfektion. 

Parvovirus B19 infektion hos fostret och det nyfödda barnet

Risken för att fostret skall få en svår parvovirusinfektion är mycket liten. Om den gravida kvinnan smittas kan infektionen föras över till fostret som då kan utveckla blodbrist, hjärtklappning, störd leverfunktion, hjärtförstoring och allmän svullnad. I de flesta fall läker infektionen ut spontant och barnet föds friskt. I mycket svåra fall kan infektionen dock leda till att fostret dör. Någon ökad risk för missbildningar hos fostret anses däremot inte förekomma efter en parvovirusinfektion.

Hur stor är risken för att fostret smittas under graviditeten?

Vid infektion med parvovirus B19 hos en gravid kvinna som inte haft infektionen förut är det ca 30 procents risk att fostret smittas.

Hur påvisas parvovirus B19 infektion hos den gravida kvinnan?

Diagnosen parvovirusinfektion ställs utifrån de symtom man har samt genom att ta ett blodprov.

Hur påvisas parvovirus B19 infektion hos fostret?

Fostret kan få symtom inom ca 2-12 veckor efter det att modern fått infektionen. För att kunna säkerställa parvovirusinfektion hos fostret måste man ta prov från fostervattnet eller fosterblodet.

Finns någon behandling vid parvovirus B19 infektion?

Kontakta din mödravårdscentral om du misstänker att du fått femte sjukan. Man kan övervaka fostret med upprepade ultraljudsundersökningar och på så sätt upptäcka en eventuell sjukdomsutveckling och försöka mildra svår sjukdom.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

 

Risken för att smittas finns om man inte tidigare haft parvovirusinfektion. Smittan sprids via droppinfektion och saliv, såsom vid vanlig förkylning. Störst risk att bli smittad löper man i det egna hemmet som förälder till infekterade barn. Smittrisk finns även under epidemier i skolor, förskolor och daghem liksom ute i samhället. Man kan knappast begränsa utbrott av femte sjukan genom att hålla barnen hemma när de fått sina prickar, smittsamheten är störst redan innan utslagen kommit.

Man kan minska risken för smitta genom att:

  • Undvika nära kroppskontakt med en person som har femte sjukan, t.ex. att inte pussa på munnen, inte äta med samma bestick osv.
  • Vara noggrann med handhygien.

Mer information om parvovirus finns att läsa på folkhälsomyndighetens och arbetsmiljöverkets hemsidor.

Sökord: parvovirus
Uppdaterad: 2015-07-16

Tillbaka

Röda hund (Rubella)

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och reviderad av barnmorska Maria Ackhammar
Faktagranskad av professor och överläkare Kristina Broliden

Vad är röda hund (rubella)?

Röda hund (Rubella) är en infektionssjukdom som orsakas av virus. Den är vanligen lindrig men om en gravid kvinna skulle få röda hund tidigt i graviditeten kan det väntade barnet skadas allvarligt.

Hur smittar och vilken spridning har röda hund?

Röda hund smittar från person till person, vid nära inomhus kontakt. Även personer som inte känner sig sjuka kan sprida smitta. Smittsamheten är störst dagarna innan man får utslag. Smittämnet sprids med så kallad droppsmitta. Det innebär att viruset utsöndras med andningsluften, sprids via små droppar i luften och når nya mottagliga individer via luftvägarnas slemhinnor.

Inkubationstiden är 14-21 dagar.
Innan man började vaccinera mot röda hund var det vanligt med epidemier, men sedan vaccination infördes i Sverige 1974, är röda hund inte vanligt i Sverige längre och nu rapporteras endast enstaka fall årligen. Sedan dess vaccineras alla barn och tonåringar enligt det svenska vaccinationsprogrammet (se kap 10) vilket har gjort att de flesta människor, såväl barn som vuxna, är immuna. Mottaglighet för rubella finns främst hos kvinnor som inte nåtts av vaccinationsprogrammen t.ex. utlandsfödda kvinnor och ovaccinerade individer som är motståndare till vaccination. 

Har man haft röda hund är man sannolikt immun (skyddad) under hela livet. Det gäller troligen även de flesta som blivit vaccinerade som barn och tonåring. Det finns ännu inte tillräcklig kunskap för att veta om alla vaccinerade är helt skyddade under hela den fertila perioden. På många håll erbjuds därför den gravida kvinnan immunitetsundersökning mot rubella vid första graviditetskontrollen. Om det skulle visa sig att förnyad vaccination skulle vara värdefull för att bättra på skyddet kan man vaccineras när barnet är fött.

Röda hund förekommer sällan i Skandinavien men finns i många vanliga turistländer i olika delar av världen, främst i Afrika och Asien men även i Europa och närbelägna länder som t.ex. Polen och Rumänien. 

Vilka är symtomen vid röda hund?

Vid insjuknande i röda hund ut börjar det vanligen med en lindrig övre luftvägsinfektion och man kan få svullna lymfkörtlar, främst i nacken. Sedan uppträder ett hudutslag som brukar börja i ansiktet och sprider sig ned över bålen, armar och ben. Utslaget är småfläckigt , rödaktigt men inte sammanflytande. Ansiktet kan se ”väderbitet” ut. Feber kan, men behöver inte förekomma och man kan drabbas av ledbesvär. Sjukdomsbilden vid röda hund är svår att skilja från den man ser vid andra virussjukdomar och vid kortvariga kliande utslag så kan det även feltolkas som allergi.
Röda hund kan även vara helt symtomfri, dvs. att den drabbade personen inte ens märker av sin infektion.

Röda hund hos den gravida kvinnan.

Röda hund hos en gravid kvinna har samma symtom och förlopp som hos en icke gravid kvinna. Ledbesvär är vanliga. Symtomen är som sagt tidigare lindriga och okarakteristiska varför det kan vara svårt att ställa en säker diagnos. Vid akut sjukdom med hudutslag utan annan diagnos bör prover tas.

Allvarliga fall är mycket ovanliga. Däremot löper en mottaglig kvinna, som smittats i tidig graviditet, stor risk att få missfall eller att föda ett fosterskadat barn (se avsnitt 5).

Fall av röda hund ska inrapporteras till Smittskyddsinstitutet. Endast enstaka fall av röda hund under graviditet har rapporterats fram till 2012.  Det förekom ett utbrott 2012 med röda hund hos ett 50 tal ovaccinerade vuxna och barn i ett begränsat område i Sverige. Smittan kom då ursprungligen från Tjeckien. Ingen rapport om skadat barn på grund av röda hund inom landet har inkommit efter år 1985.

Röda hund hos fostret och det nyfödda barnet.

Fosterskador inträffar huvudsakligen om insjuknandet i röda hund sker under de första 16-17 graviditetsveckorna och infektion under de första åtta graviditetsveckorna leder i mycket hög utsträckning, över 80 %, till organdefekter. Efter 20:e veckan är skaderisken mycket liten. Hörselskador är den vanligaste skadan och är vanligast vid röda hund infektion under andra trimestern. Barnet löper även risk för hjärnskador, hjärt- och kärlskador samt ögonskador och den risken är högst under tidig graviditet.

Ett foster, som smittas i fosterlivet kan inte läka ut infektionerna utan dröjer kvar och barnet kan då vara smittspridare av röda hund under många månader till år efter födelsen. Uppföljning av barn med kongenital rubella visar att skador hos barnet kan uppträda senare i livet t.ex. hörsel och ögonskador. Skadorna kan också förvärras med åren.

Vid säkerställd rubella under de 14 första graviditetsveckorna bör de blivande föräldrarna informeras om den stora risken för fosterskada inför ställningstagande till eventuellt avbrytande av graviditeten.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditet?

Det är störst risk för fostret att få röda hund om den gravida kvinnan smittas i tidig graviditet. Under första trimestern är risken för överföring av virus 80-90 % från mor till foster, i början av andra trimestern cirka 50 %.Efter 18-20:e veckan minskar risken för smitta till fostret snabbt för att sedan öka under graviditetens sista månader, men då har infektionen inte längre någon skadlig inverkan på det ofödda barnet.

 

Hur påvisas röda hund hos den gravida kvinnan?

Om man misstänker att man har röda hund under graviditeten måste man alltid söka läkare. Prover skall då tas och analyseras för att man med säkerhet skall se att det verkligen är röda hund.

Blodprov för att se om man tidigare haft röda hund, immunitetsbedömning, bör även tas om man under första hälften av graviditeten träffar en person med misstänkt röda hundinfektion och man inte vet om man är mottaglig eller ej. Om immunitet saknas hos den gravida kvinnan kan det bli aktuellt att försöka undersöka om den som är smittkälla verkligen har röda hund och/eller följa den gravida kvinnan med ytterligare blodprov. 

Hur påvisas röda hund hos fostret?

Röda hund hos fostret påvisas genom fostervattenprov (amniocentes).

Hur påvisas röda hund hos barnet?

Röda hund kan påvisas hos barnet genom blodprov, sekret från svalg/näsa eller urin.

Vad finns det för behandling?

Röda hund hos gravid kvinna eller foster kan inte behandlas, däremot förebyggas genom vaccination. Vaccinering ger en livslång immunitet.

Den som inte är immun mot rubella har inget skydd mot sjukdomen och löper då risk att få röda hund, i sämsta fall under tidig graviditet. Om det finns misstanke om smitta under graviditet kan man ge gammaglobulin i hopp om att minska skaderisken.

Det finns ett mycket effektivt vaccin mot röda hund som i Sverige använts sedan 1974 då vaccination erbjöds 12-års flickor och nyförlösta kvinnor som immunitetsprövats och inte var immuna. 1982 utökades vaccinationsprogrammet till att vaccinera alla barn vid 18 månaders ålder samt vid 12 års ålder vilket har gjort att de flesta människor - såväl barn som vuxna - är immuna.

Från 2007 ändrades vaccination programmet igen till att ge kombinations vaccin MPR(mässling-påssjuka-röda hund) vid:
I. 12-18 månader (BVC)
II.  6-8 års ålder andra dos MPR (skolhälsovården)
III. 12 års ålder - de som tidigare inte fått mer än en dos
IV.  18 års ålder - kompletterande MPR vaccination ska erbjudas ungdomar som inte är fullgott vaccinerade med två doser (skolsjukvården)

Vaccinet för röda hund är ett levande vaccin skall därför inte ges till en kvinna när hon är gravid . De kvinnor med inga eller mycket låga rubella antikroppar erbjuds efter barnafödsel vaccin mot röda hund. Efter vaccination bör man inte påbörja en graviditet förrän efter 1 månad. Har kvinnan oavsiktligt blivit vaccinerad under graviditeten eller blivit gravid inom månaden efter vaccination finns inget skäl att avbryta graviditeten.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Så länge röda hund inte utrotats i hela världen är vaccination den viktigaste åtgärden för att förhindra att smittas. 
De vaccinationer som svenska barn får förhindrar att röda hund sprids i Sverige och ger hos de allra flesta ett gott skydd under graviditet. Idag tas på många håll i Sverige rubellaprov i början av graviditeten för att kontrollera om kvinnan är mottaglig för röda hund. Det är viktigast att kontrollera skyddet mot rubella hos kvinnor som inte fått vaccination och kvinnor som saknar skydd erbjuds vaccination efter förlossningen. Den nyblivna modern kan få vaccin även om hon ammar barnet. 
Rubellaprov (immunitetsprövning) och vaccination av kvinna som är mottaglig för röda hund kan rekommenderas inför planerad graviditet om kvinnan inte är vaccinerad två gånger eller genom tidigare provtagning vet att hon har skydd (är immun). Detta gäller speciellt om kvinnan tänker resa till områden med större smittrisk. 
Det viktigt att så många barn som möjligt vaccineras mot röda hund för att vi inte på nytt skall få in smitta. Tidigare påståenden om att denna vaccination hos barnen kan ge följdsjukdomar som autism och vissa andra tillstånd är inte riktiga. Mycket stora undersökningar visar att det inte finns något sådant samband.

Sökord: Röda hund, Rubella
Uppdaterad: 2014-01-14

Tillbaka

Salmonella

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin, INFPREG. Reviderad 2012 av barnmorska Cecilia Brolinger och 2016 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa, INFPREG
Faktagranskad av med dr. Lars Navér ,docent Marianne Forsgren och docent Bo Svenungsson

Vad är salmonella?

Salmonella är en bakterie som orsakar tarminfektion av olika svårighetsgrad.
Det finns cirka 2500 olika varianter så kallade serotyper av salmonellabakterien.
De vanligaste förekommande typerna av salmonella i Sverige är Salmonella Enteritidis och Salmonella Typhimurium.

Hur smittar salmonella och vilken spridning har den?

Smittan sker via avföring som kan förorena huvudsakligen livsmedel som intas via munnen. Person till person smitta förekommer (huvudsakligen inom familjen). Salmonella är en zoonos vilket innebär att den är en sjukdom som kan smitta både människor och djur. Smitta kan också ske från husdjur, framför allt från reptiler. En smittad person eller ett djur utsöndrar bakterien i avföringen.
Smittsamheten är störst i det akuta skedet, när man har diarré, men smittan finns kvar så länge bakterien kan påvisas i avföringen. Bakterien tål kyla och intorkning men dör vid upphettning >+70 C*.
Salmonella är en anmälningspliktig sjukdom och klassificeras som en allmänfarlig sjukdom enligt vår smittskyddslag.
I Sverige rapporteras årligen cirka 2000-4000 fall av salmonella.
De flesta rapporterade fallen (cirka 80 %) har smittats utomlands. De har då smittats på vanliga turistmål som Thailand, Indien, Egypten och Turkiet, men infektion med salmonellabakterier är vanligt över hela världen.

Vilka är symtomen vid Salmonella?

Har man smittats med salmonella insjuknar man vanligen akut inom 1-3 dygn med feber, buksmärtor och diarréer, ibland även kräkningar. Infektionen läker oftast av sig självt inom 7- 10 dygn. Man bär sen på smittan i tarmen vilket innebär att smittan finns kvar i flera veckor och i enskilda fall upp till ett år. Hos barn är smittbärarskapet av salmonellabakterien ofta längre. Salmonella kan ibland orsaka en allvarligare infektion genom att bakterien invaderar blodbanan (sepsis).
Salmonella kan få allvarligare sjukdomsförlopp hos nyfödda, äldre och hos personer som har ett nedsatt immunförsvar eller andra underliggande sjukdomar t.ex. diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar. Man kan också ha en subklinisk infektion, dvs. man har bakterien i tarmen men inga sjukdomssymtom.

Salmonella hos den gravida kvinnan.

Salmonella ger samma symtom hos den gravida kvinnan som hos den icke gravida. Se ovan. Om bakterien invaderar blodbanan (sepsis), vilket är förhållandevis ovanligt, finns en något ökad risk för missfall.

Salmonella hos fostret och det nyfödda barnet

Förekomst av salmonella hos nyfödda är i Sverige mycket låg och i de fall det inträffar har mamman oftast varit bärare av salmonella utan att ha några symtom.
Skulle det nyfödda barnet få salmonella kan det få ett allvarligare förlopp än hos den vuxne individen.
Amning: Smitta från mor till barn sker via avföringen och det föreligger därför inga hinder för amning om god handhygien och personlig hygien kan upprätthållas. Det finns dock enstaka fall beskrivna i världslitteraturen där mycket späda barn tros ha smittats via bröstmjölken. 

Hur stor är risken att smittas under graviditet?

Att fostret smittas under graviditeten är mycket sällsynt.
Vanligast överförs smittan från mamman till barnet under förlossningen eller nyföddhetsperioden.

Hur påvisas salmonella hos den gravida kvinnan?

Salmonella påvisas genom odlingsprov från avföring.
Vid allvarligare sjukdomsbild kan ytterligare odlingsprov tas från blod och urin.

Hur påvisas salmonella hos barnet?

Salmonella påvisas genom odlingsprov från avföring.
Vid allvarligare sjukdomsbild kan ytterligare odlingsprov tas från blod och urin.

Vad finns det för behandling?

Antibiotika för att förebygga turistdiarré rekommenderas inte. Lindrig salmonellainfektion behandlas med vätskeersättning (vätska och salter) för att vätske- och saltbalansen skall upprätthållas i kroppen och infektionen läker ofta av sig själv. Vid en okomplicerad salmonellainfektion bör man undvika att behandla med antibiotika. Detta för att behandling endast har marginell effekt på symtomen och även kan medföra risk för ett förlängt bärarskap av bakterien i tarmen. Frikostig antibiotikabehandling kan dessutom leda till att bakterierna kan utveckla resistens d.v.s. att antibiotika inte längre biter på salmonellabakterierna. Vid en allvarlig infektion av salmonella ges efter noggrant övervägande behandling med antibiotika.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Det finns inget vaccin mot salmonella.

  • God hygien- livsmedelshygien och handhygien är viktiga förebyggande åtgärder för att undvika att bli smittad.
  • Mat som kokas, steks eller upphettats ordentligt smittar inte.
  • Förebyggande råd avseende mat och dryck mot turistdiarré när man är utomlands är att man skall välja mat som är ordentligt upphettad eller om man sköter maten själv steka, koka samt skala frukt och grönsaker.

I tropiska länder är risken större att insjukna i salmonella och andra tarminfektioner. Tillgången till god sjukvård kan därtill vara bristfällig varför det kan vara lämpligt att avstå från resor under graviditeten eller till dess barnet lämnat spädbarnsåret. 
Om man ändå avser att resa rekommenderas att man söker råd inför resan av infektionsspecialist.

Mer information om Salmonella finns att läsa på  www.smittskyddsinstitutet.se och www.slv.se

 


Sökord: Samonella
Uppdaterad: 2016-03-03

Tillbaka

Syfilis (Lues)

Informationen sammanställd av barnmorska Cecilia Brolinger och Marie Sjödin, INFPREG.
Reviderad 2016 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa och granskad av Med.dr Petra Tunbäck

Vad är syfilis?

Syfilis (lues) är en könssjukdom som orsakas av en bakterie (Treponema pallidum). 

Hur smittar och vilken spridning har syfilis?

Syfilis smittar genom sexuell kontakt. Bakterien passerar genom mindre skråmor och sår i hud och slemhinnor vid direkt kontakt.Utanför kroppen dör bakterien. Syfilis smittar därför bara vid intim kontakt.Syfilis kan också smitta t.ex. vid blodtransfusion om blodet kommer från en smittsamt blodgivare. Alla blodgivare och blodenheter i Sverige testas därför så att det inte finns någon risk att man kan smittas med syfilis den vägen.En person som fått och genomfört effektiv behandling för sin syfilis smittar inte.
Antalet rapporterade fall var under 1990-talet färre än 50 per år, men en ökning har skett de senaste åren och 2014 rapporterades 244 fall. I övriga världen är syfilis vanligare än i Sverige. I Ryssland, Baltikum och andra delar av Öst-Europa har man sett en stor ökning av syfilis speciellt bland homosexuella och prostituerade. I Asien, Afrika och Syd-Amerika har mellan 1-10 % av de gravida kvinnorna haft syfilis.

Vad är symtomen vid en syfilis-infektion?

Inkubationstiden (tiden mellan smitta och tecken på sjukdomen) kan variera från 9-90 dagar, vanligtvis tre veckor.

Symtomen vid en syfilisinfektion kommer vanligen i tre stadier. Man kan också beskriva sjukdomen som tidig eller sen syfilis.

De första tecknen (symtomen) vid syfilis är att man får en ytlig rodnad som utvecklas till ett sår. Såret är cirka 1- 2cm stort, oömt och mycket smittsamt. Hos kvinnor sitter det ofta runt slidöppningen eller på livmoderhalsen. Det är också vanligt att man efter några veckor kan få svullna lymfkörtlar i ljumskarna. Hos män sitter såret på penis.
Utan behandling läker såret efter en till tre månader.

Vid syfilis i andra stadiet kommer symtomen ett par månader efter det man blivit smittad. Det brukar vara allmänna symtom, som kan vara: feber, huvudvärk, svullna körtlar, håravfall, utslag speciellt i huden på handflator och fotsulor. Utan behandling kan dessa symtom komma och gå under ett par års tid.

Om man inte får behandling för sin syfilis kan infektionen utvecklas till det tredje stadiet vilket är mycket allvarligt och mycket ovanligt. Detta kan komma efter flera år, ibland 10-20 år efter man blivit smittad. Tecken kommer då från angrepp på olika organ. Både hjärnan, nervsystemet och hjärtat kan angripas.

Ofta ger syfilisinfektionen inga symtom och upptäcks då enbart via blodprov.

Syfilis hos den gravida kvinnan.

Sjukdomsförloppet är likadant hos den gravida kvinnan som hos den icke gravida.

Syfilis hos fostret och det nyfödda barnet.

Behandling med penicillin under graviditeten bedöms vara oerhört effektiv.Om modern fått behandling i tid är riskerna för barnet nästan helt obefintliga.Har den gravida kvinnan inte fått behandling för sin infektion överförs syfilis i nästan alla fall till barnet.Barnet kan då födas med syfilis vilket är mycket allvarligt.Vid medfödd syfilis utvecklar barnet så småningom tecken på skador på flera olika organ bland annat från huden, hjärnan, öronen, ögonen och skelettet. Det är också stor risk för missfall, fosterdöd och att barnet föds för tidigt.Medfödd syfilis är mycket ovanligt i Sverige.Enstaka fall förekommer dock hos gravida kvinnor. De flesta har varit kvinnor som under graviditeten inte har haft tillgång till mödravård - innan de kommit till Sverige.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

Smitta förs över moderkakan från den infekterade gravida kvinnan till fostret. Risk för smittöverföring finns under hela graviditeten.Hur stor risken är att fostret blir smittad beror på vilket stadium av syfilisinfektionen den gravida kvinnan är i.De första två åren (tidig syfilis) är risken för smittöverföring till barnet 75-100 %.Efter två år, (sen-syfilis) är risken för smittoöverföring till barnet mycket mindre, cirka 10 %.

Hur påvisas syfilis-infektion hos den gravida kvinnan?

Syfilis påvisas oftast genom att man undersöker blodprov. Om resultatet i det första provet kan tyda på en syfilisinfektion tar man ytterligare blodprover för att vara helt säker.I det tidiga stadiet av en syfilisinfektion kan man dessutom direkt påvisa bakterien i prov från ett syfilis sår.

Hur påvisas syfilis-infektion hos fostret?

Att påvisa syfilis hos fostret är inte aktuellt eftersom den gravida kvinnan skall behandlas för sin infektion oavsett om fostret är smittat eller inte.

Hur påvisas syfilis-infektion hos det nyfödda barnet?

Syfilis påvisas genom undersökning av blodprov.Man kan undersöka navelsträngsblod som tas vid födelsen och/eller blodprov som tas senare i nyföddhetsperioden.Man undersöker sedan barnet med ytterligare prov för att se om misstanken på syfilisinfektion finns kvar efter cirka 6-12 månader.

Vad finns det för behandling?

Behandling av syfilis skall skötas av läkare som har erfarenhet av syfilis – en venereolog.Syfilis behandlas med penicillininjektioner.Efter behandling skall kontroller göras för att se att infektionen verkligen har läkt ut.Behandling med penicillin under graviditeten bedöms vara oerhört effektiv.Om modern fått och genomfört rekommendera behandling är riskerna för barnet nästan helt obefintliga.Det är också viktigt att kvinnans partner kommer för undersökning och eventuell behandling.En kvinna som tidigare haft syfilis, blivit behandlad och kontrollerad efter sin behandling behöver inte behandlas igen under graviditeten.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad och att barnet smittas?

Både tidig och sen syfilis innebär en risk för infektion till barnet.Risker att få syfilis genom tillfälliga sexualkontakter bör undvikas särskilt under graviditeten.Gravida kvinnor och deras partner bör vara medvetna om att syfilis är vanligt i Baltikum, Ryssland och på turistorter i stora delar av Asien, Afrika och Syd-Amerika.Att upptäcka och behandla syfilis är det effektivaste sättet att minska risken för smittöverföring till barnet och följdsjukdomar hos kvinnan.På svenska mödravårdscentralen erbjuds därför alla gravida kvinnor provtagning för syfilis. Detta prov skall tas så tidigt som möjligt under graviditeten.Det är speciellt viktigt att se till att prov tas på kvinna som inte tidigare vårdats på mödravårdscentral inom landet i synnerhet om hon kommer från länder där syfilis är mer vanligt eller har partner som kommer från sådana länder.Om smittrisk kan ha förekommit efter första provet kan dessutom nytt prov behöva tas.Syfilis lyder under smittskyddslagen och anmälan liksom uppspårning av smittkälla (partnerspårning) skall göras av den läkare, som behandlar syfilisinfektioner.

Sökord: lues, syfilis
Uppdaterad: 2016-02-24

Tillbaka

TBE (Fästingburen hjärn/hjärnhinneinflammation)

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och docent Marianne Forsgren INFPREG. Reviderad av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa och med. dr Marie Studahl 2017

Faktagranskad av med. dr Göran Günther.

Vad är TBE?

TBE (tick borne encephalitis) är en hjärn- och/ eller hjärnhinneinflammation som orsakas av ett virus och överförs av fästingar.

Hur smittar och vilken spridning har TBE?

TBE-virus överförs till människa av fästingar. Vid bett av en TBE- infekterad fästing smittas man direkt av sekret från fästingens infekterade spottkörtlar. Smitta överförs däremot inte från person till person. En patient som har TBE smittar inte vidare. Smitta med opastöriserad får-, get- och komjölk har rapporterats från vissa områden i Europa, något som man aldrig sett i Sverige. Smittan finns i Sverige längs den svenska östkusten, framförallt Stockholms skärgård och de östra och mellersta delarna av Mälaren. Se karta genom att  klicka här i information från Smittskyddenheten Stockholm .TBE har genom åren förekommit även på Öland och Gotland och småöarna runtomkring och på senare tid har virus spridit sig västerut och söderut längs kusterna och kring Vänern och Vättern. Smittområden finns även på Åland, i de Baltiska staterna och i i Central och Östeuropa. Sjukdomen uppträder från april till november med en topp under augusti-september. Årligen har cirka 150-250 personer insjuknat i Sverige. 2015 rapporterades 268 fall.

Vilka är symtomen vid en TBE-infektion?

Inkubationstiden för TBE är 7-10 (-28) dagar. Symtomen kommer ofta i två omgångar. Först blir man sjuk med allmänna symtom som huvudvärk, muskelvärk, trötthet och feber under cirka en vecka. Därefter känner man sig bra under cirka en vecka varefter man kan insjukna på nytt i en hjärn- eller hjärnhinneinflammation. Förlamningar och andra neurologiska symtom kan då förekomma. Sjukdomen kan hos många bli ganska långdragen. Infektionen är ofta lindrigare hos förskolebarn än hos vuxna.

TBE-infektion hos den gravida kvinnan.

Sjukdomssymtomen är likadana som hos den icke gravida. Enligt de kunskaper som finns är det ingen ökad risk för missfall. 

TBE-infektion hos fostret och det nyfödda barnet.

Man känner inte till att det skulle vara risk för att fostret skall bli sjukt eller få fosterskador om modern får en TBE-infektion. Det finns heller ingenting som talar för en ökad risk för missfall

Hur stor är risken för att fostret och barnet skall smittas?

Erfarenhet saknas av hur stor risk det är att fostret eller det nyfödda barnet blir smittat. Frånvaro av rapporter betyder sannolikt att det inte finns någon uppenbar risk. 

Hur påvisas TBE-infektion hos den gravida kvinnan?

TBE diagosticeras med blodprov där man tittar efter antikroppar mot virus. Vid sjukdomssymtom från nervsystemet eller hjärnhinneinflammation tar man även prov från ryggmärgsvätskan.

Hur påvisas TBE-infektion hos fostret?

Påvisning av TBE-virus hos fostret är inte aktuell.

Hur påvisas TBE-infektion hos barnet?

Erfarenhet av provtagning för påvisning av TBE hos nyfödda barn saknas.

Men man bör kunna ta reda på det genom att undersöka blodprov från barnet i nyföddhetsperioden och få slutligt besked genom undersökning vid ett års ålder.

Vad finns det för behandling?

Effektivt vaccin finns. Någon behandling förutom förebyggande vaccination finns däremot inte.Om man inte är vaccinerad och har blivit fästingbiten kan man dock ta det ganska lugnt eftersom risken att fästingen bär på TBE-smitta är liten. Även i de särskilda riskområdena bär bara en liten andel fästingar på smitta (sannolikt 1 på 1000 till 1 på 100 fästingar). Man kan inte hindra eventuell smittöverföring av TBE-virus genom att ta bort fästingen. Men det är ändå viktigt att ta bort fästingen så snart man kan eftersom man då kan hindra att man eventuellt blir smittad med Borrelia, som är vanligare hos fästingar än TBE-virus (se Borrelia kapitlet på INFPREG). Läs råd om hur man bäst tar bort fästingar läs här. Apoteken och vårdcentralerna i utsatta områden har också informationsmaterial och bra fästingborttagare. Om man utvecklar symtom som vid TBE bör man kontakta läkare.

Vad kan man göra för att undvika att smittas?

Bor man i särskilda riskområden sommartid och vistas mycket ute bör man vaccinera sig. Vaccination rekommenderas även vid resor med mycket vistelse i skog och mark i områden där TBE är vanligt t.ex. i Baltikum och vissa riskområden i Central- och Östeuropa. Inför resa kan man också få bra information om man kontaktar vaccinationscentraler, som har infektionsspecialister. Vaccination av gravid kvinna rekommenderas som regel inte. Kvinna som regelbundet vistas sommartid i riskområden för TBE-smitta, speciellt om TBE-fall inträffat där hon bor, bör tänka på att vaccinera sig i god tid före planerad graviditet. Skulle man råkat bli vaccinerad under graviditeten kan man dock ta det med ro eftersom man inte har observerat någon skadlig inverkan på fostret. Risken för fästingbett i miljöer med många fästingar (ofta fuktig gräs- och buskterräng) kan minskas genom heltäckande klädsel. Om man har ljusa kläder syns fästingarna bäst. Fästingen kryper ofta ganska länge innan den biter sig fast. Om man efter utevistelsen synar kroppen och eventuellt duschar och kammar sig kan man därför bli av med fästingar redan innan de biter. Läs råd från smittskyddsenheten genom att  Klicka här.

Apoteken och vårdcentralerna i utsatta områden har också bra informationsmaterial.
Mer information om var TBE-smitta finns hittar du på de olika Smittskyddsenheternas hemsidor.

Sökord: TBE, tick born encephalitis, fästingburen, hjärninflammation, hjärnhinneinflammation
Uppdaterad: 2017-05-08

Tillbaka

Toxoplasmos

Informationen samanställd Bm Marie Sjödin , Bm Cecilia Brolinger och Docent Marianne Forsgren. Reviderad av Med. Dr Karin Pettersson och Bm Helene Bernmark-Liikamaa 2016

Vad är toxoplasmos?

Toxoplasmos är en infektion orsakad av en parasit som finns över hela världen. Oftast märker man inte att man är smittad. Får kvinnan toxoplasmosinfektion under graviditeten, finns risk för att det väntade barnet kan få infektionen.  Med kunskaper om toxoplasmos kan man minska risken för att få toxoplasmos under graviditet

Hur smittar och vilken spridning har toxoplasmos?

Toxoplasma- parasiten finns överallt men är vanligare i varma, milda och fuktiga klimat jämfört med kalla. Den är vanligare i södra Sverige än i Norra och ändå vanligare i Syd-Europa framförallt i Frankrike, Italien och Spanien. Toxoplasmaparasiten smittar från djur till människor. Huvudvärd för parasiten är katten (framförallt unga katter) som sprider smittan genom avföringen i jord och sand och kan överleva under mycket lång tid. Djur i området kan få i sig parasiterna, som sedan lagras upp i musklerna och parasiten kan också finnas på ytan av grönsaker och bär - frukt som haft kontakt med sådan jord. Människan kan sedan smittas om hon äter rått, otillräckligt upphettat kött från sådana djur eller sådan frukt/bär som inte sköljts ordentligt. Parasiten dör vid uppvärmning över 65 grader och nedfrysning under -12 grader. Kokt kött eller kokta grönsaker och livsmedel som varit frysta är ofarliga. Gravat och saltat kött kan överföra smitta. Tillagning av mat i mikrovågsugn avdödar inte säkert parasiten.

Smittan kan också överföras från kattens avföring eller vid jordigt arbete till människa genom att man får parasiter på händerna som sedan stoppas i munnen. Kattens och speciellt kattungens avföring kan innehålla stora mängder av parasiten och därför bör den gravida kvinnan undvika kontakt med kattavföring.

De flesta katter, i synnerhet innekatter, utsöndrar inte toxoplasmaparasiter. En katt med toxoplasmainfektion smittar endast med avföringen. Katten är i övrigt inte smittsam. Enligt de undersökningar som finns spelade kattinnehav ingen större roll för spridning av toxoplasmasmitta.

Toxoplasmos smittar alltså vid:

  • Förtäring av rått eller otillräckligt tillagat kött främst från gris, får och lamm som innehåller parasiten. Även nötkött kan innehålla parasiten.
  • Vid förtäring av osköljda eller råa grönsaker, frukter eller bär som har parasiten på ytan eller skalet.
  • Vid kontakt med jord eller sand som är förorenad med parasiten vid till exempel trädgårdsskötsel eller i sandlådan.

Om en gravid kvinna får infektionen, kan den överföras till fostret via moderkakan, däremot smittar inte toxoplasmos från människa till människa. Personer med toxoplasma-infektion är inte smittsamma till andra personer.

Toxoplasmos överförs inte vid amning.

Vilka är symtomen vid en toxoplasma-infektion?

Inkubationstiden (från smitta till sjukdom )är 1-3 veckor. Toxoplasmosinfektionen ger oftast inga symtom alls eller mycket diffusa influensasymtom som trötthet, feber, huvudvärk, muskelvärk, svullna lymfkörtlar oftast på halsen. Lymfkörtlarna är inte smärtsamma och kan vara kvar i flera veckor.
Infektion med toxoplasmos hos den i övrigt friska icke gravida personen behöver inte behandlas.
Genomgången infektion ger ett livslångt skydd (immunitet). Detta kan undersökas med ett blodprov.

Toxoplasma-infektion hos den gravida kvinnan.

Symtomen vid en toxoplasmosinfektion hos den gravida kvinnan skiljer sig inte från den som inte är gravid.Vid infektion med toxoplasmos under graviditet finns risken att fostret blir smittat. Får man en infektion tidigt i graviditeten är risken liten (1-10 %) att fostret blir smittat, men komplikationerna blir då allvarligare. Ju senare under graviditeten kvinnan smittas, desto större är risken för att fostret smittas. I slutet av graviditeten är det vanligare med smittöverföring men komplikationerna är då lindrigare.

Toxoplasma-infektion hos fostret och det nyfödda barnet.

Fostret smittas via moderkakan. Toxoplasmosinfektion i tidig graviditet kan i oturliga fall leda till missfall och fosterdöd. Den kan också leda till skador på barnets hjärna, ögon, hörsel.
De flesta barn som smittats med toxoplasmos under fosterlivet föds symptomfria men kan utveckla komplikationer senare i livet om de inte behandlas för sin infektion.
Behandling i fosterlivet och under första levnadsåret minskar sjukdomsrisken och komplikationerna hos barnet.
Om barnet får toxoplasmos efter födelsen leder det inte till några skador.

Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditeten?

En kvinna, som redan tidigare haft toxoplasmos har antikroppar mot toxoplasmos och är skyddad. Hon får inte toxoplasmos igen.
Studier visar att 14 % i Stockholm och 25 % i Skåne av de gravida kvinnorna haft toxoplasmos redan före graviditeten.
Toxoplasmosinfektion under graviditet är ovanligt i Norden.

Hur påvisas toxoplasma-infektion hos den gravida kvinnan?

Infektion med toxoplasmos påvisas genom blodprov. Infektionen kan påvisas 2-3 veckor efter smittotillfället.

Hur påvisas toxoplasmos hos fostret?

Toxoplasma-infektion påvisas hos fostret med fostervattenprov (amniocentes) med hjälp av en mycket känslig metod s.k. PCR-teknik.
Vid födelsen kan moderkakan och navelsträngsblodet undersökas.

Hur påvisas toxoplasmos hos barnet?

Toxoplasma-infektion hos barnet påvisas med blodprov.
Att påvisa toxoplasmos hos det nyfödda barnet kan vara svårt då moderns antikroppar finns kvar hos barnet och döljer barnets egen produktion av antikroppar. Man har emellertid också hjälp av att påvisa parasiten i barnets blod genom PCR-teknik. Det kan dock ibland ta upp till ett år innan man kan vara säker på om barnet haft toxoplasmosinfektion eller inte.
Om man misstänker toxoplasmosinfektion hos barnet bör först och främst moderns blod undersökas. Har mor utvecklat antikroppar under graviditeten bör vidare utredning av barnet göras
.

Vad finns det för behandling?

Behandling av toxoplasma-infektion under graviditet bör ske i samråd med obstetriker/gynekolog och infektionsläkare som har speciella kunskaper om detta.
Man kan behandla toxoplasmos med en kombination av flera olika läkemedel. Denna behandling kan ges både till den gravida kvinnan vid påvisad toxoplasmosinfektion hos fostret under graviditet och till barnet under första levnadsåret.
Behandlingen syftar till att minska risken för skador på barnet .
Behandlingen till det nyfödda barnet kan inte påverka redan uppkomna skador men kan påverka utvecklingen av ytterligare skador.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Förebyggande åtgärder för att undvika att smittas med toxoplasmos är följande råd:

  • Var noggrann med att tvätta händerna efter kontakt med jord, sand och katter.
  • Använd god hygien vid hantering med livsmedel, diska köksredskap noga efter kontakt med rått kött och råa grönsaker, sallad, frukt och bär. Tvätta händerna.
  • Ät inte rått eller otillräckligt tillagat (rosa) kött framförallt inte gris, lamm och fårkött men även nötkött.
  • Kokning, stekning och frysning dödar parasiten.
  • Skölj frukt, bär och grönsaker noga.
  • Använd handskar vid trädgårdsarbete.
  • Undvik att byta i kattlådan eller använd handskar och tvätta händerna noggrant. Låt helst någon annan byta i kattlådan.
  • Vid utlandsresa utanför Norden undvik rått och rosa kött, osköljda grönsaker och sallad, oskalad frukt eller bär.
  • Risken för att smittas av toxoplasmos är störst i central och Sydeuropa samt övriga världen med undantag för USA och vissa asiatiska länder (Japan, Korea).
  • Om man misstänker toxoplasma-infektion under sin graviditet, till exempel efter utlandsresa bör man ta kontakt med sin barnmorska eller läkare.

Mer information avseende toxoplasmos finns att läsa på livsmedelsverkets hemsida:Kostråd angående Toxoplasma

Sökord: Toxoplasma
Uppdaterad: 2016-01-19

Tillbaka

Tuberkulos (TBC)

Sammanställd av Cecilia Brolinger Barnmorska på INFPREG. Reviderad 2015 av Barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Docent Marianne Forsgren och Överläkare Inger Julander

Vad är TBC?

Tuberkulos (förkortas ofta TBC) orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis . En närbesläktad bakterie som sprids från nötkreatur kan också orsaka TBC men den är mycket ovanlig i Sverige genom att vi kontrollerar djurbesättningar och allmän pastörisering av mjölk.

Var finns Tuberkulos idag?

TBC är en av de vanligaste infektionssjukdomarna i världen och bland de tre vanligaste orsakerna till död bland kvinnor i åldrarna 15 till 44 år. En tredjedel av jordens befolkning beräknas vara smittad. WHO uppskattade antalet nya sjukdomsfall till 8,6 miljoner och antalet dödsfall till 1,3 miljoner 2012.  Förekomsten är högst bland jordens fattiga befolkningar och samtidig infektion med HIV är mycket vanligt, framför allt i Afrika söder om Sahara. År 2012 beräknas 450 000 personer ha insjuknat i multiresistent TBC, d.v.s. TBC som är motståndskraftig mot traditionell behandling.

I Sverige anmäls årligen runt 600 fall. Det största antalet personer som insjuknar i TBC är i åldrarna 20 – 39 år, d.v.s. i fertil ålder och 2012 var 85 % utrikesfödda. Förekomsten av TBC i Sverige, liksom fördelningen av patienternas födelseländer, är i hög grad beroende av hur flyktingströmmarna till Sverige ser ut.

Hur smittar Tuberkulos?

En person med TBC i lungorna och luftvägarna kan smitta andra genom hosta och nysningar, luftburen smitta. Bakterierna kan hålla sig svävande i luften i flera timmar och personer som finns i den omedelbara närheten kan andas in bakterien och bli smittad. Personer med TBC är olika smittsamma, en del mer än andra. En person som behandlas för tuberkulos med en känslig stam och begränsad utbredning av sjukdomen bedöms vara smittfri efter ca 14 dagars behandling om symtomen samtidigt förbättras.

 

Tuberkulos kan finnas i andra delar av kroppen men då smittar det inte. En kvinna som är gravid kan smitta sitt foster, men det är mycket ovanligt. Sjukdomen smittar inte via vardagsföremål eller i offentliga lokaler.

 

Tuberkulos tillhör de sjukdomar som ska anmälas enligt smittskyddslagen.

Vilka är symtomen vid Tuberkulos?

En infekterad person får oftast inga eller lindriga luftvägssymtom i anslutning till infektionstillfället. Långvarig hosta med eller utan upphostningar av slem och ibland blod är det viktigaste symtomet. Ibland får den smittade personen allmänsymtom som viktnedgång och feber. Även smärta i bröstkorgen, uttalad trötthet, nedsatt aptit och nattsvettningar kan förekomma.

 

Hos majoriteten av de personer som smittats går den tuberkulösa infektionen över i ett vilande skede, latent tuberkulös infektion. Den vilande tuberkulos infektionen kan bryta ut längre fram och detta sker hos ca 1 av 10 personer. Risken för aktiv TBC är störst under de första åren efter smittillfället, men kvarstår hela livet. Smittillfället kan alltså ligga tiotal år bakåt i tiden.

TBC kan ha ett långsamt förlopp hos vuxna. Lungtuberkulos är den vanligaste diagnosen, men de flesta av kroppens organ kan angripas. Symtomen kommer då från organet som är drabbat och personen i fråga har då inte hosta. Kvinnor får ofta mindre symtom än män.

Tuberkulos hos den gravida kvinnan:

Det är inte lättare att få TBC under graviditet än annars. Däremot finns det en risk att en vilande TBC bryter ut efter förlossningen. Om man har en redan pågående TBC blir man oftast sämre efter förlossningen.

Tuberkulos hos fostret och det nyfödda barnet:

Det immunoologiska försvaret hos nyfödda barn är inte färdigutvecklat. Därför är nyfödda mycket känsligare än äldre och kan ofta bli allvarligt sjuk i TBC om det utsätts för smitta. Vid tuberkulos får inte spädbarn samma symtom som vuxna utan blir allvarligt sjuka med mer allmänna sjukdoms

Hur stor risk är det för att barnet smittas?

Om mamman skulle ha en obehandlad spridd tuberkulos kan fostret smittas under graviditet och förlossning, barnet har oftast då tecken på en allvarlig infektion efter födelsen. Smitta från mor till foster före och under förlossningen är mycket ovanligt i Sverige.

 

Det flesta barn som utvecklar tuberkulos smittas efter förlossningen av sin mamma eller annan person med smittsam tuberkulos i barnets närhet t.ex. bland anhöriga eller vänner.

Hur påvisas tuberkulos hos den gravida kvinnan?

TBC bör misstänkas om den gravida kvinnan har symtom som långvarig hosta utan annan känd orsak, samt symtom som feberperioder, nattsvettningar, avmagring/dålig viktuppgång, bröstkorgssmärtor.

 

Gravida kvinnor med misstänkt TBC skall utredas och lämna prover på infektions- eller lungklinik med erfaren personal som har kunskap om korrekt provtagning och samarbete med TBC-laboratorium. Med hjälp av kvinnans sjukdomshistoria och lungröntgen kan diagnosen lungtuberkulos ställas. Ytterligare prover som kan ställa diagnosen TBC är upphostningsprov, blodprov, tuberkulintestning. Om det finns misstanke om TBC i andra organ än lungorna så är det viktigt att odling utförs på provmaterial från respektive organ.

 

Om man misstänker att den gravida kvinnan tidigare haft TBC, eller har en latent tuberkulos infektion skall hon också remitteras till lungläkare/infektionsläkare.

Sjukdomen behöver i tidigt stadium inte ge uppenbara symtom varför riktade undersökningar mot individer med ökad risk för TBC är angelägna. Om den gravida kvinnan kommer från ett område med hög förekomst av TBC smittade eller om det finns misstanke om exponering så rekommenderar Socialstyrelsen riktad hälsokontroll för TBC under graviditet.

Hur påvisas tuberkulos hos det nyfödda barnet?

Vid misstanke om att ett nyfött barn blivit smittad av TBC bör man vara frikostig med provtagning på barn och moder. Om det finns en misstanke om att barnet blivit smittats under graviditeten så kan moderkakan och navelsträngen vara angripen. Vävnadsprov brukar då tas sedan tas även prov på fostervattnet.

 

Vad finns det för behandling av Tuberkulos?

Den viktigaste förebyggande åtgärden är att hitta och behandla TBC hos modern och andra närstående

 

Risken att insjukna i TBC efter att man blivit infekterad minskar påtagligt om man behandlats med förebyggande mediciner efter smittotillfället. Förebyggande behandling av gravid kvinna med konstaterad vilande tuberkulös infektion rekommenderas under graviditeten om det är sannolikt att smittan skett under de senaste två åren eller fynd på lungröntgen som ger misstanke om TBC samt vid särskilda riskfaktorer såsom nedsatt immunförsvar. I övriga fall rekommenderas behandlingsstart så snart som möjligt efter förlossningen.

 

Den blivande mamman måste få behandling minst två veckor före förlossningen för att minska risken för smitta till barnet vid tidpunkten för förlossningen. Om modern inte hunnit få behandling så kan det vara nödvändigt att separera mor och barn för att minska risken att den nyfödda smittas. Man behandlar med en kombination av olika mediciner, antibiotika och vitamin B6.

 

Ett nyfött barn som utsatts för säkerställd smitta eller starkt misstänkt smittsam TBC får förebyggande behandling och följs med kontroller. Barnet ska inte vaccineras mot TBC. Om barnet efter 8-12 veckor med förebyggande behandling inte har några symtom och alla prover är negativa så kan man konstatera att barnet inte är smittat, då rekommenderas vaccination mot TBC.

 

Amning

Mammor som inte är smittsamma kan amma även om hon får behandling mot tuberkulos. Det mediciner som används mot tuberkulos passerar inte över i bröstmjölken.

Vaccin mot Tuberkulos:

I Sverige vaccineras barn mot tuberkulos vanligen först vid 6 månaders ålder. De få barn som lider av en svaghet i immunförsvaret och riskerar en allvarlig infektion av vaccinet har då hunnits upptäckas och ska inte vaccineras.

 

Barnläkaren kan vaccinera barn under 6 månader om barnet tillsammans med familjen skall resa till ett land med hög förekomst av TBC för att besöka släkt och vänner eller för att familjen kommer att bosätta sig där. Eller om en anhörig eller annan person i närmiljön behandlas för TBC.

 

Tuberkulos i Sverige:

Tuberkulos hör till en av de sjukdomar i Sverige som Hälso- och sjukvården har anmälningsplikt på enligt smittskyddslagen. Tuberkulos klassificeras som en allmänfarlig sjukdom dvs. sjukdomen kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra allvarliga konsekvenser och det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade. Smittskyddslagen medför fördelar för den som smittas med tuberkulos i form av fri sjukvård och fria mediciner.

 

Under åren 2010 till 2012 rapporterades 499 fall bland utlandsfödda kvinnor mellan 20 och 49 år. Hur många av dessa kvinnor som var gravida eller nyförlösta finns inte uppgift om. År 2005 - 2009 rapporterades 102 fall under graviditet eller inom 6 månader efter förlossning, vilket var 11.4 % av fallen bland kvinnor i fertil ålder under dessa 5 år. Det kan ha rört sig om fler fall då TBC hos en gravid kvinna inte alltid rapporteras. De flesta kvinnorna kom från Afrika och cirka hälften av dem var drabbade av Lungtuberkulos.

 

Det har rapporterats 53 kvinnor med Tuberkulos i samband med graviditet eller förlossning under perioden 1997 till 2006. Under sista 30 åren har bara ett fall med allvarig Tuberkulos hos ett nyfött barn rapporterats men flera barn har behandlats.

Sökord: TBC
Uppdaterad: 2015-01-22

Tillbaka

Vaccinationer

Sammanställd av Cecilia Brolinger , samordnings Barnmorska Infpreg.
Reviderad av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa 2017
Fakta granskad av Professor Lars Rombo, Mälarsjukhuset, Eskilstuna 2017

Vaccin som aldrig skall ges

Vaccin mot mässling, påssjuka, röda hund som kombinationsvaccin (MPR) eller var för sig (monovaccin som inte finns att få i Sverige). MPR vaccinet är en kombination av 3 levande försvagade virusvacciner som redan var för sig är kontraindicerade under graviditet. De som vaccineras skall inte heller bli gravida inom 1 månad efter vaccination. Även om vaccinet är kontraindicerat finns inga rapporter om fosterskador (se också avsnitt om röda hund under graviditet).

Vaccin mot vattkoppor (Varilrix,Varilvax). Vattkoppsvaccin är också ett levande virusvaccin med samma kontraindikationer och samma handläggningsprinciper som ovan (se också avsnitt om vattkoppor under graviditet). 

Vaccin mot bältros (Zostavax). Levande försvagat vaccin som kan användas fr.o.m. 50 års ålder. Vaccinet är kontraindicerat om någon blir gravid i denna ålder.

Vaccin mot humant papilomvirus (HPV). (Gardasil, Cervarix). Vaccinerna är avdödade men ännu så lite använda att graviditet blir en kontraindikation.

Vaccin mot japansk encefalit (Ixiaro). Vaccinet är inte ännu tillräckligt studerat för att använda på gravida.

Vaccin mot meningokocker grupp B (Bexsero) Vaccinet är inte ännu tillräckligt studerat för att ges till gravida.

Vaccin som är onödiga att ge just under graviditet

Vaccin mot TBE.(FSME -immun, Encepur) Vacciner mot TBE är avdödade virusvaccin som bedöms som ofarliga att ge under graviditet Vi anser dock att risken för TBE infektion sällan är så stor att vaccinering inte kan skjutas upp till efter förlossningen (på så sätt undviker man att vaccinet tros vara orsaken till att ett barn blir missbildat).

Vaccin mot hemofilus influenzae. Vaccinet ges så gott som aldrig till vuxna eftersom infektion med Hemofilus influenzae företrädesvis har drabbat förskolebarn och behöver i praktiken aldrig ges till gravida.

Vaccin som endast ges vid reell smittrisk

Vaccin mot tuberkulos (BCG). Levande försvagade bakterier. Kan tänkas användas i specialfall t.ex. om en gravid kvinna exponeras för TBC i hemmiljö eller i samband med längre vistelse (bosättning) i länder med hög risk för tuberkulos.

Vaccin mot gula febern. Vaccin mot gula febern innehåller levande försvagade virus och är därför i princip kontraindicerat. Om en gravid trots avrådan ändå reser till ett område med pågående gula febern-epidemi bör  vaccinet ges.

Vaccin mot pneumokockbakterier (Prevenar 13, Pneumovax). Vaccin mot pneumokocker är avdödat vaccin. Vaccinet kan inte anses väl utprövat till gravida och bör därför bara ges i undantagsfall till ovaccinerade gravida som tillhör en definitiv riskgrupp för att insjukna med allvarlig pneumokocksjukdom.

Vaccin mot rabies.
Vaccin mot rabies är ett avdödat virusvaccin som inte är tillräckligt utprövat till gravida för att användas som förebyggande. Vi kan och måste däremot använda vaccinet på vanliga indikationer efter misstänkt smitta där riskbedömningen blir helt annorlunda.

Vaccin mot hepatit B (Engerix, HBvaxpro). Vaccin mot hepatit B är ett avdödat virusvaccin. Gravida som inte har eller tidigare har haft hepatit B och som löper särskilt risk för att exponeras under graviditet (ex. smittsam sexualpartner) eller som utsatts för blodsmitta kan vaccineras.

Vaccin mot japansk encefalit. Vaccin mot japansk encefalit är ett avdödat virusvaccin. Vårt nuvarande vaccin (Ixiaro) är ännu inte så väl utprövat för gravida vilket leder till att vi bara rekommenderar vaccination för de gravida resenärer som åker till ett område med pågående epidemi. 

Vaccin mot meningokockbakterier (Menveo., Nimenrix). Vaccinerna är avdödade men inte tillräckligt väl utprövade till gravida. Kan ges någon enstaka gång inför resa till område med pågående epidemi. 

Vaccin mot tyfoid. Vaccin mot tyfoid finns både i form av ett levande vaccin med försvagade bakterier som sväljs och ett avdödat vaccin som ge med injektion. Båda sorterna  kan enligt fabrikanterna ges till gravida som löper större risk att insjukna i tyfoidfeber men vi rekommenderar i första hand det avdödade vaccinet.

Vaccin som kan ges utan hänsyn till graviditet

Vaccin mot polio, tetanus och difteri. Vaccinerna  är synnerligen väl utprövade och kan ges utan risk till gravida på vanliga indikationer, dvs. gravida som saknar fullgott skydd skall vaccineras oberoende av graviditeten.

Vaccin som är särskilt lämpliga att ge under graviditet

Vaccin mot kolera. Även om vaccinet inte har använts i stor omfattning till gravida talar allt för att preparatet är ofarligt. Nyttan av vaccinet är särskilt stor till denna grupp av resenärer eftersom allvarlig diarré hos den blivande modern också kan påverka graviditeten negativt.

Vaccin mot hepatit A. Vaccin mot hepatit A är ett avdödat virusvaccin som nu har använts i så stor omfattning att risken med vaccinering under graviditet måste betraktas som försumbar. Om smittrisk med hepatit B samtidigt kan kombinationsvaccin mot hepatit A och B (Twinrix) ges.

Vaccin mot influensa.  Gravida kvinnor som tillhör riskgrupper ska vaccineras inför en epidemi oavsett graviditetens längd.  Inför influensa säsong kan man också vaccinera friska gravida efter vecka 16. En sådan vaccination ger skydd åt både moder och det kommande barnet i form av antikroppar.

Vaccin mot kikhosta. Sedan några år tillbaka har vaccin mot kikhosta kommit till ökad användning bland gravida i andra och tredje delen av graviditeten men rekommenderas inte ännu av folkhälsomyndigheten. Vaccinet skyddar det nyfödda barnet fram till dess barnet fått sin första dos i barnvaccinationsprogrammet.

Amning och vaccination

Amning utgör inget hinder för vaccination, vare sig av barnet eller den ammande modern, med två undantag.
1) Ammande HIV-positiv moder kan vid vaccination tillfälligt få högre virusnivåer av HIV-virus med en ökad övergående risk för överföring av HIV till barnet.
2) I några fall har ammande kvinnor vaccinerats mot gula febern och överfört virus till sitt spädbarn. Ammande kvinnor bör därför inte vaccineras mot gula febern.

Sökord: vaccin
Uppdaterad: 2017-01-02

Tillbaka

Vattkoppor (Varicella)

Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin och reviderad av Cecilia Brolinger barnmorska 2010 och 2012 samt 2016 av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av specialistläkare Marie Studahl

Vad är vattkoppor (varicella)?

Vattkoppor orsakas av ett virus (varicella-zoster) och drabbar vanligen barn.
Detta virus orsakar också bältros, oftast då hos äldre människor.

Hur smittar och vilken spridning har vattkoppor?

Inkubationstiden är 2-3 veckor. Vattkoppor är mycket smittsamt och smittan sprids via luften. Man är smittsam från ett par dagar före man blir sjuk fram till dess blåsorna torkat in och blivit så kallade krustor (sårskorpor). Sjukdomen kan bryta ut dag 9-21 räknat från den dag då man blivit smittad. Genomgången vattkoppsinfektion ger ett livslångt skydd mot vattkoppor men man kan senare i livet få bältros. 98 % av alla 12-åringar i Stockholm har antikroppar mot vattkoppsvirus som tecken på genomgången infektion. Bältros är inte lika smittsamt som vattkoppor men smittar genom direktkontakt från blåsorna och person som ej haft vattkoppor kan då få vattkoppor.

 

 

Vilka är symtomen vid vattkoppor?

Symtomen är relativt lindriga med feber och trötthet. Hos vuxna kan symtomen bli mer uttalade. Utslaget/blåsorna är typiskt för sjukdomen, börjar vanligen på bålen, i ansiktet och hårbotten och sprider sig sen under 4-7 dagar. Blåsorna torkar in efter ca 1-2 veckor och faller av. Klåda vid vattkoppor är ett vanligt problem.

 

Vattkoppor hos den gravida kvinnan.

Vattkoppor under graviditet har oftast ett okomplicerat förlopp men av och till kan det bli en allvarlig infektion med lunginflammation och hög feber. Sjukhusvård är då befogad. Den gravida kvinnan kan också få för tidiga sammandragningar.



Vattkoppor hos fostret och det nyfödda barnet

Vattkoppor kan överföras till fostret vilket är vanligare i slutet än i början av graviditeten. En liten risk finns för fosterskador (neurologiska) om den gravida kvinnan får vattkoppor under de 20 första graviditetsveckorna, vilket dock är ovanligt. Under senare delen av graviditeten föreligger det ingen risk för fosterskada.Blir kvinnan sjuk i vattkoppor vid tiden runt barnets födelse finns däremot en mycket hög risk för svår vattkoppsinfektion hos barnet.Får den gravida kvinnan utslag 5 eller fler dagar innan barnets födelse är risken mindre att barnet får en allvarlig vattkoppsinfektion då antikroppar från modern gått över till barnet och ger ett skydd.Om modern tidigare haft vattkoppor och det nyfödda barnet utsätts för vattkoppssmitta från omgivningen har barnet som regel fått antikroppar från modern och är därigenom skyddad. Barnet får ammas. Bältros hos kvinnan utgör ingen risk för foster eller barn.

Hur stor är risken att smittas under graviditet?

Vattkoppor under graviditet är sällsynt. I Sverige har >95% av gravida kvinnor haft vattkoppor och har därmed ett skydd. Gravida kvinnor som är uppvuxna i länder med tropiskt eller subtropiskt klimat är mindre skyddade än kvinnor uppvuxna i Sverige. Kvinna som ej har haft vattkoppor och blivit utsatt för smitta bör kontakta infektionsklinik och eventuellt få förebyggande behandling. Bältros under graviditet är ovanligt.

Hur påvisas vattkoppor hos den gravida kvinnan?

Vattkoppor är vanligen lätt att känna igen på de symtom man har. Av de kvinnor som ej vet att de haft vattkoppor visar det sig att 3 av 4 haft en vattkoppsinfektion. Om man ej är säker på att det är vattkoppor kan man ta prov från blåsorna och även ta blodprov för att säkerställa en eventuell infektion.

Hur påvisas vattkoppor hos fostret?

Genom fostervattensprov(amniocentes).

Hur påvisas vattkoppor hos barnet?

Genom prov från blåsorna och blodprov.

Vad finns det för behandling?

Om man får vattkoppor under graviditeten bör man rådgöra med specialist/infektionsläkare. Behandling med antivirusmedicin (antiviral terapi) ges i senare delen av graviditeten och vid allvarlig vattkoppsinfektion.
Insjuknar man svårt i vattkoppor under graviditet skall man vårdas på infektionsklinik. Om kvinnan insjuknat i vattkoppor en vecka före till en vecka efter barnets födelse ger man behandling med antiviral terapi så snart som möjligt till kvinnan. Barnet ges behandling med antikroppar(zosterimmunglobulin).
Om barnet får vattkoppor ger man antiviral terapi till barnet. Om den gravida kvinnan får vattkoppor sista månaden före förlossningen bör hon få antiviral terapi så snart som möjligt för att försöka minska smittöverföring och risk för vattkoppor hos barnet.
För tidigt födda barn som blivit utsatta för vattkoppssmitta kan behöva behandling med antikroppar (zoster-immunglobulin) och antiviral terapi kan behöva ges vid minsta tecken på vattkoppor.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Det är mycket svårt att skydda sig mot smitta då vattkoppor är mycket smittsamt. Att skilja ett barn som har vattkoppor från den gravida mamman för att förhindra smitta till henne har inte stora möjligheter att lyckas. Däremot skall man undvika att träffa utomstående personer som man vet är smittade eller har vattkoppor. Vaccin Varilrix finns och kan ges till icke-immuna vuxna. Gravida ska dock inte vaccineras och man ska undvika att bli gravid 1 månader efter vaccination.

Sökord: vattkoppor, varicella
Uppdaterad: 2016-03-15

Tillbaka

Zikavirus

Informationen sammanställd av Docent Marianne Forsgren och Barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa
Faktagranskad av Docent Karin Pettersson

Vad är Zikavirus

Zika är ett myggburet virus som närmast är släkt med de virus som orsakar denguefeber, gula febern, japansk encefalit och west nile-feber.

Hur smittar och vilken spridning har Zikavirus?

Spridning och smitta sker framför allt vid bett av viss sorts myggor (vissa Aedes arter), som finns i varmare länder och som bär på zikavirus. Dessa myggor sticker främst dagtid och kan föröka sig i små vattensamlingar. Klimatet i norra Europa och Sverige är inte lämpligt för dessa myggor.

Zikavirus har länge varit spridd i Afrika och delar av Asien. Virus spreds sedan till Mikronesien-Polynesien och har nu spritts vidare till Brasilien och sedan vidare till Syd- Mellanamerika och Karibien där samma sorts myggor finns. Eftersom zikavirus sannolikt inte funnits i dessa områden tidigare var alla mottagliga för smittan.   

Zikavirus kan spridas från

-en mygga, som sticker en människa som nyligen har fått zikavirusinfektion och har smittan i blodet 
-infekterad blodsugande mygga, som sticker en människa som inte är immun
-gravid kvinna över moderkakan till foster
-infekterad man till kvinna med sädesvätskan vid samlag
-blodtransfusion från akut infekterad människa, som har zikavirus i blodet.

Observera att enligt svenska bestämmelser om blodgivning får inte en person som varit i områden där det finns risk för att han/hon är smittad med zikavirus eller annan tropisk sjukdom (dengue, japansk B encefalit eller malaria) lämna blod.

Vilka är symtomen vid en Zikavirusinfektion?

Inkubationstiden är ca 2-12 dagar. Vanligen - i cirka fyra av fem fall – märker man inte infektionen.
Om man blir sjuk blir symtomen lindriga : oftast feber, hudutslag, klåda, ledbesvär och ögoninflammation. Sjukdomen varar några dagar upp till en vecka. Komplikationer från nervsystemet förekommer men är sällsynta.

Efter genomgången infektion – oavsett om man har symtom eller inte – utvecklas sannolikt immunitet.

Zikavirusinfektion hos den gravida kvinnan.

Om symtomen hos den gravida kvinnan skiljer sig från den icke-gravida vet man inte, men enligt den information som finns verkar inte infektionen vara allvarligare hos den gravida kvinnan.

Zikavirusinfektion hos fostret och det nyfödda barnet

Zikavirus kan infektera och passera moderkakan och därmed smitta barnet.

De första rapporterna om fosterpåverkan av zikavirusinfektioner kom 2015 då man såg tusentals barn med mikrocefali i efterförloppet av en mycket stor zikavirusepidemi i Brasilien. Dessa uppgifter ledde till forskning, granskning av inträffade fall och man tittade även på fall från tidigare områden som haft zikavirusepidemier. Totalt 13 länder bland andra Franska Polynesien, Brasilien och Colombia rapporterar nu (juli 2016) fall av inhemsk zikavirusinfektion hos modern och sjukdomar i nervsystemet hos fostret/barnet. Ytterligare skadade barn rapporteras från andra länder av mödrar som besökt något av zikavirusdrabbade länderna.

Zikavirus överfört under graviditet till fostret har samband med ett flertal avvikelser i nervsystemet och en av dessa avvikelser är mikrocefali, för litet huvud som beror på störning av fosterhjärnans tillväxt . Andra avvikelser som man sett är ögonförändringar, klumpfot och ledförändringar/felställningar.

Hur stor är risken att barnet ska smittas under graviditet?

Man vet ännu inte hur stor risken är att smittan överförs till fostret och heller inte risken för att fostret ska skadas av en zikavirusinfektion.
Det man sett i Brasilien och Polynesien är att risken för mikrocefali och ögonförändringar är störst under graviditetens första 3 månader, men mikrocefali kan bli uppenbart under hela graviditeten.
 
Spädbarn kan infekteras innan födelsen om mamman får zikavirusinfektion inom ca 2 veckor före förlossningen.

Inga rapporter finns om att zikavirus överförs vid amning.

Hur påvisas zikavirusinfektion hos den gravida kvinnan?

Vid misstanke om infektion måste man ta prov för att veta om det rör sig om zikavirusinfektion eller andra likartade infektioner som finns i samma områden.
Har man sjuknat inom de senaste 10 dagarna tas blod och urinprov, kommer man senare till provtagning endast blodprov.
Man ska tala om ifall man vet att man vistats i tropiska områden och haft andra likartade sjukdomar eller vaccinerats mot gula febern för att bedömningen av resultaten i blodprovet ska bli så säker som möjligt

Hur påvisas zikavirusinfektion hos fostret?

I nuläget undersöker man inte en eventuell överföring av zikavirus, annat än i mycket speciella fall.

Om en kvinna har haft en konstaterad Zikavirusinfektion under graviditeten ska hon remitteras till ansvarig specialistmödravård för att diskutera vidare kontroller.

 

Hur påvisas zikavirusinfektion hos barnet?

Först säkerställer man mammans infektion genom provtagning och om mamman är infekterad tar man blod och urinprov på barnet samt eventuellt ett prov från ryggmärgsvätskan.

Vad finns det för behandling?

Botande behandling finns inte idag, utan man kan bara behandla symtomen såsom klådstillande och  febernedsättande vid feber.

Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?

Vaccin och annan förebyggande medicinering finns inte.

Enda möjligheten är att undvika att bli smittad genom att inte resa till områden där zikavirus smitta sprids och om man måste resa skydda sig mot myggbett och eventuell sexuell smitta.

Gravida kvinnor avråds därför från att resa till områden där utbrott av zikavirusinfektion finns, och detta gäller under hela graviditeten så länge man inte vet om och när under graviditeten zikavirusinfektion är ofarlig för fostret.

Om man är gravid eller försöker bli gravid och måste/planerar att resa till länder där det finns risk för zikavirusinfektion och andra sjukdomar som inte sprids i Sverige, är det viktigt att söka och få råd inför resan för att skydda sig mot smitta. Sådan information, individuell rådgivning och adekvata råd kan man få på resemedicinsk mottagning eller infektionsklinik, där man har sakkunskap och aktuell epidemiologisk information.

Kvinnor som vistas i områden med zikavirusutbrott bör inte bli gravida under vistelsen och heller inte inom 6 månader efter utresa från sådant område (eller efter det smittrisk upphört i området).

Zikavirus kan smitta via sädesvätska. Riktigt hur länge smitta verkligen kan överföras vet man ännu inte men zikavirus kan spåras i sädesvätskan under många månader. 

Därför rekommenderas män - med eller utan symtom på zikavirusinfektion - som vistas i eller har vistats i områden med zikavirus-utbrott att använda kondom vid penetrerande sex 

   -med kvinna som kan bli gravid under 6 månader efter utresa från sådant område (eller efter det smittrisk upphört i området).

   -under hela graviditeten med kvinna som är gravid

Vid misstanke hos gravid kvinna om att hon varit utsatt för zikavirus eller insjuknande med feber efter att ha varit i områden med zikavirus ska hon kontakta sin mödravårdscentral.

Sökord: Zikavirus
Uppdaterad: 2016-09-13