Bakteriell vaginos är en rubbning av bakteriefloran i slidan. Bakteriemängden är ökad samtidigt som det är en minskning av den normala floran med mjölksyrebakterier (laktobaciller). Man vet inte vad som orsakar bakteriell vaginos, om tillståndet är en infektion eller beror på en förändrad miljö i slidan

En del studier stödjer antagandet att bakteriell vaginos är en sexuellt överförd infektion, vars orsak man ännu inte känner till.

Cirka tio procent av gravida kvinnor i Sverige beräknas ha bakteriell vaginos.

Det vanligaste symtomet vid bakteriell vaginos är illaluktande flytning där lukten påminner om skämd fisk. Lukten kan speciellt märkas vid mens och efter samlag. Den typiska flytningen är tunn och gråvit, men mängden är vanligtvis inte mer än normalt. Vid en kraftig infektion kan även klåda och sveda förekomma.

Vid bakteriell vaginos hos den gravida kvinnan ökar ofta mängden flytning och flytningen kan också bli mer illaluktande. I och med att graviditeten i sig ofta ger en ökad flytning söker kvinnan vanligtvis läkare på grund av att flytningen är illaluktande.
Bakteriell vaginos kan ibland försvinna av sig självt under graviditeten. En kvinna, som inte har bakteriell vaginos i början av graviditeten, förblir så gott som alltid fri under resten av graviditeten

Det finns fakta som talar för att bakteriell vaginos skulle kunna vara en bidragande orsak till för tidig födsel. Bakteriell vaginos har i olika studier kopplats till för tidig förlossning, d.v.s. förlossning före graviditetsvecka 37. Dock är det inte klarlagt om bakteriell vaginos är den verkliga orsaken till för tidig förlossning. Det är inte heller klarlagt om antibiotikabehandling av bakteriell vaginos under graviditeten minskar risken för förtidig förlossning.

Fostret eller det nyfödda barnet får inte några symtom eller sjukdomstecken som hänger samman med bakteriell vaginos hos modern vid förlossningen.

Bakteriell vaginos påvisas med prov från vagina då man undersöker flytningen i mikroskop, mäter surhetsgraden samt gör så kallad lukttest.

Påvisning hos fostret är inte aktuellt

Påvisning hos barnet är inte aktuellt.

Man har försökt tillföra mjölksyrebakterier som ingår i den normala floran men effekten har inte blivit varaktig.

Den vanligaste behandlingen av bakteriell vaginos är antibiotika som användes lokalt i slidan i krämform eller slidpiller/vagitorier.
Det finns även antibiotika i tabletter att ge. För att se vilka preparatnamn var god  se vidare i kapitlet Bakteriell vaginos- Information för hälso- och sjukvården under punkt 11. Terapi. I FASS rekommenderas viss försiktighet med dessa läkemedel under graviditet även har man inte sett några fosterskador efter att dessa antibiotika givits under graviditet.

Ibland kan behandlingen behöva upprepas.

Några särskilda rekommendationer för hur man skall undvika att få bakteriell vaginos går inte att ge. Man vet idag inte helt säkert om eller hur bakteriell vaginos smittar eller vad som är den egentliga orsaken. Uppenbarligen är det en rubbning i normalfloran men försök att tillföra mjölksyrabakterier som finns i normalfloran har inte kunnat skydda eller bota.