Klamydia smittar vid sexuell kontakt och från mor till barn under förlossningen. Infektionen är vanligare hos unga personer då de oftare har flera sexualpartners. Alltså många sexpartners och oskyddade samlag ökar risken för infektion. Man hittar klamydia främst hos kvinnor under 25 år.
Idag blir åldern för barnafödande ofta högre och därför är inte klamydia så vanligt bland gravida.

De flesta märker inte att de är smittade och man kan ha infektionen upp till flera år utan några symtom. Klamydiabakterien sitter framför allt i livmoderhalsen, urinröret och ändtarmen hos kvinnor. Får man symtom kan det vara ökad mängd flytning, oregelbundna små blödningar, samlags blödningar, täta trängningar, sveda när man kissar och ont nedre delen av magen. Klamydiainfektionen kan även leda till ögoninflammation genom att sekret från könsorganen överförs till ögonen via händerna. En obehandlad klamydiainfektion kan orsaka infektion i livmodern och äggledarinflammation. Detta kan i sin tur leda till ofrivillig barnlöshet, utomkvedshavandeskap och kroniska buksmärtor.

Tecken på infektion hos den gravida kvinnan är först och främst symtom från urinrör och ibland småblödningar. De flesta märker inte av sin infektion. Klamydia infektion under graviditet ger en viss ökad risk för komplikationer som förtidig vattenavgång, förtidig förlossning och låg födelsevikt hos barnet. Efter förlossningen kan klamydia orsaka infektion i livmodern som kommer först 2-4 veckor efter förlossningen.

Då klamydiabakterien finns i livmoderhalsen kan barnet smittas vid förlossningen. Hos barnet kan klamydiabakterien orsaka ögoninfektion och lunginflammation. Ögoninfektionen är oftast beskedlig och kan komma flera veckor efter födelsen. Lunginflammationen kan komma upp till 6 månader efter födelsen och kan möjligen i sällsynta fall leda till kronisk lungsjukdom.

Barnet smittas inte under graviditeten utan i samband med förlossningen.
Ögoninfektion rapporteras i 18-50% hos barn till mödrar med obehandlad klamydiainfektion vid förlossningen, cirka 10% kan få lunginflammation.

Klamydia påvisas genom prov taget från livmoderhalsen och ett urinprov eller prov taget från urinröret.

Att påvisa klamydia hos fostret är inte aktuellt.

Klamydia påvisas hos det nyfödda barnet med odlingsprov taget från ögon och/eller från nasopharynx (tunn odlingspinne sticks in igenom näsan och tar prov på området bakom näsan). Lunginflammation påvisas med lungröntgen.

Klamydiainfektion behandlas med antibiotika.
Kvinnans partner ska också behandlas också med antibiotika.

Att upptäcka och behandla klamydia är det bästa sättet att förhindra följdsjukdomar hos kvinnan och smittoöverföring till barnet.
Misstänker man att man har klamydia är det viktigt att säga detta till barnmorskan så att man kan göra en kontroll så att man får behandling för sin infektion.
Skyddat sex och screeningsprogram bland de unga sexuellt aktiva är den viktigaste åtgärden för att få kontroll över spridningen av klamydia. Klamydia lyder under smittskyddslagen och anmälan samt partner spårning skall göras av behandlande läkare. Partners i pågående relation skall behandlas eftersom båda parter i en sexuell relation har - eller har haft - infektionen. Man vet att smittotillfället kan - men inte behöver - ligga många år bak i tiden. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte är säkert att det är den partner där man hittat klamydia hos som har fört in smittan i relationen.

Förekomst av Klamydia i Sverige: Klamydia är vanligt. Mer än 44 000 fall rapporterades till Smittskyddsinstitutet under 2007. Antalet fall av klamydia har ökat i Sverige för varje år sedan 1997. Med en ökad provtagning och förbättrad provtagningsteknik så har antalet fall med klamydia ökat med 52%  om man jämför första halv året 2006 mot första halvåret 2007.