Hepatit C orsakas av ett levervirus.
Detta virus kan ge en kronisk infektion i levern med risk för framtida leverskador.
Hepatit C smittar genom framförallt kontakt med blod och blodprodukter.
Via intravenöst missbruk, sexuell kontakt, samt från mor till barn under graviditet och förlossning.
Tidigare innan det fanns möjlighet att testa givarblod för hepatit C även genom blodtransfusion.
Den vanligaste smittovägen i Sverige idag är intravenöst missbruk.
Risken för smitta vid sexuell kontakt bedöms som liten.
Smittsamheten kan variera beroende på hur hög virusmängden är i blodet hos den enskilde individen.
Hepatit C virus förekommer över hela världen och man räknar med att det finns minst 500 miljoner bärare av hepatit C. I Sverige är cirka 1-5 personer/1000 smittade.
Inkubationstiden är 2-24 veckor. De flesta märker inte av sin akuta infektion.
Ofta har man inga eller få symtom som trötthet, och endast 15% får gulsot.
En hepatit C-infektion leder i cirka 80% till en kronisk leverinfektion och det finns då risk efter cirka 10 år för framtida allvarlig leverskada.
En hepatit C- infektion kan också läka ut. Med blodprov kan man idag påvisa om en person bär på hepatit C och är smittsam eller inte. Det saknas dock ännu så länge ett direkt enkelt test för att konstatera om infektionen är utläkt.
Man har inte sett att graviditeten påverkas av hepatit C infektionen eller noterat något allvarligare sjukdomsförlopp hos den gravida kvinnan.
Om kvinnan bedöms ha hög smittsamhet bör man undvika fostervattenprov då detta kan innebära en risk för smittöverföring till fostret.
Kvinnan kan amma sitt barn, då man ej har sett någon ökad smittrisk vid amning.
Amning avrådes om samtidig infektion med HIV föreligger.
Det finns ingen risk för skada på fostret om modern har en hepatit C-infektion. Däremot kan fostret eller barnet få en hepatit C-infektion från modern under graviditeten och förlossningen.
Om barnet smittats med hepatit C är infektionen hos barnet oftast utan symtom. Den kan läka ut men det är också vanligt att den blir kronisk.
Risken för att modern skall smitta fostret eller barnet är låg, cirka fem procent och risken är störst under förlossningen.
Risken är något ökad om modern har en akut Hepatit C- infektion med leverpåverkan under slutet av graviditeten eller om hon har en kronisk infektion med höga virusmängder vid förlossningen. Den är också högre om kvinnan har en HIV-infektion.
Hepatit C påvisas genom blodprov. På hepatit- C positiv kvinna görs tester för att se efter om hon är smittsam (har virusmarkörer i blodet).
Påvisning av hepatit C hos fostret görs ej under graviditet.
Barnet undersöks med blodprov.
Virusmarkörer kan av och till påvisas i blodet hos smittade barn de första månaderna efter födelsen.
Vanligen kan man inte slutligen avgöra om barnet smittats eller ej förrän vid 1 ½ års ålder, eftersom moderns antikroppar finns kvar hos barnet upp till 18 månaders ålder.
Vaccin finns ej.
Det finns idag möjlighet att behandla hepatit C med ett flertal olika läkemedel men behandling under graviditet och förlossning är för närvarande ej aktuellt.
Hepatit C- infektionen kan även läka ut spontant.
Prov för att se om man har hepatit C tas ej rutinmässigt på mödravårdscentralerna. Gravid kvinna som vill testa sig eller som tidigare har missbrukat eller har pågående missbruk bör testas.
Om kvinnan fått blodtransfusion utomlands skall testning övervägas.
Om man har hepatit C skall behandlande läkare göra anmälan enligt smittskyddslag samt smittspårning skall göras. Kvinnan skall få hygieninformation och råd, och omhändertagande sker oftast på infektionsklinik.
Mer information om hepatit C finns att läsa på riksföreningen för hepatit C hemsida: www.hepatitc.nu
