- Vattkoppor orsakas av ett virus (varicella-zoster) och drabbar vanligen barn.
Detta virus orsakar också bältros, oftast då hos äldre människor.
- Inkubationstiden är 2-3 veckor.
Vattkoppor är mycket smittsamt och smittan sprids via luften. Man är smittsam från ett par dagar före man blir sjuk fram till dess blåsorna torkat in och blivit så kallade krustor (sårskorpor). Som mest smittsam är man från dag 9-21 räknat från den dag då man blivit smittad. Genomgången vattkoppsinfektion ger ett livslångt skydd mot vattkoppor men man kan senare i livet få bältros.
Bältros är inte lika smittsamt men smittar genom direktkontakt från blåsorna och person som ej haft vattkoppor kan då få vattkoppor.
- Symtomen är relativt lindriga med feber och trötthet. Hos vuxna kan symtomen bli mer uttalade. Utslaget/blåsorna är typiskt för sjukdomen, börjar vanligen på bålen och i ansiktet och sprider sig sen. Blåsorna torkar in efter ca 1-2 veckor och faller av. Klåda vid vattkoppor är ett vanligt problem.
- Vattkoppor under graviditet har oftast ett okomplicerat förlopp men av och till kan det bli en allvarlig infektion med lunginflammation. Sjukhusvård är då befogad. Den gravida kvinnan kan också få för förtidiga sammandragningar.
- Vattkoppor kan överföras till fostret vilket är vanligare i slutet än i början av graviditeten.
En liten risk finns för fosterskador (neurologiska) om den gravida kvinnan får vattkoppor under de 20 första graviditetsveckorna, vilket dock är ovanligt. Under senare delen av graviditeten föreligger det ingen risk för fosterskada.
Blir kvinnan sjuk i vattkoppor i tiden runt barnets födelse finns däremot en mycket hög risk för svår vattkoppsinfektion hos barnet.
Får den gravida kvinnan utslag 5 eller fler dagar innan barnets födelse är risken mindre att barnet får en allvarlig vattkoppsinfektion då antikroppar från modern gått över till barnet och ger ett skydd.
Om modern tidigare haft vattkoppor och det nyfödda barnet utsätts för vattkoppssmitta från omgivningen har barnet som regel fått antikroppar från modern och är därigenom skyddad.
Barnet får ammas.
Bältros hos kvinnan utgör ingen risk för foster eller barn.
- Vattkoppor under graviditet är sällsynt. I Sverige har >95% av de gravida kvinnorna haft vattkoppor och har därmed ett skydd. Invandrarkvinnor från Asien (Pakistan, Indien) är mindre skyddade än svenska kvinnor.
En kvinna som ej har haft vattkoppor och blivit smittad bör skötas i samråd med specialist/infektionsläkare.
Bältros under graviditet är ovanligt.
- Vattkoppor är vanligen lätt att känna igen på de symtom man har. Av de kvinnor som ej vet att de haft vattkoppor visar det sig att 2 av 3 haft en vattkoppsinfektion. Om man ej är säker på att det är vattkoppor kan man ta prov från blåsorna och även ta blodprov för att säkerställa en eventuell infektion.
- Genom fostervattensprov(amniocentes).
- Genom prov från blåsorna och blodprov.
- Om man får vattkoppor under graviditeten bör man rådgöra med specialist/infektionsläkare.
Behandling med virusmedicin (antiviral terapi) ges i senare delen av graviditeten och vid allvarlig vattkoppsinfektion.
Insjuknar man svårt i vattkoppor under graviditet skall man vårdas på infektionsklinik.
Om kvinnan insjuknat i vattkoppor en vecka före till en vecka efter barnets födelse ger man behandling med virusmedicin (antiviral terapi) så snart som möjligt till kvinnan och barnet ges behandling med antikroppsmedicin (zosterimmunglobulin). Om barnet får vattkoppor ger man virusmedicin (antiviral terapi) till barnet.
Om den gravida kvinnan får vattkoppor sista månaden före förlossningen bör hon få virusmedicin (antiviral terapi) så snart som möjligt för att försöka minska smittöverföring och risk för vattkoppor hos barnet.
För tidigt födda barn som blivit utsatta för vattkoppssmitta kan behöva behandling med antikroppsmedicin (zoster-immunglobulin) och virusmedicin (antiviral terapi) kan behöva ges vid minsta tecken på vattkoppor.
- Det är mycket svårt att skydda sig mot smitta då vattkoppor är mycket smittsamt.
Att skilja ett barn som har vattkoppor från den gravida mamman för att förhindra smitta till henne har inte stora möjligheter att lyckas. Däremot skall man undvika att träffa utomstående personer som man vet är smittade eller har vattkoppor.
Vaccin finns och används i andra länder. I Sverige pågår försöksverksamhet med vaccinet.
