Kondylom är ett  vårtvirus (humant papillomvirus) vilket ger upphov till vårtor på könsorganen. Det finns 150 typer av humana papillomvirus men det är bara 30 av typerna som ger vårtor på könsorganen.

Kondylom smittar vid sexuell kontakt och viruset sprids via hud och slemhinnor. Kondylom smittar vid samlag och sker då infekterad hud gnids mot annan hud. Virus kan ligga i vilande form i hud och slemhinnor och smittar då inte. Man räknar med att omkring en procent av befolkningen i åldern 15-45 år har synlig kondylom och 10-15 % har en symptomfri infektion. Hos de flesta (90 %) försvinner viruset av sig självt (självläker) efter knappt ett år. Av de som personer som utsätts för viruset smittas cirka 2/3. Av dessa får cirka 10 % synliga vårtor och övriga blir bärare av viruset. Vissa typer av humant papillomvirus i livmoderhalsen kan ge en ökad risk för cellförändringar och livmoderhalscancer. Det är därför viktigt att kvinnor som har eller har haft kondylom går på regelbundna kontroller med cellprov.

Humant papillomvirus angriper hud och slemhinnor och ger upphov till vårtor på könsorganen. Vårtorna sitter oftast på blygdläpparna samt i och omkring slidan och bak mot ändtarmen. Vanligaste platsen för vårtor är där friktionen från samlag och mot kläder är som störst. Utseendet på vårtorna kan variera. En del är flikiga och upphöjda och lätta att se, men dom kan också vara platta och små och då vara svåra att upptäcka.

Vårtorna ger ibland inga besvär men kan vara kosmetiskt störande. En del kan uppleva klåda när vårtor börjar bryta ut. Symtom kan också vara sveda, flytningar, sprickbildningar och småblödningar samt besvär vid samlag. Faktorer som kan påverka att kondylom uppstår är nedsatt immunförsvar eller skador i hud och slemhinnor som kan uppstå vid till exempel överdriven tvättning, uttorkning eller svampinfektion. Infektion på livmoderhalsen är som regel utan symtom.

Under en graviditet kan kondylomen växa till, bli mycket stora och vara svåra att behandla. Om vårtorna täcker en stor del av livmoderhalsen eller vagina skulle de om man inte gör något försvåra förlossningen och orsaka blödningar. Om kondylomen sitter på livmoderhalsen bör prov tas för att utesluta cellförändringar.

Det finns inga rapporter om att fostret skulle kunna smittas med kondylom under graviditeten. I sällsynta fall kan   barnet smittas under förlossningen och  barnet kan senare få en speciell typ av vårtor i luftrören. Detta är dock väldigt ovanligt. I enstaka fall förekommer genitalavårtor hos barn som smittats via vanlig kontakt med föräldrarna tex. överföring via mammans händer vid blöjbyte.

Kondylom kan påvisas med gynekologisk undersökning.

Påvisning av kondylom hos fostret är inte aktuellt.

Genom undersökning och provtagning av barnet.

Eftersom kondylom är en av våra vanligaste sexuellt överförda infektioner så har ett vaccin utarbetats som ger ett 90 % skydd mot kondylom och ett 70 % skydd mot livmoderhalscancer. Bästa tillfället att vaccinera är i förpuberteten innan flickorna har hunnit komma i kontakt med ”vårtviruset”. Vaccination är aktuell för flickor mellan 11-17år. Socialstyrelsen utreder om en allmän vaccination inom skolhälsovården ska bli aktuell.

Utredning och ställningstagande till behandling under graviditet bör ske av specialist på kvinnoklinik. Kondylom försvinner ofta av sig själv. Är man inte gravid kan yttre kondylom behandlas med en lösning som man penslar på vårtorna. Man kan också behandla kondylom kirurgiskt, med laser, frysning eller bränning. Ibland behandlar man kondylom inför förlossningen för att minska risken för att överföra smitta till barnet.

Att använda kondom är det enda sättet att skydda sig från att smittas med kondylom.