INFPREG | Parasiter

Parasiter

Protozosjukdomar

Med. dr Inga-Lill Gustavsson Moringlane, Specialistläkare, Infektionskliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge
Docent Agneta Aust Kettis, Läkemedelsverket,Uppsala

	Innehållsförteckning
	1.	Afrikansk Trypanosomiasis (Sömnsjuka)
	2.	Amerikansk Trypanosomiasis (Chagas´ Sjukdom)
	3.	Amöbiasis
	4.	Giardiasis
	5.	Leishmaniasis
	6.	Snäckfeber (Schistosomiasis,Bilharzia)
	7.	Opistorchis Viverini och Felineus
	8.	Fasciola Hepatica (Leverflundra)
	9.	Paragonimus Westermani (Lungflundra)
	10.	Fasciolopis Buski
	11.	Heterophyes SPP/ Metagonimus SPP
	12.	Clonorchis Sinensis (Kinesisk levermask)
	13.	Enterobius (Springmask)
	14.	Ascaris (Spolmask)
	15.	Anchylostoma duoedenale (Hakmask)
	16.	Trichuriasis (Piskmask)
	17.	Strongyloides
	18.	Taenia
	19.	Cysticercos
	20.	Echinococcos (Blåsmasksjuka)
	21.	Referenser

Utvärdering (antal: 66)
Fråga 1:		4,7
Fråga 2:		4,7


	I tropikerna har en stor del av de gravida kvinnorna intestinala och andra endemiska parasiter. Många infektioner är lindriga eller asymtomatiska och eventuella symtom kan vara svåra att skilja från besvär orsakade av själva graviditeten. De parasiter som man eventuellt finner vid en parasitscreening kanske skall behandlas först sent i graviditeten eller post partum medan ett fåtal infektioner måste behandlas omedelbart. Många av behandlingsrekommendationerna för gravida kvinnor är grundade på såväl begränsad läkemedelsdokumentation som erfarenhet. Slutsatserna blir ibland teoretiska eftersom när det gäller tropikläkemedel oftast endast ett fåtal kontrollerade studier har utförts när det gäller att fastställa läkemedlets teratogenicitet. Den behandlande läkaren måste alltid känna till aktuella behandlingsrekommendationer. 1-5. Protozosjukdomar 6-12. Plattmaskar (Trematoder) 13-17. Rundmaskar (Nematoder) 18-20. Bandmask (Cestoder)
1.	Afrikansk Trypanosomiasis (Sömnsjuka)
	Sjukdomen förekommer i tropiska Afrika mellan breddgraderna 14 nord-29°syd. WHO uppskattar att antalet infekterade uppgår till c:a 300 000 och stora epidemier i centrala Afrika har uppträtt på senare år. Trypanosoma är en flagellat som sprids med tse tse flugan - Glossina. Trypanosoma brucei gambiense har människa som primär reservoar. Trypanosoma brucei rhodesiense har däremot vilda djur såsom antiloper, lejon, hyenor med flera som reservoar. Även husdjur kan vara värdar för parasiten. T. gambiense infektionen har ett långsamt insättande förlopp och virulensen varierar mellan olika stammar. Spontan läkning liksom asymtomatiskt bärarskap ses och är av epidemiologisk betydelse. Patienterna svarar väl på behandling. T. rhodesiense infektionen förlöper snabbt, ofta letalt och man ser en mortalitet av 5% även efter behandling. Båda arterna har en likartad livscykel. Den infekterade flugan överför vid bett trypanosomer till människa. Flagellaten disseminerar i blodbanan till lymfkörtlar och reticuloendotheliala systemet. Efter dagar - månader invaderar trypanosomerna centrala nervsystemet (CNS) Effekt på modern och fostret Få rapporter har beskrivit förloppet av trypanosomiasis under graviditet och naturligtvis finns inga studier av obehandlade fall. Subklinisk T. gambiense kan överföras till foster intrauterint. Symtomen uppkommer då under neonatalperioden eller efter ett längre fritt intervall. Behandling efter 20:e graviditetsveckan har beskrivits och med ett normalt utvecklat foster. Vid infektion med T. rhodesiense har beskrivits abort, prematur födsel och hydramnion. Graviditetskomplikationer tros sammanhänga med kraftig infektion av placenta. Hos den infekterade modern ser man initialt vid T. gambiense infektion huvudvärk, feber, lymfadenopati och anemi och sjukdomen kan bli kronisk och leda till död. Parasitens antigena variation kan medföra att den undslipper immunförsvaret men detta också genom infektionsinducerad immunsuppression. Sjukdomens andra stadium börjar då centrala nervsystemet (CNS) angrips. Detta stadium varar upp till ett år och är fatalt om behandling ej ges. T.rhodesiense-infektion har ett snabbare förlopp och parasiter uppträder i blod och cerebrospinalvätska. Döden kan inträffa redan efter några veckor. Endokrina abnormiteter hos allvarligt sjuka mödrar kan ge upphov till amenorre och infertilitet. Intrauterin infektion ger ofta tidig fosterdöd. Diagnos Påvisande av trypanosomer i blod, lymfkörtlar, cerebrospinalvätska eller möjligen i primär hudlesion. Speciella anrikningsmetoder finns att tillgå för att man lättare skall upptäcka parasiterna i blod. Högt serum-IgM ses i 95% av fallen (2-16 x normalvärdet) Specifika antikroppar kan påvisas serologiskt. Behandling Pentamidin Vid T. gambiense utan CNS engagemang. Dosering: Pentacarinat^® 4 mg/kg x 1 v.a.d., totalt 7 doser. Suramin Vid T. rhodesiense infektion utan CNS engagemang. Efter testdos ges medlet i stigande dos dag 1,3,5,11,17, 23 och 30. Melarsoprol Arsenikförening för användning vid CNS engagemang vid såväl T. gambiense som T. rhodesiense infektion. Fatal encephalopati komplicerar andvändning av preparatet. Alla preparat är dock potentiellt teratogena.
	Början
2.	Amerikansk Trypanosomiasis (Chagas´ Sjukdom)
	Sjukdomen utgör ett allvarligt hälsoproblem i Syd- och Centralamerika. Under barndomen är det akuta stadiet ofta letalt men påverkar annars barnets psykomotoriska utveckling. De sena manifestationerna från CNS och mag-tarmkanalen nedsätter den sjukes arbetskapacitet. Trypanosoma cruzi, en flagellat med två värdar ger upphov till sjukdomen Intermediär värd är skinnbaggen (Triatoma) medan människa eller andra däggdjur är den definitiva Parasiten invaderar makrofager, muskelceller, gliaceller, neuron, fettceller, epitelceller och trofoblaster. Smittan kan överföras med blodtransfusion liksom transplacentärt. Effekt på modern Få fall av akut Chagas´ sjukdom under graviditeten har beskrivits. Vid akut sjukdom uppkommer vanligen en initial hudreaktion - chagom, liksom feber, allmän sjukdomskänsla tillsammans med anemi, ödem, anorexi, kramper och hjärtsvikt. Främst angrips CNS, gastrointestinalkanalen, skelettmuskler och hud. Kronisk Chagas´ sjukdom uppträder däremot utan symtom eller småningom med kardiella, gastrointestinala eller neurologiska komplikationer. Graviditet förvärrar ej symtomen. Sjukdomen kan vara orsak till abort i andra trimestern och den ökar risken för prematur födsel. Kongenital Chagas´ sjukdom kan drabba vid upprepade graviditeter. Effekt på fostret Kongential smitta ses när parasiten uppträder i placenta och beror på den aktuella stammens patogenicitet. Transmission är vanligare vid prematura förlossningar. Kramper ses hos den nyfödde. Intrauterin tillväxthämning eller död observeras ofta. Mikrocephali och meningoencephalit förekommer. Ögonsymtom som papillödem, chorioretinit, retinala blödningar, makuladegeneration och glaskroppsgrumlingar uppträder också. Subepidermala granulom och vaskuliter och nekros av skelettmuskulatur har beskrivits liksom även pneumonit. Överföring med bröstmjölken är möjlig och det finns beskrivet ett två månader gammalt spädbarn som infekterats av modern vid amning. Effekt på barnet Vertikal transmission kan misstänkas om barnet ej varit i endemiskt område eller om parasiter påvisas i barnets blod inom 5 dagar efter förlossningen. Kongenital sjukdom kan förorsaka hydrocephalus, feber och kramper. Ett smittat barn kan vara helt normalt upp till 18 månaders ålder men därefter få symtom. Diagnos Påvisande av trypanosomer i perifert blod och navelsträngsblod. Xenodiagnos. Serologisk diagnos. IgM-antikroppar av fetalt ursprung - barnet har passivt överförda IgG-antikroppar i minst 6 månader. Behandling Nifurtimox Dosering: 10 mg/kg/dag i 120 dagar. Benznidazol Dosering 5 mg/kg/dag i 60 dagar. Då bieffekterna på fostret ej är kända skall en gravid kvinna behandlas endast i händelse av akut sjukdom och då informeras om eventuella risker för fosterskada. Då det är omöjligt att förutsäga vertikal transmission har inga kemoprofylaxförsök gjorts på seropositiva gravida.
	Början
3.	Amöbiasis
	Amöbiasis orsakas av Entamoeba histolytica. Denna protozo förekommer allmänt, dock företrädesvis i områden med dålig omgivningshygien. Omkring 480 miljoner människor uppskattas vara bärare av parasiten. Parasiten kan invadera tarmväggen och via blodomloppet disseminera till andra organ i kroppen. Human infektion uppkommer via fekal kontamination dels vid direkt kontakt person - person, dels med förorenade födoämnen och sannolikt även vatten. Parasitens vilande form (cysta) passerar genom tarmkanalen och i nedre delen av tunntarmen, släpper sin cystvägg och som aktiv form - trofozoit - invaderar den tarmmukosan i tjocktarmen. Man vet emellertid nu att två former av parasiten förekommer, dels Entamoeba dispar som är icke invasiv och apatogen för människa, dels Entamoeba histolytica som har invasiv förmåga och ger upphov till sjukdom hos den infekterade värden och som utgör 10% av påvisade entamoebae. Effekt på modern Trofozoiterna orsakar kliniska symtom. Vid akut sjukdom ses gradvis insättande symtom med feber, illamående, kräkningar och blodiga slemmiga diarréer. Gangränös colit kan vara fatal. Kroniskt sjuka har ofta omväxlande lös avföring och koliksmärtor eller obstipation med rikliga gaser och uppdriven buk. Excessiv granulationsvävnad efter akut infektion kan ge upphov till amöbom. Resttillstånd i form av postdysenterisk colit ses. Rekto-sigmoidala ulcerationer ger ofta besvär hos gravida och kan åstadkomma rekto-vaginala fistlar. Amöbaabscess är mycket ovanlig hos gravida. Sannolikt tror man att östrogener har skyddande effekt då leverabscesser dessutom ses i högre frekvens hos män och hos kvinnor efter menopaus. Det finns rapporter om mer fulminanta förlopp av amöbadysenteri i samband med graviditet. Effekt på fostret Amöbasjukdom kan ha indirekt effekt på fostret och framkalla prematur förlossning eller intrauterin fosterdöd om modern drabbas av elektrolytrubbningar eller chock. Kongenital amöbiasis finns ej beskriven. Ej heller någon placentainvasion. Modern kan infektera barnet vid vaginal förlossning. Diagnos Vid intestinal amöbiasis som är asymtomatisk eller med måttliga tarmsymtom ses cystor i avföringen.Trofozoiter påvisas i färskprov av avföringen - eventuellt efter rektoskopi med slemhinneskrap. Extraintestinal amöbiasis påvisas med röntgen eller ultraljud av det angripna organet. Serologi har viss betydelse vid extraintestinal infektion. Antigen påvisning liksom DNA identifiering kan nu särskilja E. dispar och E. histolytica men finns ännu ej i bruk för daglig laboratoriediagnostik. Behandling Då man nu vet att två former av Entamoeba uppträder och endast E. histolytica skall kräva behandling - även om naturligtvis dubbelinfektion aldrig helt kan uteslutas - kan man sannolikt avstå från att behandla asymtomatiska cystbärare. Infektionen har också, om ej ständig reinfektion drabbar, ett självbegränsande förlopp. All form av behandling bör emellertid uppskjutas till efter partus. Amöbadiarre - dysenteri Metronidazol (Flagyl^®, Elyzol^®,Metronidazol^®) 30 mg/kg dagl uppdelat på tre doser i 8 -10 dgr Diloxanide furoate (Furamid) 500 mg x 3 x 10 dgr efter avslutad metronidazol beh. Amöbaabscess Metronidazol (Flagyl^®, Elyzol^®,Metronidazol^®) 30 mg/kg dagligen uppdelat på tre doser i 8 -10 dagar Chlorokinfosfat (Klorokinfosfat^®)10 mg/kg i 2 dagar följt av 5 mg/kg dagligen i 2-3 veckor Metronidazol och Diloxanid furoate är potentiellt teratogena. Vid fulminant infektion hos gravida kan eventuellt användas: Paromomycin (Humatin) 25-30 mg/kg /dag uppdelat på tre doser 7 -10 dagar
	Början
4.	Giardiasis
	Infektion med Giardia intestinalis (lamblia) ses i hela världen och i alla slags klimat. G. intestinalis uppträder i cystform i och utanför värden och som rörlig trofozoit i tarmen där den ger upphov till symtomen. Parasiten är ej invasiv men adhererar till mukosan i tunntarmen. Spridningen sker med fekalt kontaminerad föda och vatten men även från person till person. Effekt på modern Trofozoiten ger upphov till förändringar av villi i tarmen som liknar dem vid tropisk sprue. Detta kan resultera i malabsorption och dehydrering, vilket kan påverka modern ogynnsamt under graviditeten, en period som innebär ökade krav på nutritionen. Malabsorbtion av vitamin B12 kan ge upphov till neurologiska symtom och anemi. Effekt på foster och nyfödd Klinisk giardiasis hos gravida mödrar medför proteinbrist och dehydrering som kan inverka menligt på fosterutvecklingen. Inga övertygande rapporter om smitta vid födseln finns. I en studie av ammande mödrar med infektion såg man ej smittade barn förrän de nått tre månaders ålder. Diagnos Påvisande av cystor i avföringsprov eller trofozoiter i färskprov. Serologi är av tveksamt diagnostiskt värde. Behandling Metronidazol (Flagyl^®, Elyzol^®, Metronidazol^®), tinidazol (Fasigyn^®).Man skall vanligen ej behandla förrän efter partus. Om våldsam diarré: paromomycin 25-30 mg/kg/dag delat på tre doser och i 5 dagar.
	Början
5.	Leishmaniasis
	Leishmaniasis är en grupp sjukdomar orsakade av en protozo. Förenklat kan sägas att Leishmania donovani (Kala Azar) ger upphov till visceral leishmaniasis i hela världen, L. tropica orsakar kutan leishmaniasis i Gamla Världen medan L. mexicana och L. braziliensis ger upphov till kutan leishmaniasis i Nya Världen. Leishmania sprids till människa med sandfluga (Phlebotomus) och däggdjur är reservoar. Sjukdomen ses i hela subtropiska världen och är på många håll ett stort hälsoproblem. Effekt på fostret Inga säkra uppgifter finns. Behandling Stiboglukonat (Pentostam) Pentamidin. Kutan leishmaniasis behandlas efter graviditeten. Mucokutan leishmaniasis behandlas efter första trimestern. Visceral leishmaniasis behandlas oberoende av graviditet. Vid obehandlad visceral form ser man upp till 75-90% mortalitet. Visceral leismaniasis Pentostam 20 mg Sb/kg dagl i.m. eller i.v. (max 850 mg) i minat 20 dgr. Pentamidin (Pentacarinat^®) 4 mg/kg i.m. 3 ggr / vecka i 5 -25 veckor Kutan leishmaniasis Pentostam: Lokal behanding: inj av 1-3 ml med 100 -300 mg en eller flera ggr med 1-2 dgr intervall Systemisk behandling 10-20 mg Sb/kg i.m. eller i.v. till dess såret läkt och parasiter ej påvisas. Pentamidin (Pentacarinat^®) 3 -4 mg/kg i.m. 2 ggr/vecka till hudlesionen försvunnit Diffus kutan leismaniasis Pentostam 20 mg Sb/kg dagligen i.m. i flera månader tills klinisk förbättring Pentamidin (Pentacarinat^®) 3-4 mg/kg i.m. 1 ggr/vecka i minst 4 månader Mucokutan leishmaniasis Pentostam 20 mg Sb dagligen i.m, eller i.v. i minst 4 veckor (om dålig effekt amfotericin B eller pentamidin, se nedan:) Pentamidin (Pentacarinat^®) 4 mg/kg i.m. 3 ggr/vecka i 5-25 veckor eller tills lesionerna försvunnit.
	Början
6.	Snäckfeber (Schistosomiasis,Bilharzia)
	Schistosomiasis är endemisk i 74 länder och man beräknar enligt WHO att cirka 200 miljoner människor i subtropiska och tropiska delar av världen är infekterade. Det är huvudsakligen 3 species som infekterar människan, S. haematobium, S. japonicum och S. mansoni. Den vuxna masken av S. haematobium lever i blodkärlen som försörjer urinblåsan och organen i lilla bäckenet och här produceras äggen. Äggen vandrar sedan till urinblåsan (S. haematobium) eller tarmen (S. japonicum, S. mansoni). Ägg kan också hamna i lungor, genitalia och meningier. Effekt på modern S. haematobium kan ge upphov till en rad komplikationer i bland annat reproduktiva organ och urogenitalt med symtom som smärtor nedtill i buken vilket kan orsakas av oophorit, salpingit, obstruction i tuba med ektopisk graviditet, endometrit mm, tillstånd vilka kan leda till sekundär sterilitet (15). Det är dock svårt att finna några studier angående incidens och prevalens av schistosomiasis i kvinnliga reproduktionsorgan. Det som finns publicerat är case-reports. Effekt på fostret Schistosomiasis kan eventuellt leda till spontanabort. Man vet att placenta kan kontamineras vid en S haematobium-infektion efter den första trimestern. Man har vid undersökningar av placenta i endemiska områden funnit schistosomaägg (haematobium) i cirka 20%. I en studie från Ghana inkluderande 200 gravida kvinnor fann man en prevalens på 4,5 % av S.haematobium. I en definierad grupp gravida kvinnor med schistsomiasis noterde man ett högre antal för tidigt födda barn jämfört med kontrollgrupp. Kongenital schistosomiasis (S. japonicum) finns endast rapporterat i japansk litteratur (1916), inga sådana fall har sedan rapporterats och inga studier finns gjorda. Diagnos Påvisande av maskägg vid direktmikroskopi av faeces, urin, Papanicolau smear, i biopsi från cervix eller rectalsnip. Serologi. Behandling Behandling av gravida rekommenderas i första hand post-partum och efter amningens avslutande med Praziquantel (Cesol, Biltricide). Om CNS-engagemang finns bör dock behandlingen inledas under graviditeten.
	Början
7.	Opistorchis Viverini och Felineus
	O. felineus förekommer i centrala, östra och södra Europa, särskilt i Polen samt även i Sydostasien. Människor blir infekterade genom att äta okokt karpfisk. O. viverini finns i norra Thailand och 2:a mellanvärden är här också en karpfisk. Diagnos Faecesmikroskopi. Behandling Efter amningsperioden Praziquantel 25 mg/kg x 3 x II. Det finns knappast några rapporter beträffande andra trematoder (plattmaskar) än schistosomiasis hos gravida kvinnor. Det finns dock inga kända ogynnsamma effekter på fostret eller den nyfödde när det gäller övriga plattmaskar. Dessa trematoder förekommer dock ofta hos flyktingar från Sydostasien men kräver oftast ingen behandling förrän amningen är avslutad. Kontakta infektionsklinik för konsultation.
	Början
8.	Fasciola Hepatica (Leverflundra)
	F. hepatica eller leverflundran lever i värdens gallgångar. Förekommer i fåravelsproducerande länder globalt. Förekommer även hos andra husdjur och även en del vilda djur. Människan infekteras genom att äta vattenkrasse. Diagnos Faecesmikroskopi. Behandling Efter amningsperioden: Triclabendazol( Fasinex) 10mg/kgx1xI, upprepas vid terapisvikt.
	Början
9.	Paragonimus Westermani (Lungflundra)
	Förekommer i Fjärran Östern, Japan, Korea, Kina, Sydostasien, finns också i Stilla Havsområdet och finns även rapporterad från delar av Syd-Amerika. Paragonimiasis har ibland blivit feldiagnostiserad som rifampicin resistent tuberkulos. De vuxna maskarna lever i bronkträdet. Ägg hostas upp och sväljs därefter och kan påvisas i faeces. Mellanvärd är en krabba och människan blir infekterad av att äta rå eller dåligt kokt krabba eller en typ av räka som också fungerar som mellanvärd. Symtom hos människan är hosta med sputa och bröstsmärtor, feber, pleurit mm. Abdominal paragonimiasis förekommer också. Diagnos Påvisande av ägg i sputum eller faeces. Behandling Efter amningsperioden Praziquantel 25 mg/kg x 3 x II.
	Början
10.	Fasciolopis Buski
	Förekommer i Kina, Taiwan, Burma, Indonesien och östra Indien. Den vuxna masken lever i tunntarmen, ibland även i colon. Mellanvärd: snäckor. Man blir infekterad med vattenkrasse och andra vattenväxter (okokta). Diagnos Maskäggen påvisas vid faecesmikroskopi. Behandling Efter amningsperioden. Praziquantel 25mg/kg x 3 x I.
	Början
11.	Heterophyes SPP/ Metagonimus SPP
	Förekommer i Kina, Japan, Korea, Taiwan och när det gäller Metagonimus även i Balkanländer, Spanien och Israel. Människor blir smittade genom att äta rå, dåligt kokt eller ej tillräckligt saltad fisk. Diagnos Faecesmikroskopi. Behandling Heterophyes: Tabl. Niclosamid (Yomesan^®) 25 mg/kg x 1 x I. Denna behandling kan även ges under graviditet om nödvändigt. Vid terapisvikt kan behandling med Praziquantel 25mg/kg x 3 x I ges efter amningsperioden. Metagonimus: Efter amningsperioden Praziquantel 25 mg/kg x 3 x I.
	Början
12.	Clonorchis Sinensis (Kinesisk levermask)
	Förekommer i Kina, Taiwan, Japan, Korea och Sydostasien. Två mellanvärdar: snäcka och sedan sötvattenfisk. Människor blir smittade genom att äta rå fisk. Diagnos Faecesmikroskopi. Behandling Efter amningsperioden Praziquantel 25 mg/kg x 3 x II.
	Början
13.	Enterobius (Springmask)
	Enterobius vermicularis, springmasken, finns över hela världen. Den vuxna masken lever i caecum. Honmasken migrerar till utsidan av anus på natten och lägger där flera hundra ägg. Hos unga flickor kan äggdepositionen och sekundär bakterieinfektion orsaka vulvovaginit. Adulta maskar kan ibland påvisas i uterus och endometrium. Maskägg och adulta maskar har även rapporterats orsaka granulomatösa skador på äggledare och ovarium vilket lett till sekundär infertilitet. Springmaskar orsakar inga skador på fostret. Det finns inga rapporter om infektioner under förlossning. Diagnos Tejp-prov Behandling Bara de vuxna maskarna är känsliga för behandling. Springmaskinfektion skall helst ej behandlas under graviditet. Om man ändå önskar behandla (mest av psykologiska skäl) rekommenderas pyrantelpamoat (Combantrin) . Resten av familjen skall i så fall även behandlas och här rekommenderas mebendazol (Vermox^®). Mebendazol anses kontraindicerat under graviditet på grund av teratogenicitet hos råtta och kanin. Risken för teratogenicitet hos människa är ej känd; rapporter om användning av mebendazol i första trimestern är begränsade. Amning anses inte vara kontraindikation för behandling
	Början
14.	Ascaris (Spolmask)
	Ascaris lumbricoides finns globalt. Man uppskattar att cirka 1300 miljoner personer är infekterade. Den vuxna masken lever i tunntarmen, särskilt jejunum. Honmasken lägger cirka 200 000 ägg/dag under sitt liv (9 mån - 1 år). Spolmasken kan orsaka en rad symtom beroende på antalet maskar man bär på. Vanliga symtom är illamående, kräkningar och magsmärtor. Kongenital ascaris finns rapporterat hos människa. Man har ej noterat några skador hos nyfödda, ej heller hos försöksdjur. Diagnos Påvisas vid faecesmikroskopi. Behandling Ascaris bör behandlas under graviditet för att förhindra eventuellt migrerande maskar under värkarbetet. Pyrantelpamoat (Combantrin) rekommenderas. Behandlingen bör ges under sista graviditetsmånaden. Pyrantelpamoat kan även ges till ammande mödrar. Piperazincitrat är en alternativ behandling. Mebendazol (Vermox^®) anses kontraindicerat under graviditet (se springmask).
	Början
15.	Anchylostoma duoedenale (Hakmask)
	Hakmasksjuka (Hookworm disease) orsakas av Anchylostoma duoedenale och Necator americanus. Dessa maskar orsakar samma symtom hos människan. Förekommer i såväl tropiska som subtropiska områden. WHO har uppskattat att globalt sett var 1990 c:a 44 miljoner kvinnor både gravida och infekterade med hakmask.Efter utveckling till larver i fuktig jord penetrerar dessa huden (t ex fotsula) på människa som går barfota. Någon gång kan infektion via munslemhinna ske (t ex från dåligt sköljd sallad). Den vuxna masken hakar sig fast i tunntarmens mucosa, särskilt jejunum och proximala ileum. Befruktade ägg, 9000 per vuxen honmask, passerar sedan ut i faeces. Det finns beskrivet att larver i stället letat sig till bröstkörteln och att barn på så vis infekterats vid amning vilket dock torde vara ovanligt ! Effekt på modern Hakmaskinfektion kan förlöpa utan symtom men vid mer höggradig infestation uppträder gastrointestinala symtom som ofta är svåra att skilja från de allmänna symtomen under en graviditet. De allvarligaste symtomen från hakmaskinfektionen orsakas av att maskarna förstör mucosan i tunntarmen och därvid orsakar mikroblödningar. Anemi utvecklas och ger symtom cirka 10-20 veckor efter smittotillfället. Preeklampsi rapporteras vanligare hos hakmaskinfesterade patienter, kontrollerade studier finns dock ej. En av de vanligaste orsakerna till maternell död vid förlossning i Västafrika är hjärtinsufficiens orsakad av allvarlig anemi på grund av hakmaskinfektion. Effekt på fostret Obehandlade kvinnor har fött lågviktiga barn, i övrigt finns endast fåtal rapporter angående hakmaskinfektionens påverkan på fostret. Höggradig hakmaskinfektion har rapporterats orsaka missfall och prematurt värkarbete. Diagnos Äggen påvisas vid faecesmikroskopi. Eosinofili i blodet. Behandling Pyrantel pamoate (Combantrin).Vid anemi ges oral järnterapi. Mebendazol (Vermox^®) är kontraindicerat under graviditet.
	Början
16.	Trichuriasis (Piskmask)
	Trichuriasis eller piskmaskinfektion orsakas av neomatoden Trichuris trichuria. Man beräknar enligt WHO att cirka 500 miljoner människor är smittade. Den vuxna masken lever i caecum och proximala colon. Trichuris har aldrig rapporterats påverka fostret eller den nyfödda. Larverna migrerar ej och kongenital infektion kan ej förekomma. Behandlas efter partus med mebendazol (Vermox^®) som kan ges även under amning.
	Början
17.	Strongyloides
	Strongyloides stercoralis är en rundmask (nematod) som hos människa lever i övre delen av tunntarmen. Migrerande larver kan orsaka inflammation av urinblåsan och ge upphov till inkontinens. Man har även påvisat larver av Strongyloides stercoralis i Papanicolau smear. Det finns inga studier gällande strongyloidiasis hos gravida, ej heller några kända ogynnsamma effekter på fostret eller nyfödda. Diagnos ställs bäst i färskprov av faeces. Eosinofili. Behandlas efter partus med Thiabendazol (Mintezol).
	Början
18.	Taenia
	Taeniasis är en intestinal infektion av vuxna bandmaskar av släktet Taenia, antingen T. solium, svinbandmasken eller T. saginata, köttbandmasken. T. saginata finns globalt men är särskilt utbredd i Latinamerika och Afrika där prevalensen är 0.5-2%, i Etiopien och Kenya är prevalensen över 5%, ibland nära 100% i en del områden. T. solium är mindre vanlig men finns framför allt i Latinamerika samt Sydostasien. I allmänhet ger infektionen inga symtom annat än eventuellt vaga mag-tarmbesvär. Det finns inga rapporter om taeniasis hos gravida, ej heller några kända ogynnsamma effekter på fostret eller den nyfödde. Diagnos Ställs på förekomst av proglottider eller maskägg i faeces. Behandling Niclosamid (Yomesan^®) kan ges under graviditet.
	Början
19.	Cysticercos
	Cysticercos är en infektion av larvstadiet (cysticercus) av T. solium. Förekommer framför allt i Latinamerika och Sydostasien. Man blir smittad genom att äta svinkött, som är infekterat med cysticerci och otillräckligt tillagat eller på fecal-oral väg. Man kan även få sjukdomen genom såkallad autoinfestation. Cystiska lesioner(som förkalkas) bildas i centrala nervsystemet med plötsliga kramper som symtom. Importerade fall diagnostiseras nu allt mer i Europa vid datortomografiska undersökningar. I USA har man nyligen noterat att det ej är ovanligt att symtom på neurocysticerkos dvs kramper kan debutera just under graviditeten. Behandling Albendazol( Zentel) och cortison. Antiepiletika. Behandling med cortison bör inledas före insättande av Zentel. Om möjligt avvakta med den specifika behandlingen till efter partus.
	Början
20.	Echinococcos (Blåsmasksjuka)
	Echinococcos eller hydatidos orsakas av en bandmask, Echinococcus granulosus. Sjukdomen förekommer i länder där man bedriver fåravel och håller hund. Medelhavsländerna svarar för de flesta importfall till Sverige. Sporadiska fall har tidigare förekommit i Sverige (Lappland). men sedan 13 år finns inga inhemska fall rapporterade. Antalet importfall ökar dock. Människa smittas med maskägg via kontakt med hundar. Äggen kan utvecklas till cystor som till en början tolereras väl men senare kan orsaka sjukdom på grund av sin storlek (växer cirka 0,5-5 cm/år). Effekt på modern Echinococc-cystor kan ge en hel del komplikationer i reproduktiva organ t ex obstruktion av äggledare mm, tillstånd vilka kan leda till sekundär sterilitet. Cystor i lilla bäckenet kan vidare komplicera förlossningsarbetet. Effekt på fostret I en aktuell fallbeskrivning beskrivs en primigravida i 14:e gravidi tetsveckan som akut intogs på sjukhus i Wien för utredning pga buk-smärtor och återkommande kräkningar. Utredningen visade en 20 cm stor echinococcysta i levern. Cystan avlägsnades operativt i graviditetsvecka 19. Pat. behandlades även med albendazol såväl preoperativt som postoperativt. I början av 33:e gravid.veckan föddes ett gossebarn som vägde 1420 g. Barnet avled dock efter två dagar i bla. RDS. Placenta visade dock histopatologiskt inga tecken på echinococc infektion. Diagnos Vid slätröntgen upptäcks cystor i lungor eller benvävnad. Vid diagnostik i andra organ används med fördel ultraljud och som komplement ibland även datortomografi. Serologiska test. Behandling Den mest effektiva behandlingen är ett kirurgiskt avlägsnande av cystan. Medikamentell behandling med albendazol (Zentel) för inoperabla fall. Albendazol ges för närvarande även preoperativt och postoperativt för att göra cystan mer tillgänglig för kirurgi och för att förhindra spridning av levande så kallad scolices (maskembryon) i samband med operationen. Albendazol bör tills vidare ej ges till gravida eller under amningsperioden.
	Början
21.	Referenser
	Allmänna översikter Mac Leod C. (1988) Parasitic infections in pregnancy and the Newborn. Oxford University Press. Mansons" tropical diseases, 20th edition(1996) pp 1118-1119. Briggs G G, Freeman R K, Yaffe S. (1986) Drugs in Pregnancy and Lactation (2nd ed) Williams and Wilkins, Baltimore. Yakoub A A, Gustafsson L., Ericsson Ö, Hellgren U. (1995) Handbook of drugs for tropical parasitic infections, 2nd ed.,Taylor & Francis, London Ellis C J. (1986) Antiparasitic agents in pregnancy. Clin Obstet Gynaecol, 13, 2. Shepard T H. (1983) Catalog of Teratogenic Agents (4th ed) John Hopkins, Baltimore. Protozosjukdomar Darre H, Mollaret P, Tanguy Y et al. (1937) Hydrocephalie congenitale par trypanosomiase héréditaire. Bull Soc Patol Exot, 30, 159-176. Lingham S, Marshall WC, Wilson J et al. (1985) Congenital trypanosomiasis in a child born in London. Dev Med Child Neurol, 27, 670-674. Votta RA, Parada OH, Winagrad RH et al. (1983) Obstetrica, Lopez Libreros SLL. Buenos Aires, pp 405-411. Diamond L.S. & Clark C.G. (1993) A rediscription of Entamoeba histolytica Schaudinn l903 (Emended Walker l911) separating it from Entamoeba dispar Brumpt l925. J. Eukaryot. Microbiol. 40:340-344 Rotblatt MD. (1983) Giardiasis and amebiasis in pregnancy. Drug Intel and Clin Pharm, 17, 187- 188 Charlewood G P. (1956) Gynaecological schistosomiasis. In. Bantu Gynaecology. Photo Publishing Company of South Africa, Johannesburg, 39-41. Renaud R, Brettes P, Castanier C et al. (1972) Placental bilharziasis. Int J Gynaecol Obstet, 10, 24-30. Ekoukou D. et al. (1995) Peritoneal and tubal Schistosoma haematobium bilharziasis. Two case reports. J Gynecol Obstet Biol Reprod (Paris), 24(8): 819-24. Siegrist D et al. (1992) Schistosoma haematobium infection in pregnancy. Acta Trop. Apr 50(4): 317-21 Masksjukdomar Chan,M.S.et al. (1994).The evaluation of th potential global morbidity attributed to intestinal nematode infections. Parasitology,109, 373-387. Chu W G, Chen P M, Huang C C et al. (1972) Neonatal ascariasis. J Pediatr, 81, 783-785. Setasuban P et al. (1980) Transmammary transmission of Necator americanus larva in the human host. Southeast Asian J Trop Med Public Health 11: 535-538. Johnston R A, Adam G F. (1942) Pregnancy complicated by hookworm disease with report of six cases. Tex St J Med, 38, 35-38. Cintron Villaronga J R. (1967) Ascaris and uncinaria in pregnancy. Bol Asoc Med (P Rico), 59, 468-471. Wickramasuriya G A W. (1935) The grave risks of hookworm disease as a complication of pregnancy. J Obstet Gynaecol Br Emp, 42, 217-267. Langer A, Hung C T. (1973) Hookworm disease in prenancy with severe anemia. J Obstet Gynaecol, 42, 564-567. Kurl R, Montella KR. (1994) Cysticercosis as a cause of seizure disorder in pregnancy: case report and review of literature. Am. J. Perinatol. De Borges R. (1971) Findings of microfilarial larval stages in gynecologic smears. Acta Cytol, 15, 476-478. Shanbhag A M, Baxi L V, Punde A S. (1974) Obstructed labour due to a pelvic hydatid cyst. J Obstet Gynaecol Br Commonwealth, 81, 825-826. Golaszewski T, et al. (1995). A large hydatid cyst of the liver in pregnancy. Arch Gynecol Obstet 256:43-47.
	Början

Sökord:

Uppdaterad: 2001-01-05

Hjälp oss att utvärdera kapitlet!

[Skala: 1-Inte alls, 2-Liten del, 3-Delvis, 4-Till stor del, 5-Helt]
	1	2	3	4	5
1. Tycker Du att kapitlet är bra?
2. Fann Du den information Du sökte?

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.