Gruppen enterovirus innefattar ett sjuttiotal olika virus vilka också kallas poliovirus, coxsackie A, coxsackie B, echovirus eller enterovirus.

Några av de infektioner som orsakas av enterovirus och man kan känna igen är polio (barnförlamning), Bornholmssjuka och ”Hand-foot and mouth disease” i dagligt tal (felaktigt) kallad mul- och klöv-sjuka. Andra saknar namn eftersom de inte ger symtom som gör att man kan urskilja dem. En del infektioner ingår i barnens sjukdomar utan namn.

Genomgången infektion eller vaccination ger skydd endast mot den aktuella virustypen.

Inkubationstiden (tiden från smitta till sjukdom) för olika enterovirus- infektioner varierar mellan 1-2 veckor.

Smittan finns främst i tarmen men även i svalget hos en individ som har en aktuell infektion antingen personen blivit sjuk eller inte. Smitta kan finnas kvar många veckor i speciellt avföringen.

Smittspridning sker via vatten, födoämnen och kontaktsmitta dvs. från person till person.

Infektioner orsakade av olika enterovirus är vanliga i vårt land och sprids framförallt under sensommaren och hösten men kan förekomma hela året.

I länder med sämre hygienisk standard är enterovirus- infektioner mer vanligt än i Sverige.

Polio (barnförlamning) är en sjukdom som vi numera inte har sett i Sverige, då vi vaccinerat mot detta under mer än 50 år. Inga fall har rapporterats i Sverige på mer än 10 år. I tredje världen finns polio fortfarande och WHO har stora pågående vaccinationsprogram för att helt utrota polio.

Den gravida kvinna blir vanligen inte sjukare om hon får en enterovirus-infektion jämfört med den icke gravida.
Undantag är om den gravida kvinnan skulle få polio, då risken för förlamning är större.
Sjukdomsbilden vid enterovirusinfektioner är ofta okarakteristisk och kan feltolkas hos den gravida kvinnan.
Om den gravida har en enterovirus-infektion strax före eller i samband med förlossningen finns det risk för att
barnet smittas. Inte sällan uppmärksammas eller igenkänns moderns infektion först om barnet insjuknar.

Enterovirus kan överföras till fostret via moderkakan, framförallt i slutet av graviditeten.
Man vet ej hur stor risken är för att fostret skall smittas av en enterovirus-infektion men man tror idag att påverkan är låg. Enterovirus orsakar inte fosterskador men kan i mycket sällsynta fall vara sannolik orsak till fosterdöd.
Det kan också föreligga samband mellan enterovirus-infektioner och en ökad risk för missfall. Ett eventuellt samband med enterovirus-infektion hos modern och senare utveckling av diabetes hos barnet har diskuterats men säkra bevis för detta saknas ännu.
Barnets infektion i nyföddhetsperioden kan förlöpa utan symtom eller som en lindrig febersjukdom. Infektionen kan i vissa fall även bli allvarligare med symtom från hjärnan, hjärtat, lungor och lever.
Enterovirus-infektioner hos modern strax före, under eller i samband med förlossningen kan leda till att barnet smittas. Modern har då ej hunnit svara på infektionen genom att bilda antikroppar som kan skydda barnet mot smitta eller mildra sjukdomen. Detta kan leda till att barnet blir sjukt i en allvarlig infektion. Om barnet smittas med enterovirus efter födelsen och insjuknar efter andra levnadsveckan eller senare blir sjukdomen oftast lindrigare. Hos för tidigt födda barn är riskerna större jämfört med fullgångna barn då de har ett sämre immunförsvar.
Både mor och barn som har en enterovirus-infektion är smittsamma.
För att undvika utbrott med enterovirus på BB eller nyföddhetsavdelningar är det viktigt att mor eller barn som har en misstänkt infektion isoleras från andra patienter.
Barnet får amma.
Skulle den gravida kvinnan bli sjuk i en enterovirus infektion de sista veckorna före förlossningen bör barnet efter födelsen observeras och vårdas isolerat med mamman.

Enterovirusinfektioner är vanliga. De vanligaste typerna drabbar oss under barnaåren och en stor del av de vuxna är immuna –gäller  t.ex. de vanligaste typerna av ”hand – foot- and- mouth”. Kommer nya typer av enterovirus är emellertid även vuxna mottagliga och man ser då utbrott främst under sensommar-höst men utbrott har förekommit även vintertid. Någon tillförlitlig statistik finns inte, man vet dock att smittrisken varierar år från år i olika delar av Sverige.
Riskerna för smitta under graviditet med påföljande allvarliga problem är liten även under epidemiår.
Smittrisken är sannolikt något större vid resa till länder med sämre hygienisk standard.

Den okarakteristiska sjukdomsbilden kan göra att det svårt att känna igen dessa infektioner. Feber, huvudvärk ofta magont med eller utan utslag bör leda tanken till möjlig enterovirusinfektion. Sådana sjukdomsfall liksom blåsor i mun – på händer och fötter, blöjregionen hos barn- i familjen och omgivning är viktiga upplysningar och ledtrådar när man skall misstänka diagnosen enterovirus-infektion. 
För att få reda på om det är en enterovirus-infektion måste man skicka prov till viruslaboratorium.
Prov tas från svalg, avföring, eventuellt urin och/eller blod och vid hjärnhinneinflammmation även på ryggmärgsvätskan.
Har man blåsor kan prov tas från blåsinnehållet.

Enterovirusinfektion hos fostret kan påvisas med fostervattenprov (amniocentes).

Enterovirus kan påvisas med prov från svalg, avföring, urin och ryggmärgsvätskan.

Vaccin finns mot polio men mot övriga enterovirus-infektioner finns för närvarande inget vaccin eller beprövad antiviral terapi (läkemedel mot virus).
I Sverige har man vaccinerat mot polio i 40 år. Detta har gjort att det endast förekommer enstaka fall här.
I tredje världen finns dock fortfarande polio och skall man åka till länder där poliosmitta fortfarande finns bör man ha ett fullgott skydd (jämför kapitlet om vaccinationer).
Vaccination med avdödat poliovaccin kan ges under graviditet.
Får man en enterovirus-infektion i slutet av sin graviditet skall man skötas av specialistläkare.
Om man har enterosvirus liknande sjukdom i den egna familjen skall man meddela detta vid ankomst (eller dessförinnan) till förlossning- BB.

Förebyggande åtgärder för att undvika att smittas med enterovirus är följande råd:

• God handhygien speciellt i samband med toalettrutiner och blöjbyte vid vård av spädbarn
• Vid utbrott av enterovirus-infektioner vid på tex. daghem är det extra viktigt med en god hygien och skärpt handhygien. Andra åtgärder är vanligen inte meningsfulla eftersom smittrisk samtidigt finns ute i samhället. Vuxna är dessutom inte sällan immuna mot en hel del typer av barnsmitta.
• Insjuknar vuxna i omgivningen med misstänkt eller säkerställd enterovirus-infektion så undvik om möjligt att träffa personer i närmiljö inomhus.
• Anhöriga med misstänkt enterovirusinfektion bör undvika att träffa en höggravid och/el. nyförlöst kvinna och det nyfödda barnet.