Röda hund (rubella) är en virusorsakad infektionssjukdom. Den är vanligen mycket lindrig men om en gravid kvinna skulle få röda hund tidigt i graviditeten kan det väntade barnet skadas allvarligt.
Röda hund smittar från person till person, vid nära inomhus kontakt. Även personer som inte känner sig sjuka kan sprida smitta. Smittsamheten är störst dagarna innan man får utslag. Smittämnet utsöndras i utandningsluften, sprids via luften och når nya mottagliga individer via luftvägarnas slemhinnor.
Inkubationstiden är 14-21 dagar. Innan man började vaccinera mot röda hund var det vanligt med epidemier, men sedan vaccination infördes i Sverige 1974, är röda hund inte vanligt i Sverige längre och nu rapporteras endast enstaka fall årligen.
I Sverige vaccineras alla barn vid 18 månaders ålder samt vid 12 års ålder vilket har gjort att de flesta människor - såväl barn som vuxna - är immuna. Mottaglighet för röda hund kan finnas speciellt hos ovaccinerade förstföderskor samt hos invandrarkvinnor som inte är vaccinerade i sitt hemland.
Har man haft röda hund är man sannolikt immun (skyddad) under hela livet. Det gäller troligen även de flesta som blivit vaccinerade som barn och tonåring (två vaccinationsdoser). Det finns ännu inte tillräcklig kunskap för att veta om alla vaccinerade är helt skyddade under hela den fertila perioden. På många håll erbjuds därför den gravida kvinnan immunitetsundersökning mot rubella vid första graviditetskontrollen. Om det skulle visa sig att förnyad vaccination skulle vara värdefull för att bättra på skyddet kan man då vaccineras när barnet är fött.
Röda hund förekommer sällan i Skandinavien men finns i många vanliga turistländer i olika delar av världen - även i Europa och närbelägna länder som t.ex. i Baltikum. WHO har satt som mål att försöka utrota röda hund i Europa under den närmaste femårsperioden.
I utvecklingsländer, där man som regel inte vaccinerar mot röda hund, är sjukdomen fortfarande vanlig.
Symtom, som ofta är mycket lindriga, kommer främst från övre luftvägarna ofta några dygn innan utslagen uppträder.
Utslaget kommer först i ansiktet som får ett ”väderbitet utseende” och kan sedan spridas över armar och bål. Utslaget är utbrett, rodnat men ofta inte särskilt framträdande och kan klia.
Feber kan men behöver inte förekomma och/eller svullna lymfkörtlar och ledbesvär.
Sjukdomsbilden vid röda hund kan inte skiljas från den man ser vid andra virussjukdomar och kan även feltolkas som allergi.
Man kan också ha röda hund utan att märka av det.
Röda hund hos en gravid kvinna har samma förlopp som hos en icke gravid kvinna.
Allvarliga fall är mycket ovanliga.
En mottaglig kvinna, som smittas i tidig graviditet (fram till 17: e graviditetsveckan), löper däremot stor risk att få missfall eller att föda ett fosterskadat barn (se avsnitt 5).
Då man i Sverige är vaccinerad mot röda hund är det endast några procent av de gravida kvinnorna som är mottagliga för infektionen. Eftersom även barnen är immuna (skyddade) mot röda hund sprids inte smittan inom landet. Inhemska fall av röda hund är därför nu sällsynta.
Fall av röda hund skall inrapporteras till Smittskyddsinstitutet. Endast enstaka fall av röda hund under graviditet har rapporterats under den sista 10-års perioden.
Ingen rapport om skadat barn på grund av röda hund har inkommit efter år 1985.
Skador hos fostret uppstår bara i första delen av graviditeten. Om den gravida kvinnan skulle få röda hund i början av graviditeten fram till 17: e graviditetsveckan kan fostret få svåra fosterskador på hjärtat, hörseln, ögonen och hjärnan.
Då risken för allvarliga fosterskador är störst under de 14 första graviditetsveckorna bör de blivande föräldrarna informeras om den risken och ett eventuellt avbrytande av graviditeten kan komma att diskuteras.
Om fostret smittas i fosterlivet kan infektionen inte läka ut utan dröjer kvar och barnet kan då vara smittspridare av röda hund under många månader efter födelsen.
Uppföljning av barn med kongenital rubella visar att skador hos barnet kan uppträda senare i livet t.ex. hörsel och ögonskador. Skadorna kan också förvärras med åren.
Det är störst risk för fostret att få röda hund om den gravida kvinnan smittas i tidig graviditet.
Efter 18: e graviditetsveckan avtar risken för smittoöverföring för att sedan öka igen under sista månaden av graviditeten, då det inte längre finns risk för skador.
Om man misstänker att man har röda hund-infektion under graviditeten måste man alltid söka läkare. Blodprov skall då tas och analyseras för att man med säkerhet skall se att det verkligen är röda hund.
Blodprov för att se om man tidigare haft röda hund (immunitetsbedömning) bör även tas om man under första hälften av graviditeten träffar person med misstänkt röda hund-infektion och inte redan vet att man är skyddad genom tidigare blodprovsundersökning eller att man är ordentligt vaccinerad. Om immunitet saknas hos den gravida kvinnan kan det bli aktuellt att försöka undersöka om den som är smittkälla verkligen har röda hund och/eller följa den gravida kvinnan med ytterligare blodprov.
Röda hund-infektion hos fostret påvisas genom fostervattenprov (amniocentes).
Röda hund-infektion påvisas genom blodprov på barnet.
Röda hund-infektion hos gravid kvinna eller fostret kan inte behandlas, däremot förebyggas genom vaccination.
Den som inte är immun mot rubella har inget skydd mot sjukdomen och löper då risk att få röda hund, i sämsta fall just under tidig graviditet.
Det finns ett mycket effektivt vaccin mot röda hund som i Sverige använts sedan 1974 då vaccination erbjöds 12-års flickor och nyförlösta kvinnor som immunitetsprövats och inte var immuna.
Sedan 1982 rekommenderas vaccination inte bara av skolflickor utan av alla barn i Sverige, vid 18 månaders ålder samt vid 12 års ålder.
Från och med 1 januari 2007 erbjuds barn den andra vaccinationen redan vid 6-8 års ålder (årskurs 1-2). 12-åringar som inte erhållit mer än en vaccination kommer även fortsättningsvis att vaccineras
Röda hund vaccinet som ges vid 18 månaders, 6-8 års och 12 års ålder är ett kombinationsvaccin där också mässling och påssjuka (parotit) ingår.
Eftersom röda hund vaccinet är ett levande vaccin skall en kvinna inte vaccineras när hon är gravid .
Och efter vaccination bör man bör inte börja en graviditet förrän 1 månad har gått (jämför nedan).
Så länge röda hund inte utrotats i hela världen är vaccination den viktigaste åtgärden för att förhindra att smittas.
De två vaccinationer som svenska barn får vid 18 månaders och 12 års ålder förhindrar att röda hund sprids i Sverige och ger hos de allra flesta ett gott skydd under graviditet. Idag tas på många - men inte alla - håll i Sverige rubellaprov i början av graviditeten för att kontrollera om kvinnan har immunitet (skydd) mot röda hund. Viktigast är att kontrollera skyddet mot rubella hos kvinnor som inte fått vaccination till exempel invandrarkvinnor. Kvinna som saknar betryggande skydd erbjuds vaccination efter förlossningen. Man kan då vaccinera modern även om hon ammar barnet.
Rubellaprov (immunitetsprövning) och vaccination av kvinna som är mottaglig för röda hund kan rekommenderas inför planerad graviditet om kvinnan inte är vaccinerad två gånger eller genom tidigare provtagning vet att hon har skydd (är immun). Detta gäller speciellt om kvinnan tänker resa till områden med större smittrisk exempelvis våra östra grannländer-Baltiska staterna, Ryssland, men även också exempelvis Italien och världen för övrigt (Asien, Afrika och Sydamerika).
Vaccination mot röda hund kan ibland ge lindriga och ofarliga besvär men man blir inte smittsam för sin omgivning. Vid vaccination mot röda hund bör man säkerhets skull undvika att bli gravid under den följande månaden. Detta för att vaccinet inte skall kunna påverka fostret.
Har kvinnan råkat bli vaccinerad under graviditeten eller blivit gravid inom månaden efter vaccination är detta dock inget skäl för oro eller abort.
Så länge som röda hund finns kvar i världen är det viktigt att så många barn som möjligt vaccineras mot röda hund för att vi inte på nytt skall få in smitta. Tidigare påståenden om att denna vaccination hos barnen kan ge följdsjukdomar som autism och vissa andra tillstånd är inte riktiga. Mycket stora undersökningar visar att det inte finns något sådant samband.
