Syfilis (lues) är en könssjukdom som orsakas av en bakterie (Treponema pallidum). Bakterien orsakar framförallt en inflammation i kroppens blodkärl.
Syfilis smittar genom sexuell kontakt. Bakterien passerar genom mindre skråmor och sår i hud och slemhinnor vid direkt kontakt.Utanför kroppen dör bakterien. Syfilis smittar därför bara vid intim kontakt.
Syfilis kan också smitta t.ex. vid blodtransfusion om blodet kommer från en smittsamt blodgivare. Alla blodgivare och blodenheter i Sverige testas därför så att det inte finns någon risk att man kan smittas med syfilis den vägen.
En person som fått och genomfört effektiv behandling för sin syfilis smittar inte.
Syfilis är idag sällsynt i Sverige. Sedan 1990-talet har antalet rapporterade fall ökat, 2007 rapporterades 228 fall, varav ett 40-tal var kvinnor. Preliminärt förefaller det snarast vara en viss minskning år 2008.
I övriga världen är syfilis vanligare än i Skandinavien även i nära grannländer: i Ryssland, Baltikum och andra delar av Öst-Europa har man sett en stor ökning av syfilis speciellt bland homosexuella och prostituerade. I Asien, Afrika och Syd-Amerika har mellan 1-10 % av de gravida kvinnorna haft syfilis.
Inkubationstiden (tiden mellan smitta och tecken på sjukdomen) kan variera från 9-90 dagar, vanligtvis tre veckor.
Symtomen vid en syfilisinfektion kommer vanligen i tre stadier. Man kan också beskriva sjukdomen som tidig eller sen syfilis.
De första tecknen (symtomen) vid syfilis är att man får en ytlig rodnad som utvecklas till ett sår. Såret är cirka 1- 2cm stort, oömt och mycket smittsamt. Hos kvinnor sitter det ofta runt slidöppningen eller på livmoderhalsen. Det är också vanligt att man efter några veckor kan få svullna lymfkörtlar i ljumskarna. Hos män sitter såret på penis.
Utan behandling läker såret efter en till tre månader.
Vid syfilis i andra stadiet kommer symtomen ett par månader efter det man blivit smittad. Det brukar vara allmänna symtom, som kan vara: feber, huvudvärk, svullna körtlar, håravfall, utslag speciellt i huden på handflator och fotsulor. Utan behandling kan dessa symtom komma och gå under ett par års tid.
Om man inte får behandling för sin syfilis kan infektionen utvecklas till det tredje stadiet vilket är mycket allvarligt. Detta kan komma efter flera år, ibland 10-20 år efter man blivit smittad. Tecken kommer då från angrepp på olika organ. Både hjärnan, nervsystemet och hjärtat kan angripas.
Sjukdomsförloppet är likadant hos den gravida kvinnan som hos den icke gravida.
Behandling med penicillin under graviditeten bedöms vara oerhört effektiv.
Om modern fått behandling i tid är riskerna för barnet nästan helt obefintliga.
Har den gravida kvinnan inte fått behandling för sin infektion överförs syfilis i nästan alla fall till barnet.
Barnet kan då födas med syfilis vilket är mycket allvarligt.
Vid medfödd syfilis utvecklar barnet så småningom tecken på skador på flera olika organ bland annat från huden, hjärnan, öronen, ögonen och skelettet. Det är också stor risk för missfall, fosterdöd och att barnet föds för tidigt.
Medfödd syfilis är mycket ovanligt i Sverige.
Enstaka fall förekommer dock hos gravida kvinnor. De flesta har varit kvinnor som under graviditeten inte har haft tillgång till mödravård - innan de kommit till Sverige.
Smitta förs över moderkakan från den infekterade gravida kvinnan till fostret. Risk för smittöverföring finns under hela graviditeten.
Hur stor risken är att fostret blir smittad beror på vilket stadium av syfilisinfektionen den gravida kvinnan är i.
De första två åren (tidig syfilis) är risken för smittöverföring till barnet 75-100 %.
Efter två år, (sen-syfilis) är risken för smittoöverföring till barnet mycket mindre, cirka 10 %.
Syfilis påvisas oftast genom att man undersöker blodprov. Om resultatet i det första provet kan tyda på en syfilisinfektion tar man ytterligare blodprover för att vara helt säker.
I det tidiga stadiet av en syfilisinfektion kan man dessutom direkt påvisa bakterien i prov från ett syfilis sår.
Att påvisa syfilis hos fostret är inte aktuellt eftersom den gravida kvinnan skall behandlas för sin infektion oavsett om fostret är smittat eller inte.
Syfilis påvisas genom undersökning av blodprov.
Man kan undersöka navelsträngsblod som tas vid födelsen och/eller blodprov som tas senare i nyföddhetsperioden.
Man undersöker sedan barnet med ytterligare prov för att se om misstanken på syfilisinfektion finns kvar efter cirka 6-12 månader.
Behandling av syfilis skall skötas av läkare som har erfarenhet av syfilis – en venereolog.
Syfilis behandlas med penicillininjektioner.
Efter behandling skall kontroller göras för att se att infektionen verkligen har läkt ut.
Behandling med penicillin under graviditeten bedöms vara oerhört effektiv.
Om modern fått och genomfört rekommendera behandling är riskerna för barnet nästan helt obefintliga.
Det är också viktigt att kvinnans partner kommer för undersökning och eventuell behandling.
En kvinna som tidigare haft syfilis, blivit behandlad och kontrollerad efter sin behandling behöver inte behandlas igen under graviditeten.
Både tidig och sen syfilis innebär en risk för infektion till barnet.
Risker att få syfilis genom tillfälliga sexualkontakter bör undvikas särskilt under graviditeten.
Gravida kvinnor och deras partner bör vara medvetna om att syfilis är vanligt i Baltikum, Ryssland och på turistorter i stora delar av Asien, Afrika och Syd-Amerika.
Att upptäcka och behandla syfilis är det effektivaste sättet att minska risken för smittöverföring till barnet och följdsjukdomar hos kvinnan.
På svenska mödravårdscentralen erbjuds därför alla gravida kvinnor provtagning för syfilis. Detta prov skall tas så tidigt som möjligt under graviditeten.
Det är speciellt viktigt att se till att prov tas på kvinna som inte tidigare vårdats på mödravårdscentral inom landet i synnerhet om hon kommer från länder där syfilis är mer vanligt eller har partner som kommer från sådana länder.
Om smittrisk kan ha förekommit efter första provet kan dessutom nytt prov behöva tas.
Syfilis lyder under smittskyddslagen och anmälan liksom uppspårning av smittkälla (partnerspårning) skall göras av den läkare, som behandlar syfilisinfektioner.
