1. 

Agens

Hepatit D virus (HDV) upptäcktes 1977 och är ett inkomplett virus som behöver närvaro av hepatit B virus för att kunna föröka sig. Det är således alltid associerat med en hepatit B virus infektion. HDV har ett RNA genom med storlek 35nm

2. 

Smittsamhet och spridning i samhället

Smittoöverföring sker parenteralt (se i övrigt under hepatit B). Inkubationstiden är 3-12 veckor. Hepatit D virus infektion förekommer i hela världen och är vanligt i Medelhavsområdet. Hepatit D är i Sverige en anmälningspliktig sjukdom enligt Smittskyddslag. I Sverige diagnosticeras 10-15 fall årligen framförallt hos invandrare och missbrukare.

3. 

Klinisk bild

En person smittas antingen samtidigt med hepatit B och hepatit D d.v.s. en dubbelinfektion (co-infektion ) eller också kan en hepatit B bärare smittas i ett senare skede (superinfektion). Om en person får en dubbelinfektion med både hepatit B och hepatit D virus innebär detta oftast ett 2-puckligt förlopp, där man ser såväl högre bilirubinvärde som högre ALAT värden än vid enbart hepatit B infektion. Risken för fulminant hepatit blir också ökad. Däremot läker den akuta dubbelinfektionen ut lika bra d.v.s risken för kronisk infektion är <5 procent för en vuxen immunkompetent person. Den kroniska hepatit B bäraren som får en superinfektion med hepatit D virus får ett skov av akut hepatit och blir därefter som regel fortsatt hepatit B och hepatit D bärare. Den pålagrade hepatit D virus infektionen påskyndar och ökar risken för utveckling av allvarlig leverskada - cirrhos.

4. 

Infektion hos den gravida kvinnan

HD tycks inte leda till någon ökad morbiditet och mortalitet. OBS dock den högre risken för fulminant hepatit jämfört med hepatit B.

5. 

Infektion hos fostret och det nyfödda barnet

Barn som insjuknar under spädbarnsåldern är som regel asymtomatiska. Om modern har ett muterat virus föreligger dock risk för fulminant hepatit hos det nyfödda barnet.

6. 

Överföringsrisk

Utan profylaktisk åtgärd - immunisering- är risken upp till 98% beroende på moderns smittsamhetsgrad. Med rätt vald profylax postpartum kan denna risk reduceras till några procent. Fortfarande kvarstår en liten risk (cirka 5%) att barnet kan smittas intrauterint. Teoretiskt finns också en risk för smittoöverföring vid invasiva ingrepp tex amniocentes.

En dubbelinfektion med samtidig hepatit B kan innebära att de båda smittämnena interfererar och virusreplikationen kan påverkas.

7. 

Laboratoriemetoder

I rutin används påvisning av antikroppar mot hepatit D - anti-delta (anti HDV). Det finns också PCR för påvisande av HDV-RNA.

8. 

Diagnos av moderns infektion

9. 

Diagnos av fostrets/barnets infektion

Se under hepatit B.

10. 

Profylax

Se profylax mot hepatit B.

11. 

Terapi

Interferonbehandling är möjlig men kräver högre doser än vid behandling av patienter med enbart hepatit B virus infektion. Behandlingssvaret är även sämre.

12. 

Svenska erfarenheter

13. 

Handläggning

14. 

Referenser

1. Weiland O. Hepatiter. In. Infektionsmedicin: epidemiologi, klinik och terapi. Eds. Sten Iwarson & Ragnar Norrby. Säwe förlag, Borås,1995:317-344
   
2. Smittskyddsinstitutet. hepatit D sjukdomsbeskrivning läs här och statistik läs här
   
3. Zannetti AR, Ferroni P, Magliano EM, Privano P, Lavarini C, Masso AL, Gavinelli R, Fabris C, Rizzetto M. Perinatal transmission of the hepatitis B virus and of the HBV-associated delta agent from mothers to offspring in northern Italy. J Med Virol 1982; :139-148 Läs abstrakt (PubMed)
   
4. Rizzetto M. Hepatitis D: the comeback? Liver Int. 2009 Suppl 1:140-2. Läs abstrakt (PubMed)