Admin

Hälso/Sjukvård:: 

Borrelia infektion

Med dr. Johanna Sjöwall, Infektionskliniken, Linköpings Universitetssjukhus, Lindköping

Professor Birger Trollfors, Barnmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset-Östra, Göteborg

Professor Bengt Wretlind, Bakteriologiska laboratoriet. Karolinska Universitets Sjukhuset


Redaktör Marie Studahl
 Utvärdering (antal: 0)

Innehållsförteckning
  1. Agens
  2. Smittsamhet och spridning i befolkningen och i samhället
  3. Klinisk bild
  4. Infektion hos den gravida kvinnan
  5. Infektion hos fostret och det nyfödda barnet
  6. Överföringsrisk
  7. Laboratoriemetoder
  8. Diagnos av moderns infektion
  9. Diagnos av fostrets/barnets infektion
  10. Profylax
  11. Terapi
  12. Svenska erfarenheter
  13. Handläggning
  14. Referenser


  1. Agens

    Borrelia (B.) burgdorferi sensu lato är samlingsnamnet på en grupp spiralformade bakterier (spirocheter) som orsakar fästingöverförd borreliainfektion, som ofta kallas ”Lyme borrelios” efter orten Lyme i nordöstra USA, där sjukdomen och sambandet med fästingbett beskrevs kliniskt så sent som i slutet av 70-talet. 1982 isolerades borrelia för första gången från Ixodes fästingar och sjukdomsorsaken kunde fastställas. Infektionsbilden finns dock beskriven långt tidigare.

    Borreliasläktet består av ett flertal subtyper, varav sex (B. afzelii, B. garinii, B. burgdorferi sensu stricto, B.bavariensis, B.spielmanii, B. miyamotoi) är säkert humanpatogena. Alla sex subtyper förekommer i Sverige. De två förstnämnda subtyperna (B. afzelii och B. garinii) är de vanligast förekommande. I USA orsakas Lyme borrelios enkom av B. burgdorferi sensu stricto.

     

  2. Smittsamhet och spridning i befolkningen och i samhället

    Borrelia överförs till människa genom att en infekterad fästing biter sig fast i huden i samband med blodmåltid. Infektionen smittar inte från människa till människa. I Sverige sprids borrelia av fårfästingar (Ixodes ricinus). I en  skandinavisk forskningsstudie (STING- studien) har man sedan 2007 på flera orter i Sverige samlat in fästingar som bitit människa, och funnit att ca 30 % av insamlade fästingar (ca 5000) bär på borreliaspirocheter, men att få fästingbitna individer (även bett av infekterad fästing) utvecklar symtom eller sjukdom.

    Genom att ta bort fästingen tidigt (inom 1-2 dygn) kan man minska risken för överföring av borrelia (borreliaspiroketerna behöver förflytta sig från fästingens tarmsystem till spottkörtlarna, vilket tar ca 24-48 h). Risken att drabbas av borreliainfektion i södra Sverige har beräknats till ca 1/150 fästingbett. Stora geografiska skillnader i smittrisk förekommer dock. Antalet fall med symtomatisk borreliainfektion beräknas till ca 5000-10 000 per år i Sverige. Merparten av dessa fall har endast symtom från huden (erythema migrans).

    Eftersom Borreliainfektion inte är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen är incidensen osäker. I södra Sverige har incidensen tidigare uppskattats till 69 (26-160) fall per 100 000 invånare. Större epidemiologiska incidensstudier saknas.

     

  3. Klinisk bild

    Sjukdomsbilden kan grovt sett indelas i tre stadier, beroende av inkubationstid och lokalisation (lokal eller disseminerad; var god se nedan). Det innebär inte att alla infekterade personer genomgår samtliga stadier. Spontanläkning förekommer sannolikt också, men säker statistik beträffande frekvens saknas. Utöver de tre stadierna kan postinfektiösa restsymtom efter neuroborrelios och ledinfektioner kvarstå under en tid efter utläkt borreliainfektion, trots adekvat antibiotikabehandling (kallas Post-Lyme disease syndrome). I Sverige är erythema migrans (EM) den vanligaste manifestationen av borreliainfektion, följt av neuroborrelios, som utgör den vanligaste formen av bakteriell meningit i Sverige. De olika borrelia subtyperna ger delvis upphov till olika symtom (organtropism). B. afzelii är oftast förknippad med tidiga eller sena hudsymtom, medan B. garinii och B. bavariensis (mera invasiv) orsakar främst neurologiska symtom. B. Miyamotoi-infektion ger bl.a. symtom som feber, huvudvärk, led- och muskelvärk. B. burgdorferi sensu stricto ger upphov till samtliga kliniska manifestationer, och är den enda subtypen i USA.

    Tidig lokaliserad infektion:Erythema migrans (EM) är en ringformad hudrodnad ofta med central blekhet, och är det mest klassiska symtomet vid en borreliainfektion. Inkubationstiden efter fästingbettet är 7-14 dagar. Kort efter bettet förekommer ofta en liten rodnad (”bettreaktion”) som kvarstår under några dagar efter det att fästingen tagits bort. Denna rodnad kan lätt misstolkas som hudinfektion. Om hudrodnaden fortsätter att växa efter två dygn och blir större än 5 cm bör EM misstänkas och antibiotikabehandling inledas. Allmänsymtom såsom feber, led- och muskelvärk kan även förekomma. Endast hos ca 10-15 % av fallen beräknas obehandlad EM följas av disseminerad infektion. En annan mindre vanlig tidig, lokal manifestation av borreliainfektion är lymfocytom: en värmeökad, rodnad och svullen förändring lokaliserad till örsnibb, bröstvårta eller pungen.


    Tidig disseminerad infektion: Neuroborrelios, med eller utan föregående EM, är den vanligaste formen av disseminerad borreliainfektion i Sverige. Inkubationstiden från bettet är 7-90 dagar. Kortvarig feber kan förekomma initialt. Ett viktigt tidigt symtom hos vuxna är svår neuralgisk smärta (radikulit), ofta asymmetriskt lokaliserad i samma kroppsdel som fästingbettet. Smärtan är ofta mest uttalad nattetid, ibland i kombination med brännande domningar i huden. Facialispares (ansiktsförlamning) ses i mindre än hälften av fallen med neuroborrelios. Risken för ansiktsförlamning ökar om fästingbettet är lokaliserat i övre delen av kroppen eller om infektionen blir obehandlad. En del patienter med neuroborrelios (främst barn) har bara diffusa allmänna symtom som subfebrilitet, trötthet, depressivitet, skolsvårigheter, beteendeförändringar och matleda. Andra manifestationer av spridd borreliainfektion är multipla erythem eller borreliaartrit (ofta svullnad och rodnad i en eller några stora leder). Borreliakardit med varierande AV-block förekommer, men är sällsynt i Sverige.

    Sen infektion:Acrodermatitis chronica atrophicans (ACA) är en utbredd blåröd hudrodnad med hudatrofi (papyrusliknade tunn hud). Tillståndet orsakas vanligen av en infektion med Borrelia afzelii som varit obehandlad under långt tid, ofta flera år. Ibland finns även skadade perifera nerver (perifer neuropati) och/eller en lokal ledinflammation i anslutning till hudförändringen. 


    Restsymtom: 
    Diverse restsymtom (koncentrationssvårigheter, trötthet, led- och muskelvärk, huvudvärk, nedstämdhet, sömnrubbning m.m.) efter behandlad borreliainfektion förekommer med stor variation, huvudsakligen efter neuroborrelios och artrit. Orsaken till symtomen är oklar. Omfattande forskning har inte lyckats påvisa tecken till kvarvarande borreliainfektion hos dessa patienter. Dessutom har kontrollerade, prospektiva läkemedelsstudier kunnat visa att läkning fortgår under lång tid och att antibiotika inte förbättrar restsymtomen. Borreliaspiroketen är känslig för de rekommenderade antibiotikapreparaten (se nedan). Riskfaktorer för att utveckla restsymtom har identifierats: ålder > 40 år, kvinnligt kön, neuroborrelios med radikulit, långdragen (>6 veckor) obehandlad neuroborrelios med kraftig pleocytos samt höga borreliaspecifika antikroppsnivårer i likvor.

     

  4. Infektion hos den gravida kvinnan

    Symtomen vid borreliainfektion hos den gravida kvinnan skiljer sig inte från den kliniska bilden hos icke-gravida.

     

  5. Infektion hos fostret och det nyfödda barnet

    Risken för att det ofödda barnet skall skadas av borreliainfektion under graviditeten förefaller ytterst liten. Flera kontrollerade studier har inte kunnat påvisa något säkerställt samband mellan borreliainfektion och kongenital skada och/eller skada hos det nyfödda barnet.

    På 80-talet publicerades ett flertal fallrapporter där fosterskada eller fosterdöd sattes i samband med borrelios under graviditeten. Borreliaspirocheter i vävnader påvisades hos några av barnen genom odling eller antigenpåvisning med monoklonala antikroppar. I dessa tidiga fallbeskrivningar rapporterades fosterskador från olika organsystem, bland annat syndactyli, kardiovaskulära defekter och kortical blindhet. Definitivt samband mellan dessa olika former av organskada och borreliainfektion kunde dock inte fastställas och ofta saknades inflammatoriska tecken i de undersökta vävnadsproven. Andra fallrapporter beskrev adekvat behandlad maternell borreliainfektion utan några tecken på infektion eller skada av barnet. I dessa rapporter inkluderades såväl okomplicerad EM som neuroborrelios under olika stadier av graviditeten. Kunskapen om fosterskada via transplacentär spridning av andra humanpatogena spirocheter (Treponema pallidum, Leptospira, Borrelia duttoni och Borrelia recurrentis) var dock ytterligare skäl till utvidgade studier av fästingburen borreliainfektion under graviditet.

    I två prospektiva undersökningar där 1416 respektive 2014 gravida kvinnor med positiv borreliaserologi inkluderats kunde inte någon ökad risk för fosterskada, låg födelsevikt eller påverkan av graviditeten upptäckas. Dessa studier var publicerade i Schweiz respektive USA. Andelen seropositiva kvinnor var dock relativt låg. I en annan studie av ca 5000 barn, varav hälften från borreliaendemiskt område och hälften från ett kontrollområde, påvisades ingen skillnad mellan grupperna avseende totala antalet kongenitala defekter. I det borreliaendemiska området noterades en signifikant ökad förekomst av hjärtdefekt, men en närmare analys visade inget samband med maternell borreliainfektion.

    I en ungersk, retrospektiv studie sammanställdes data från 95 gravida kvinnor, som under graviditeten diagnostiserades med endera EM, ACA eller neuroborrelios. Risken för tidig spontanabort (graviditetsvecka 1-5) visade sig vara högre hos obehandlade jämfört med antibiotikabehandlade kvinnor, men abortfrekvensen i studiepopulationen var emellertid lägre än genomsnittet i hela Ungern. Frekvensen kavernösa hemangiom var också högre i gruppen med antibiotikabehandling. Hos ett fåtal mödrar diagnostiserades obehandlad ACA under graviditeten, men dessa mödrar födde friska barn. Studien kunde inte påvisa några tecken på kongenital borreliainfektion.

    Ytterligare en undersökning av 796 patienter med medfödda hjärtfel i ett område med hög frekvens borreliainfektioner visade inget samband med fästingbett eller borreliainfektion under graviditeten jämfört med 704 kontrollpatienter. I en enkätstudie där 162 neuropediatriker i ett borreliaendemiskt område deltog framkom ingen ökad risk för neurologisk skada hos barn till mödrar med borreliainfektion under graviditeten.

    I en studie av Maraspin et al. följdes 7 gravida kvinnor, som diagnostiserades med EM och spiroketemi. Alla behandlades med intravenös antibiotika (ceftriaxon), och det kliniska förloppet för både mödrar och foster var komplikationsfritt. Spiroketemin resulterade inte i några kongenitala defekter.

    Ett antal svårigheter är förknippade med tolkningen av dessa studier. Flera av undersökningarna är utförda i USA vilket innebär att resultaten inte direkt kan överföras till europeiska förhållanden där andra borrelia subtyper är mer frekvent förekommande. Definitionen av borreliainfektion varierar mellan undersökningarna, alltifrån positiv serologi utan symtom, till neuroborrelios och andra organmanifestationer. Prevalensen av borreliainfektion under graviditet är låg även i endemiska områden vilket gör resultatet av epidemiologiska studier svårtolkade.

    Sammanfattningsvis talar dock aktuella forskningsresultat för att risken för fosterskada vid maternell borreliainfektion är mycket låg. Hög uppmärksamhet och tidig behandling av infektion under graviditet förefaller dock vara av betydelse.

     

  6. Överföringsrisk

    Transmission av Borrelia burgdorferi genom placenta har dokumenterats såväl hos människa som vid djurförsök. Frekvensen av överföring är okänd. Den kliniska signifikansen av den transplacentära spridningen hos människa förefaller mycket liten. Avsaknaden av inflammatoriska tecken hos det ofödda barnet i kombination med resultat från prospektiva studier av maternell borreliainfektion (se punkt 5) talar emot att fostret riskerar att skadas eller påverkas negativt av moderns borreliainfektion. Tidig antibiotikabehandling är dock sannolikt av stort värde för att minska eventuell spridningsrisk. 

     

  7. Laboratoriemetoder

    EM är en klinisk diagnos. Färre än hälften av patienter med erythema migrans har positivt utfall i borreliaserologi.  Antikroppsanalys tillför således ingen ytterligare information utan kan snarare försvåra handläggningen!

    Vid misstanke om neuroborrelios bör lumbalpunktion utföras för analys av borreliaspecifik intratekal antikroppsproduktion (IgM och IgG) genom analys av samtidigt taget serum- och likvorprov. Chemokinen CXCL13 är inte Borreliaspecifikt, men uppnår oftast mycket höga nivåer i likvor tidigt vid neuroborrelios och kan i kombination med mononukleär pleocytos användas som ett stöd för diagnosen (intratekal borreliaantikroppssyntes kan utfalla negativ i tidigt skede). Både neuroborrelios, kardit och lymfocytom ger positivt utfall i serologi efter 6-8 veckors symtomduration. Samtliga patienter med ACA och artrit har positiv serologi. Påvisning av borrelia med PCR eller odling har låg sensitivitet och används inte i klinisk praxis i Sverige. Hudbiopsi från lymfocytom och ACA ger oftast diagnostisk vägledning.

    Efter genomförd behandling skall borreliaserologin inte kontrolleras om, eftersom antikropparna både i serum och likvor kan kvarstå under lång tid och nivåerna på kort sikt inte avspeglar behandlingsresultatet.

    Tolkning av serologiska resultat kan erbjuda svårigheter. Förekomst av IgM antikroppar utan samtidigt fynd av IgG antikroppar ser man enbart under de första 1-2 veckorna av en disseminerad borreliainfektion. Isolerad IgM förekomst återspeglar dock inte alltid aktuell borreliainfektion, utan kan vara falsk positivt. Vid kvarstående klinisk misstanke om aktuell borreliainfektion, kan ett uppföljande serumprov tas efter 3-4 veckor för att påvisa eventuell serokonversion från IgM till IgG antikroppar. Inte heller förekomst av IgG-antikroppar är alltid förenligt med aktuell infektion, eftersom positiv borreliaserologi (IgG) förekommer i endemiska områden (seroprevalens) som tecken på tidigare exposition.

     

  8. Diagnos av moderns infektion

    Diagnos av den gravida kvinnans infektion skiljer sig inte från gängse rekommendationer för icke-gravida vuxna. Var god se punkt 7. Dock rekommenderas snabb handläggning och kontakt med infektionskonsult.

     

  9. Diagnos av fostrets/barnets infektion

    Erfarenhet av intrauterin diagnostik saknas. Vid maternell borreliainfektion under graviditet bör kontakt tas med infektionskonsult och med gynekolog/obstetriker.

     

  10. Profylax

    Vaccin mot borrelia tillhandahålls för närvarande inte.

    Bästa sättet att skydda sig mot smitta är att skydda sig mot fästingbett vid vistelse i tät vegetation och att tidigt plocka bort fästingar från huden. Se vidare information från Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverkets publikationer, sök på Fästing och Borrelia. Dessutom finns det information på 1177 Vårdguiden.

  11. Terapi

    Inga kontrollerade studier av borreliabehandling hos gravida finns publicerade. Borreliainfektion under graviditet bör med några få undantag behandlas som borreliainfektion hos icke-gravida. Läkemedelsverket utgav 2009 nya rekommendationer för behandling av borreliainfektioner hos både barn och vuxna. Doxycyklin och övriga tetracykliner är kontraindicerade under graviditet från och med andra trimestern, men kan användas vid behandling under första trimestern. Azitromycin, som är ett alternativ till PcV vid singelerytem, ska undvikas under första trimestern.

     

    Information från läkemedelsverket 4:2009 

     

    Diagnos

    Antibiotikum

     

    Dos

    Duration

    Rekommendation

     

     

     

     

     

     

    EM solitära

    Fenoximetylpenicillin

     

    1 g x 3

    10 dagar

    A

     

    Högdos Fenoximetylpenicillin till gravid

     

     

    2 g x 3

    10 dagar

    D

     

    Doxycyklin vid PC-allergi (ej till gravid sista 2 trimestrar)

     

     

    100 mg x 2

    10 dagar

    A

     

    Azitromycin vid PC-allergi (ej gravid första trimestern)

     

    500 mg x 1 Dag 1

    250 mg x 1 Dag 2-5

    5 dagar

    A

     

     

     

     

    EM+feber

    EM multipla

    Doxycyklin (ej till gravid sista 2 trimestrar)

     

    Vid graviditet: Ceftriaxon

     

    100 mg x 2

     


    2 g x 1 iv.

    10 dagar

     


    10 dagar

    B

     

     

     

     

    Borrelia lymfocytom

    Doxycyklin (ej gravid sista 2 trimestrar)

     

    Fenoximetylpenicillin

     

    100 mg x 2

     


    1 g x 3

    14 dagar

     


    14 dagar

    C

     

     

    C

     

    Neuroborrelios

    Doxycyklin (ej till gravid sista 3 trimestrar)

     

     

    Ceftriaxon

     

    200 mg x 1

    200 mg x 2

     


    2 g x 1 iv

    14 dagar

    10 dagar

     


    14 dagar

    A*

    B

     

     

    A

     

    Kardit

    Doxycyklin (ej till gravid sista 2 trimestrar)


    Ceftriaxon

     


    100 mg x 2


    2 g x 1 iv


    14 dagar


    14 dagar


    C

     


    C

     

    Acrodermatitis

    chronica atrophicans

    Doxycyklin (ej till gravid sista 2 trimestrar)

     

    Fenoximetylpenicillin

     

    100 mg x 2

     


    2 g x 3

    21 dagar

     


    21 dagar

    C

     

     

    C

     

    Borreliaartrit

    Doxycyklin (ej till gravid sista 2 trimestrar)

    Ceftriaxon

     

    100 mg x 2


    2 g x 1 iv.

    14 dagar

     


    14 dagar

    A

     

     

    A


    *Stor erfarenhet finns även med doseringen 100 mg x 2 i 14 dagar
    Det finns stora vetenskpliga belägg för att längre behandlingstid är 10-21 dagar inte har någon ytterligare effekt vid borreliainfektion, däremot ökar risken för läkemedelsbiverkningar.

     

    I fall med verifierad typ 1 penicillin- och cefalosporinallergi med neuroborrelios eller annan disseminerad borrelios under graviditet under andra och tredje trimestern finns inga specifika behandlingsrekommendationer. Överväg meropenem i "meningitdos" 2 g x 3 eftersom korsallergi mellan meropenem och cefalosporiner sällan förekommer och diffusion till likvor är adekvat.

     
     
     
     
     

  12. Svenska erfarenheter

    Prospektiva undersökningar i Sverige av borreliainfektion under graviditet saknas. Enstaka fall finns beskrivna; alla med gynnsam utgång hos barnet.

  13. Handläggning

    • Vid vistelse ute i naturen under sommarhalvåret i fästingrika områden rekommenderas regelbunden inspektion av kroppen.
    • Indikation saknas för screening eller provtagning av borreliaantikroppar hos gravid symtomfri kvinna.
    • Fästingbett utan tecken på borreliainfektion behöver inte utredas med antikroppsanalys eller behandlas profylaktiskt. Däremot är hög uppmärksamhet och tidig antibiotikabehandling vid tecken på borrelios hos den gravida kvinnan viktigt.
    • EM är en klinisk diagnos. Blodprov behöver inte tas! Antibiotikabehandling sker på kliniska grunder (se ovan under terapi). Samråd gärna med infektionskonsult, i synnerhet vid borreliainfektion i senare delen av graviditeten. Efter genomförd behandling behöver borreliaserologin inte kontrolleras eftersom antikroppsnivåerna på kort sikt inte avspeglar behandlingsresultatet. Dock angeläget med klinisk kontroll och noggrann information till modern.
    • Vid misstanke om neuroborrelios skall serologisk provtagning och lumbalpunktion utföras samtidigt! Vid neuroborrelios och andra former av disseminerad borreliainfektion bör utredning ske skyndsamt och antibiotikabehandling insättas snarast (se ovan under terapi). Kontakt med infektionsklinik för samråd.

  14. Referenser

      1. Steere AC, Grodzicki RL, Kornblatt AN, Craft JE, Barbour AG, Burgdorfer W et al. The spirochetal etiology of Lyme disease. N Engl J Med 1983;308:733-40.
      2. Balmelli T, Piffaretti JC. Association between different clinical manifestations of Lyme disease and different species of Borrelia burgdorferi sensu lato. Res Microbiol. 1995;146:329-40.
      3. Parola P, Raoult D. Ticks and tickborne bacterial diseases in humans: an emerging infectious threat. Clin Infect Dis. 2001;3:897-928.
      4. Ornstein K, Berglund J, Nilsson I, Norrby R, Bergstrom S. Characterization of Lyme borreliosis isolates from patients with erythema migrans and neuroborreliosis in southern Sweden. J Clin Microbiol. 2001;39:1294-8.
      5. Fryland L, Wilhelmsson P, Lindblom P, Nyman D, Ekerfelt C, Forsberg P.l Low risk of developing Borrelia burgdorferi infection in the south-east of Sweden after being bitten by a Borrelia burgdorferi-infected tick. Int J Infect Dis. 2011;15(3):174-81.
      6. Berglund J, Eitrem R, Ornstein K, Lindberg A, Ringer A, Elmrud H, Carlsson M, Runehagen A, Svanborg C, Norrby R. An epidemiologic study of Lyme disease in southern Sweden. N Engl J Med 1995;333:1319-27.
      7. Gustafson R, Jaenson TG, Gardulf A, Mejlon H, Svenungsson B. Prevalence of Borrelia burgdorferi sensu lato infection in Ixodes ricinus in Sweden. Scand J Infect Dis. 1995;27:597-601.
      8. Wilhelmsson P, Fryland L, Lindblom P, Sjöwall J et al. The risk of a borrelia infection after a tick-bite. Abstract submitted to XII International Jena Symposium on tick-borne diseases.
      9. Stanek G, Fingerle V, Hunfeld KP, Jaulhac B, Kaiser R et al. Lyme borreliosis: clinical case definitions for diagnosis and management in Europe. Clin Microbiol Infect2011;17:69-79.
      10. Wormser GP, Dattwyler RJ, Shapiro ED, Halperin JJ, Steere AC, Klempner MS et al. The clinical assessment, treatment and prevention of Lyme disease, human granulocytic anaplasmosis, and babesiosis: clinical practice guidelines by the Infectious Diseases Society of America. Clin Infect Dis2006;43:1089-134.
      11. Sjöwall J, Ledel A, Ernerudh J, Ekerfelt C, Forsberg P. Doxycycline-mediated effects on persistent symptoms and systemic cytokine responses post-neuroborreliosis: a randomized, prospective, cross-over study. BMC Infect Dis 2012;12:186.
      12. Henningsson AJ, Malmvall BE, Ernerudh J, Matussek A, Forsberg P. Neuroborreliosis – an epidemiological, clinical and healthcare cost study from an endemic area in south-east of Sweden. Clin Microbiol Infect2010;16:1245-51.
      13. Ljöstad U, Mygland A. Remaining complaints 1 year after treatment for acute Lyme neuroborreliosis; frequency, pattern and risk factors. Eur J Neurol2010;17:118-23.
      14. Hansen K, Lebech AM.The clinical and epidemiological profile of Lyme neuroborreliosis in Denmark 1985-1990. A prospective study of 187 patients with Borrelia burgdorferi specific intrathecal antibody production.  Brain. 1992 Apr;115 ( Pt 2):399-423.
      15. Elliott DJ, Eppes SC, Klein JD. Teratogen update: Lyme disease. Teratology 2001;64:276-81.
      16. Larson C, Andersson M, Guo B et al. Complications of pregnancy and transplacental transmission   of relapsing-fever borreliosis. J Infect Dis 2006;194:1367-74.
      17. Weber K, Bratzke HJ, Neubert U, Wilske B, Duray PH. Borrelia burgdorferi in a newborn despite oral penicillin for Lyme borreliosis during pregnancy. Pediatr Infect Dis J. 1988;7:286-9.
      18. Nadal D, Hunziker UA, Bucher HU, Hitzig WH, Duc G. Infants born to mothers with antibodies against Borrelia burgdorferi at delivery. Eur J Pediatr. 1989;148:426-7.
      19. Strobino BA, Williams CL, Abid S, Chalson R, Spierling P. Lyme disease and pregnancy outcome: a prospective study of two thousand prenatal patients. Am J Obstet Gynecol 1993;169:367-74.
      20. Williams CL, Strobino B, Weinstein A, Spierling P, Medici F. Maternal Lyme disease and congenital malformations: a cord blood serosurvey in endemic and control areas. Paediatr Perinat Epidemiol. 1995;9:320-30.
      21. Strobino B, Abid S, Gewitz M. Maternal Lyme disease and congenital heart disease: A case-control study in an endemic area. Am J Obstet Gynecol. 1999;180:711-6.
      22. Gerber MA, Zalneraitis EL. Childhood neurologic disorders and Lyme disease during pregnancy. Pediatr Neurol. 1994;11:41-3.
      23. Maraspin V, Ruzic-Sabljic E, Pleterski-Rigler D, Strle F. Pregnant women with erythema migrans and isolation of borreliae from blood: course and outcome after treatment with ceftriaxone. Diagnostic Microbiol Infect Dis 2011;71:446-448.
      24. Mylonas I. Borreliosis during pregnancy: A risk for the unborn child? Vector-borne and zoonotic dis. 2011;11:891-8.
      25. Hercogova J, Vanousova  D. Syphilis and borreliosis during pregnancy. Dermatol Therapy2008;21:205-9.
      26. Lakos, A, Solymosi N. Maternal Lyme borreliosis and pregnancy outcome. Int J Infect Dis2010; 14:494-8.
      27. Läkemedelsbehandling av borreliainfektion – ny rekommendation 2009.http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Att-anvanda-lakemedel/Sjukdom-och-behandling/Behandlingsrekommendationer---listan/Borrelia/
      28. Gardner, T. Lyme Disease. Infections diseases of the fetus & newborn infant. Remington JS & Klein JO. 5th ed. Eds. Philadelphia: WB Saunders Company; 2001:519-641.
      29. Halperin J, Shapiro E, Logigian E, Belman A, Dotevall L, Wormse G, Krupp L, Gronseth G, Bever CT. Practice Parameter: Treatment of nervous system Lyme disease (An evidence-based review) A Report of the Quality Standards Subcommittee of the American Academy of Neurology." J Neurology. 2007 Jul 3;69(1):91-102. Epub 2007 May 23
      30. Bildmaterial: http://meduni09.edis.at/eucalb/cms/images/stories/images-medical.htm#em
      31. http://www.vgregion.se/upload/S%C3%84S/Laboratorium%20f%C3%B6r%20klinisk%20mikrobiologi/BORRELIApresentationv2%5B1%5D%5B2%5D.pdf
      32. http://www.lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/antibiotika_gravid.pdf
      33. Senel M, Rupprecht TA, Tumani H, Pfister HW, Ludolph AC, Brettschneider J. The chemokine CXCL13 in acute neuroborreliosis. J Neurol Neurosurg Psychiatry. 2010 Aug;81(8):929-33

     

Sökord:  borrelia, graviditet
Uppdaterad:  2017-11-13

Hjälp oss att utvärdera kapitlet!

1-Inte alls, 2-Liten del, 3-Delvis, 4-Till stor del, 5-Helt
 1     2     3    4     5