Admin

Hälso/Sjukvård:: 

Pertussis (Kikhosta)

Med. lic. Bernice Aronsson, överläkare Sachsska Barn- och ungdomssjukhuset.

Faktagranskat av:
Med.dr. Rose-Marie Carlsson, tidigare överläkare vid Smittskyddsinstitutet.
Med.dr. Helena Hervius Askling, smittskyddsläkare/verksamhetschef Smittskydd Vårdhygien Region Sörmland, överläkare, vaccinationsmottagningen på Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.

Redaktör Marie Studahl
 Utvärdering (antal: 2)
Fråga 1:   4  
Fråga 2:   4  

Innehållsförteckning
  1. Agens
  2. Smittsamhet och spridning i befolkningen och i samhället
  3. Klinisk bild
  4. Infektion hos den gravida kvinnan
  5. Infektion hos fostret och det nyfödda barnet
  6. Överföringsrisk
  7. Laboratoriemetoder
  8. Diagnos av moderns infektion
  9. Diagnos av fostrets/barnets infektion
  10. Profylax
  11. Terapi
  12. Svenska erfarenheter
  13. Handläggning
  14. Referenser


  1. Agens

    Kikhosta är en bakteriell luftvägssjukdom som orsakas av Bordetella pertussis, en aerobt växande gramnegativ bakterie. Bakterien bildar flera cytotoxiska proteiner (exotoxiner) varav pertussistoxinet har störst betydelse för sjukdomsförloppet. Bakterien orsakar inte en invasiv infektion men exotoxinerna kan däremot nå blodomloppet och ge upphov till allvarliga systemeffekter.

     

    Bordetella bronchiseptica och Bordetella parapertussis, producerar inte pertussistoxin och ger därmed inte lika allvarlig sjukdom även om symtombilden kan likna den som vid mild kikhosta.

     

  2. Smittsamhet och spridning i befolkningen och i samhället

    Kikhosta är en av de mest smittsamma sjukdomarna. Inom en familj brukar man räkna med att upp till 70-90% av de mottagliga familje-medlemmarna smittas runt ett primärfall. I smittspårningsstudier kan maximalt 3/4 identifiera en smittkälla kring ett spädbarn. Det gör att man måste misstänka att ¼ av smittöverföring kan ha skett genom flyktig kontakt med ett kikhostefall som man inte kände till (t.ex. hostattacker hos bekanta, inom vården eller ute i samhället).

     

    Smittsamheten är högst under den första fasen med förkylningssymtom till cirka 3 veckor efter symtomdebuten (figur 1). Bakterien finns i luftvägarna hos den sjuke och sprids som droppsmitta från luftvägssekret vid hostattacker. Bakterien kan sannolikt även överföras utan hosta vid mycket nära kontakt. Bakterien kan överleva några timmar i miljön utanför luftvägarna.

     

    Det går inte att uppnå ett livslångt eller fullständigt skydd mot kikhosta vare sig genom naturlig infektion eller genom vaccination, och därmed är det inte heller möjligt att helt och hållet vaccinera bort sjukdomen. Skyddseffekten för de acellulära kikhostevaccin som används i vaccinationsprogrammet minskar avsevärt efter cirka fem år. Immuniteten efter genomgången infektion avtar också över tid och kvarstår i cirka 15 år. I några länder har det skett en stadigvarande ökning av kikhosta på senare år, trots hög vaccinationstäckning. Kikhosta ökade markant i Sverige under 2014 i alla åldersgrupper även för spädbarn och den ökningen har till del kvarstått även om de senaste fyra åren (2015-2018) varit på en lägre nivå jämfört med 2014.

     

    Kikhosta är en anmälnings- och smittspårningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det innebär att behandlande läkare (den som först misstänker eller säkerställer diagnosen) ska anmäla alla fall till regionens smittskyddsläkare och till Folkhälsomyndigheten  SmiNet. Smittspårningsplikten innebär ett ansvar för att försöka identifiera smittvägar och förhindra fortsatt smittspridning, med särskilt fokus på att skydda spädbarn.

     

  3. Klinisk bild

    Inkubationstiden är vanligen en till två veckor men kan uppgå till tre veckor. Sjukdomen indelas traditionellt i faser baserade på kliniska symtom (figur 1).

     

    Figur 1. Infektionsförlopp med klinisk bild, smittsamhet och diagnostiska metoder

     

     

     

    Fas 1. Förkylningsfas. Kikhosta börjar oftast som en förkylning med snuva, måttlig hosta och eventuellt lätt feber. Det gäller även vid kikhosta hos någon som tidigare är vaccinerad. Förkylningsfasen varar i 1–2 veckor.



    Spädbarn behöver inte ha en förkylningsfas och kan ha apné (andningsuppehåll) som enda symtom. I neonatalperioden kan sjukdomsbilden initialt vara diffus och svårtolkad men snabbt bli mycket allvarlig. Det katarrala stadiet kan vara kort eller t.o.m. saknas. De allra yngsta spädbarnen brukar inte ha feber (se punkt 5).

     

    Fas 2. Hosta i attacker. Nästa fas innebär ökad hosta som kommer i attacker. Kikningar, kräkningar och cyanos kan förekomma i samband med hosta. Denna fas varar i regel i 3–8 veckor, men kan pågå i flera månader och då leda till kraftig viktminskning.

     

    Kikhosta hos vaccinerade blir vanligen mildare. Äldre barn, tonåringar och vuxna kan därmed ha långvarig hosta utan kikningar. De yngsta spädbarnen utvecklar inte heller alltid attackvis hosta eller kikningar, och status vid lungauskultation kan vara normalt, men kan snabbt utvecklas till en allvarlig och ibland livshotande sjukdom (se punkt 5).

     

    Fas 3. Återhämtningsfasen innebär att hostattackerna successivt avtar, men kan det kan ta upp till 12 veckor innan hostattackerna upphört. Under denna fas är barnet ofta känsligt för andra infektioner och kikningar kan återkomma vid nästa luftvägsinfektion.

     

    Vanligaste komplikationen till kikhosta är pneumoni som orsakas av sekundär bakteriell infektion (se punkt 5).

     

  4. Infektion hos den gravida kvinnan

    Kikhosta yttrar sig inte annorlunda hos en gravid kvinna än hos andra vuxna, även om det kan vara mer påfrestande att få kikhosta i slutet av graviditeten. Kikhosta hos vuxna kan vara atypisk (se punkt 3).

     

    Den största risken är att långdragen hosta hos gravid inte diagnostiseras som kikhosta, vilket kan leda till postnatal smittöverföring till barnet. Även om kvinnan blir frisk från sin kikhosta före beräknad förlossning, så kan hon ha smittat någon annan i familjen, som i sin tur smittar det nyfödda barnet.

     

  5. Infektion hos fostret och det nyfödda barnet

    Infektion hos fostret. Bordetella pertussis tillväxer endast i luftvägarnas epitel. Transplacentär infektion är osannolik eftersom kikhostebakterien inte är invasiv och intrauterin smitta till fostret har inte dokumenterats.

     

    Postnatalt förvärvad smitta. Det nyfödda barnet kan smittas omedelbart efter förlossningen och insjukna redan vid 1-2 veckors ålder. Smitta överförs via droppsmitta från luftvägssekret vid hosta och även via saliv när förälder eller närstående har nära kontakt med det nyfödda barnet. Bröstmjölk överför inte smitta.

     

    De allra yngsta spädbarnen brukar inte ha feber. Debutsymtom kan vara apné, cyanos och bradykardi, med risk för blodtrycksfall och hjärt-stillestånd. Apnéattacker som tecken på utmattning kan komma i slutet av en hostattack, men kan också komma spontant. Hos spädbarn har svår hypoglykemi rapporterats, liksom vätskebalansstörningar. Neurologiska komplikationer kan förekomma i form av kramper (möjligen asfyxi-betingade) och encefalopati (sjukliga förändringar i hjärnvävnaden). En fruktad allvarlig komplikation i denna åldersgrupp är ett tillstånd av refraktär hypoxi, vilket kan leda till pulmonell hypertension och/eller hjärtsvikt. Även med avancerad intensivvårdsbehandling är utgången oviss. Detta allvarliga tillstånd är ofta associerat med extrem leukocytos, med relativ lymfocytos.

     

    Kikhosta kan, hos de allra yngsta spädbarnen som ännu inte fått sin första vaccination, utvecklas till en allvarlig och livshotande sjukdom. De senaste dödsfallen av kikhosta i Sverige har drabbat friska spädbarn som smittats i tidig ålder och som avlidit före en månads ålder. Vaksamhet inom mödra- och förlossningsvård, och hos blivande föräldrar, kan vara livräddande för ett nyfött barn. Var därför frikostig med barnläkar- och sjukhuskontakt vid konstaterad eller misstänkt kikhostesmitta, för nyfödda och spädbarn under 6 månader.

     

     

  6. Överföringsrisk

    En gravid kvinna överför inte kikhosta till sitt foster, men däremot kan barnet bli smittat omedelbart efter födseln av mamman, eller av någon annan i dess närhet. 

     

  7. Laboratoriemetoder

    Vid misstanke om aktuell kikhosta rekommenderas PCR-prov för påvisande av pertussis-DNA i nasofarynx och/eller serum för antikroppspåvisning, beroende på hur länge patienten har haft symtom. Störst chans att påvisa DNA är tidigt i förloppet (figur 1).

     

    PCR

     

    PCR-diagnostik påvisar Bordetella pertussis-nukleinsyra (DNA från kikhostebakterien, även icke levande bakterier) och ger tillförlitliga resultat upp till fyra veckor efter symtomdebut men kan även vara positivt under senare delen av inkubationsperioden. PCR-diagnostik på nasofarynxsekret är känsligare och är positivt en längre period jämfört med odling samt att provsvar fås inom ett par dygn. Därmed är PCR diagnostik förstahandsval vid diagnostik av kikhosta, särskilt hos spädbarn. På vissa laboratorier ingår Bordetella pertussis i analysen ”PCR luftvägsblock” på nasofarynxsekret.

     

    Odling

     

    Odling kan påvisa Bordetella pertussis från ett nasofarynx-eller svalgsekret. Odling för kikhosta är positiv från insjuknandet, men kan bli positiv redan under senare delen av inkubationsperioden, och därefter kvarstå positiv i 2–3 veckor från symtomdebut (figur 1). Odling kan vara av värde vid svåra fall av kikhosta, för att säkerställa diagnos, typa bakterien och eventuellt bestämma känslighet/resistens mot antibiotika.

     

    Serologisk undersökning

     

    Antikroppsbildningen vid kikhosta börjar efter cirka 3–4 veckors sjukdom, med successiv ökning av antikroppsnivåerna (figur 1). För säker diagnostik ska helst två blodprov tas med minst 2–4 veckors mellanrum. För gravida kan diagnostiken kompletteras med parade serologiska prov där aktuellt prov vid sjukdom jämförs med prov som tagits tidigt under graviditeten (graviditetsscreening).

     

    Singelserumdiagnostik kan enbart användas hos en individ som inte nyligen har vaccinerats. Höga koncentrationer IgG mot pertussistoxin talar starkt för nyligen genomgången infektion. 

     

    För spädbarn kan resultat av serologisk diagnostik vara svår att värdera  på grund av förekomst av maternella antikroppar och antikroppsbildning efter tidigare vaccination. Ange datum för insjuknande och eventuellt tidigare vaccination på remissen och rådgör gärna med lokal laboratorieläkare inför provtagning och alltid vid oklarhet i tolkning av resultat.

     

  8. Diagnos av moderns infektion

    Misstänkt fall av kikhosta:


    Klinisk bild förenlig med kikhosta (se punkt 3).

     

    För säker diagnos (bekräftat fall) krävs minst ett av följande kriterier:

     

    • påvisande av nukleinsyra av Bordetella pertussis (PCR)
    • odling av Bordetella pertussis
    • påvisande av Bordetella pertussis-specifik antikroppsreaktion som indikerar aktuell infektion (serologisk undersökning)

     

    Serologiska laboratorieresultat måste tolkas med hänsyn till patientens vaccinationsstatus, datum för insjuknande, tidpunkt för provtagning och eventuellt intervall mellan provtagningar.

     

    Om förlossning är nära förestående bör man inte invänta laboratoriediagnos för handläggning (se punkt 10, 11 och 12).

     

  9. Diagnos av fostrets/barnets infektion

    Var frikostig med provtagning och behandling eftersom spädbarn kan ha okaraktäristiska symtom, särskilt i neonatalperioden (se punkt 5).

     

    Fördröj inte behandling av kikhosta till spädbarn under 6 månader i avvaktan på provsvar!

     

    För bekräftat fall krävs samma kriterier som under punk 8.

     

    Symtom hos spädbarn som särskilt motiverar provtagning för kikhosta är:

     

    • hosta utan andra symtom
    • hosta med kikning, cyanos, kräkning och/eller apné
    • apné som enda symtom

     

  10. Profylax

    Vaccination av barn. I det allmänna vaccinationsprogrammet erbjuds grundvaccination mot kikhosta till spädbarn vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Ytterligare två doser erbjuds till alla barn födda 2002 eller senare, vid 5 års ålder och 14-16 års ålder.

     

    Redan den första dosen minskar risken för allvarlig sjukdom. Det är därmed viktigt att denna dos inte försenas, och den kan ges redan från 2,5 månaders ålder. Efter den tredje dosen erhåller cirka 80 % av de vaccinerade skydd och skyddet varar i cirka 6-7 år.


    Vaccination av för tidigt födda barn. För tidigt födda barn är mer sårbara för vissa infektionssjukdomar än fullgångna barn. Detta gäller särskilt kikhosta. Barn födda före gestationsvecka 32+0 behöver därför ett tidigt och förstärkt skydd. Folkhälsomyndigheten rekommenderar ett vaccinationsschema med tre primärdoser av kikhosteinnehållande kombinationsvaccin (vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Haemophilus influenzae typ b och hepatit B) och första dosen kan ges redan från 6+0 veckors kronologisk ålder.

     

    Vaccination av gravida (maternell vaccination). Utifrån den aktuella situationen med låg förekomst och minskat antal fall av kikhosta bland spädbarn jämfört med 2014, rekommenderar Folkhälsomyndigheten för närvarande inte allmän vaccination av gravida mot kikhosta.

     

    Vid vaccination mot kikhosta som ges under graviditeten överförs antikroppar från modern till fostret. Dessa antikroppar kan skydda barnet mot allvarlig kikhosta under de första levnadsmånaderna, innan barnet får ett eget aktivt skydd av vaccination. I de senaste årens studier och översiktsartiklar samt i sedvanlig övervakning bedöms säkerheten för studerade vaccin vid maternell vaccination som god. I flera länder som haft hög förekomst av kikhosta hos spädbarn, t.ex. USA och England, erbjuds alla gravida vaccination mot kikhosta. Trots stor satsning på information till gravida har vaccinationstäckningsgraden inte överstigit 70 % i England, respektive 54 % i USA. Flertalet länder med lägre förekomst av kikhosta såsom Norge, Finland och Tyskland har liksom Sverige avvaktat med att rekommendera allmän maternell vaccination mot kikhosta.   

     

    Vaccination av andra vuxna. Att ge upprepade doser av kikhostevaccin till alla vuxna eller till vårdpersonal rekommenderas inte av WHO som en allmän strategi för att minska risken för svår kikhosta hos spädbarn.

     

    Kokongvaccination, vilket innebär att hushållsmedlemmar och nära familjekontakter till ett nyfött barn vaccineras, rekommenderas inte av Folkhälsomyndigheten. Kokongvaccination kräver en hög vaccinations-täckning för effekt och detta har bedömts vara svårt att uppnå. Effekten bedömdes inte heller vara övertygande och kostnaden för en sådan insats beräknas bli hög.

     

    Smittförebyggande åtgärder och vårdhygien i samband med vård på förlossning och BB-avdelning Vid smittspårning och smittskyddande åtgärder bör fokus vara på att undvika att smitta överförs till spädbarn och att skydda spädbarn från att utveckla allvarlig sjukdom (se punkt 11).

     

    Vid kikhosta under slutet av graviditeten kan det finnas risk för dropp- och kontaktsmitta i samband med förlossningen, som därför helst bör ske på isoleringsenhet, för att minska överföringsrisken till andra spädbarn/mammor. Följ vårdgivarens lokala riktlinjer för luftvägssmitta och rådgör vid behov med vårdhygien.


    Med antibiotikaprofylax till barnet (se punkt 10) kan mor och barn vårdas tillsammans, och amning är tillåten.

     


    Smittförebyggande åtgärder i barnomsorg/skola. Förskole- eller skolbarn med kikhosta får vistas i barnomsorg/skola om allmäntillståndet tillåter, men vårdnadshavare och personal bör upplysas om att smitta finns, framförallt för att skydda ovaccinerade spädbarn som är syskon till förskole-skolbarnen (se punkt 11). Samråd med smittskyddsläkaren.

     

    Antibiotikaprofylax

     

    Se punkt 11 samt tabell 1.

     

  11. Terapi

    Tabellen nedan sammanfattar preparatval och dosering för behandling av kikhosta (även förbyggande behandling).

     

     

     

     

    Indikationer och behandlingsstart

     

     

    Spädbarn 0-6 månader gamla. Behandling i denna åldersgrupp påbörjas redan vid misstanke om att barnet utsatts för smitta, utan att provsvar inväntas. Om kikhosta konstateras i familj där ett barn snart ska födas bör det nyfödda barnet få antibiotikaprofylax direkt efter födelsen, om smittrisken då kvarstår (se text nedan). Antibiotikabehandling ges även vid misstanke om smitta, invänta inte provsvar. Om smittrisken bedöms kvarstå kan behandlingstiden behöva vara längre.

     

    Spädbarn 7-12 månader gamla. Vid misstanke om att det föreligger smittrisk behöver behandling inte påbörjas direkt om barnet är i övrigt friskt. Man kan invänta de första symtomen som tyder på kikhosta (snuva, hosta) eller provsvar innan behandling påbörjas (för preparatval och dosering, se tabell 1).

     

    Val av antibiotika till spädbarn. Erytromycin är det preparat som används för behandling av kikhosta hos spädbarn i Sverige, med enstaka undantag. I flera andra länder används mer långverkande preparat såsom azitromycin, men azitromycin har i den svenska produktresumén inte indikation för behandling av kikhosta. Folkhälsomyndighetens samverkansgrupp för Strama-arbete har framfört farhågor om ökad risk för resistensutveckling vid användning av de mer långverkande preparaten, och de förordar därför alltjämt erytromycin för behandling av kikhosta. Båda makrolidpreparaten är associerade med ökad risk för pylorusstenos under de två första levnadsveckorna, men utan signifikant skillnad mellan preparaten. På grund av risken för pylorusstenos bör föräldrar informeras om att söka vård om spädbarnet kräks eller om matningssvårigheter uppstår i samband med makrolidbehandling.

     

     

    Tidpunkt för start av antibiotikabehandling till spädbarn. Tidigt insatt antibiotikabehandling av spädbarnet, helst innan kikningar debuterar, har visats lindra sjukdomsförloppet, men även behandling som påbörjas efter symtomdebut kan ha gynnsam effekt och ska ges till de yngsta spädbarnen även i senare sjukdomsfaser. Till spädbarn 7 månader eller äldre kan behandling i senare sjukdomsfas övervägas.

     

    Det är inte säkert att smittfrihet kvarstår efter avslutad behandling. Om smittrisken från närstående bedöms kvarstå kan behandlingstiden behöva förlängas.

     

    Gravid och familjemedlemmar. Vid kikhosta hos gravid och/eller hos familjemedlemmar i slutet av graviditeten ska den gravida och familje-medlemmarna behandlas med antibiotika för att minska smittrisken till det nyfödda barnet. Oftast ges antibiotika som postexpositionsprofylax även till den blivande pappan, andra vuxna familjemedlemmar och ovaccinerade barn även om de inte har symtom. I övrigt övervägs antibiotikabehandling vid särskilda medicinska skäl och om det finns spädbarn i familjen, särskilt om spädbarnet är yngre än 6 månader. Vaccinerade barn undantas från postexpositionsprofylax, men behandlas tidigt om de får kikhosta. Rådgör med infektionskonsult/smittskyddsläkare/barnläkare.

     

     

    Val av antibiotika till gravida. Gravida i första trimestern bör inte behandlas med erytromycin, då en studie från det svenska medicinska födelseregistret tyder på att erytromycinbehandling under tidig graviditet kan innebära en ökad risk för förmaks-och ventrikelseptumdefekter. Motsvarande studie är inte utförd avseende azitromycin, men samma grad av försiktighet rekommenderas även för övriga makrolider.  Erytromycin ska inte användas av kvinnor som planerar graviditet eller under tidig graviditet såvida det inte är absolut nödvändigt. Såväl erytromycin som övriga makrolider kan användas i andra och tredje trimestern om behandling behövs, t.ex. när förlossning närmar sig. Rådgör med infektionskonsult/smittskyddsläkare/barnläkare vid tveksamhet om indikation/tidpunkt för behandling, och vid frågor om behandling av kikhosta under första trimestern. Se även information InfPreg; Antibiotika under graviditet.

     

  12. Svenska erfarenheter

    Sedan allmän barnvaccination med helcellsvaccin mot kikhosta införts 1953 sjönk förekomsten av kikhosta. Vaccinationerna avbröts 1979, främst på grund av detta vaccins försämrade skyddseffekt under 1970-talet. Det resulterade i att kikhostan under de vaccinfria åren 1979-96 återigen blev mycket vanligt. När allmän barnvaccination mot kikhosta återinfördes i Sverige 1996 minskade antalet rapporterade fall av kikhosta påtagligt igen. Under åren 2009-2013 rapporterades cirka 200-300 fall/år.

     

    Trots en hög vaccinationstäckning (cirka 98 %) kvarstår en risk för att spädbarn smittas, vilket innebär risk för svår sjukdom främst hos barn under 6 månaders ålder. Incidensen bland spädbarn är fortfarande förhållandevis hög jämfört med incidensen i andra åldersgrupper (figur 2). Den högsta incidensen bland barn 0-11 mån sjönk från över 500/100 000 före 1996 till under 100/100 000 från år 2006 och vidare till under 50/100 000 under 2008-2013. Kikhosta ökade markant under 2014 i alla åldersgrupper även för spädbarn med en incidens för spädbarn till 105,3/100 000 (motsvarande 121 fall) och den ökningen har till del kvarstått även om de senaste fyra åren (2015-2018) varit på en lägre nivå jämfört med 2014 (figur 2).

     

    Figur 2. Incidens av rapporterade kikhostefall i alla åldrar och bland barn yngre än ett år (spädbarn), 2006-2018.

     

     

     

    Under åren 1997-2009 avled 9 spädbarn i kikhosta, varav fyra för tidigt födda barn i ålder 3-6 månader och fem fullgångna barn i ålder 1-3 månader. Inga dödsfall bland spädbarn rapporterades under 2010-2013, men under sommaren 2014 och i början av 2015 har sammanlagt tre fullgångna och vid födseln fullt friska spädbarn avlidit före en månads ålder. I samtliga fall hostade föräldrarna vid födseln, men utredning för kikhosta genomfördes inte. En artikel i Läkartidningen beskriver en utredning från Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) för ett av dessa barn, och även för ett två månader gammalt barn.

     

  13. Handläggning

    Gravid kvinna under 2:a och 3:e trimestern eller nyförlöst kvinna, med hosta

     

      • Vid hosta hos gravid under 2:a och 3:e trimestern eller hos nyförlöst kvinna ska kikhosteprov tas direkt (se punkt 7).
      • Behandling bör övervägas snarast vid positivt prov eller efter symtomdebut. Rådgör med infektionskonsult/smittskyddsläkare vid tveksamhet (se punkt 11, tabell 1).

     

    Gravid kvinna under 2:a och 3:e trimestern eller nyförlöst kvinna, exponerad för kikhosta

     

     

      • Om gravid eller nyförlöst kvinna är eller har varit exponerad för kikhosta ska kikhosteprov tas direkt (se punkt 7). Behandling av den gravida eller nyförlösta bör övervägas snarast vid positivt prov eller efter symtomdebut (se punkt 11, tabell 1).

     

    Familjemedlem till gravid kvinna under 2:a och 3:e trimestern, med misstänkt eller bekräftad kikhosta

     

      • Vid långvarig hosta hos familjemedlem där det finns gravid i 2:a och 3:e trimestern eller nyförlöst kvinna ska kikhosteprov tas (se punkt 7). Det gäller även om den hostande är fullt vaccinerad eller tidigare haft kikhosta.
      • Behandling av familjemedlemmar bör övervägas snarast vid positivt prov hos någon i familjen (se punkt 11, tabell 1).
      • God handhygien minskar all bakteriespridning, även när det gäller kikhosta, men kan inte helt förhindra smitta.

     

    Handläggning på förlossningen av gravid kvinna med kikhosta

     

    Gravid med pågående kikhosta bör om möjligt förlösas på isoleringsenhet. Rådgör gärna med vårdhygien alternativt infektionskonsult (se punkt 10). Tänk på att sekundärfall kan uppstå bland personalen. Med antibiotika-profylax till barnet har det visat sig gå bra med samvård och amning är tillåten. God handhygien är viktig före amning och skötsel av barnet.

     

    Spädbarn som fötts av en mor med konstaterad kikhosta

     

    Barnet ska direkt efter födelsen erhålla antibiotikaprofylax (se punkt 11, tabell 1). Med antibiotikaprofylax till barnet har det visat sig gå bra med samvård och amning är tillåten.
    Det asymtomatiska barn vars mor har misstänkt eller konstaterad kikhosta bör alltid hållas isolerat från andra nyfödda i syfte att förhindra oavsiktlig spridning av kikhosta på BB. Även symptomatiska nyfödda med misstänkt eller konstaterad kikhosta bör alltid vårdas separat från andra spädbarn, helst på infektionsavdelning. Följ lokala vårdhygieniska rutiner och riktlinjer.

     

    Amning

     

    Amning uppmuntras. Bröstmjölk från en smittad mor anses inte infektiös. Mamman bör vidta försiktighetsåtgärder även om hon behandlas med antibiotika, för att minimera risken för exponering.

     

      • Tvätt av brösten och bröstvårtorna före amning rekommenderas inte, eftersom exponeringen av det nyfödda barnet till moderns normala bakterieflora är viktigt för den normala koloniseringen av magtarmkanalen.
      • God handhygien är viktig före amning och skötsel av barnet men kan inte helt förhindra smitta.
      • Iaktta god hosthygien, dvs. försök undvika att hosta på barnet.

     

    Nyfödd som är höggradigt exponerad för kikhosta, av personal på förlossning/BB/annan vårdenhet

     

    Alla nyfödda som exponerats för personal med kikhosta, insätts på antibiotikaprofylax (se punkt 11, tabell 1). Om prov tas på det nyfödda barnet ska man inte invänta provsvar innan behandling med antibiotika påbörjas. Rådgör med infektionskonsult.

     

    Dokumentation



    I MVC-journalen dokumenteras om kvinnan fått antibiotikabehandling eller vaccination. Dokumentera provtagning och behandling av spädbarnet i FV2 och i barnmedicinsk journal.

     

  14. Referenser

    Campbell H, Gupta S, Dolan G, Kapadia S, Kumar Singh A, Andrews N, Amirthalingam G. Review of vaccination in pregnancy to prevent pertussis in early infancy. Journal of Medical Microbiology 2018;67:1426–1456.

     

    Carlsson RM, von Segebaden K, Bergström J, Kling AM, Nilsson L. Surveillance of infant pertussis in Sweden 1998–2012; severity of disease in relation to the national vaccination programme. Euro Surveill. 2015;20(6):pii=21032. http://www.eurosurveillance.org/ViewArticle.aspx?ArticleId=21032

     

    CDC 2018. Influenza and Tdap Vaccination Coverage Among Pregnant Women — United States, April 2018. Weekly / September 28, 2018 / 67(38);1055–1059. https://www.cdc.gov/mmwr/volumes/67/wr/mm6738a3.htm

     

    Cherry J, Brunell P, Golden G, Karzon D. Report of the task force on pertussis and pertussis immunization – 1988. Pediatrics 1988;81(6):933-84.

     

    Cherry J. Pertussis in young infants throughout the world. Clin Infect Dis. 2016 Dec 1;63(Suppl 4): S119–S122. DOI: 10.1093/cid/ciw550

     

    Cherry J. The prevention of severe pertussis and pertussis deaths in young infants. Expert Rev Vaccines. 2019 Feb 8:1-4. DOI: 10.1080/14760584.2019.1581065.

     

    Donoso A, León J, Ramírez M, Rojas G, Oberpaur B. Pertussis and fatal pulmonary hypertension: a discouraged entity. Scand J Infect Dis. 2005;37(2):145-8. DOI: 10.1080/00365540510026436

     

    Eberly M, Eide M, Thompson J, Nylund C. Azithromycin in early infancy and pyloric stenosis. Pediatrics. 2015;135(3):483-8. DOI:10.1542/peds.2014-2026

     

    Socialstyrelsen. Smitta i förskolan. En kunskapsöversikt. 2008. Art.nr 2008-126-1. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/s/smitta-i-forskolan-en-kunskapsoversikt/

     

    Folkhälsomyndigheten. Vaccinationsprogram för barn. En kunskapsöversikt för hälsovårdspersonal. 2018. Artikelnummer 18055. www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/v/vaccination-av-barn-det-svenska-vaccinationsprogrammet-en-kunskapsoversikt-for-halsovardspersonal/

     

    Folkhälsomyndigheten. Föreskrifter om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. HSLF-FS 2016:51. https://www.folkhalsomyndigheten.se/documents/publicerat-material/foreskrifter/hslf-fs-2016-51-foreskrifterom-vaccination-av-barn.pdf

     

    Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer för att förebygga kikhosta hos spädbarn 2016. Art.nr. 16010. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/bab0128d49d84aa59f6ead253bf7745b/rekommendationer-forebygga-kikhosta-spadbarn-16010.pdf

     

    Folkhälsomyndigheten. Systematisk litteraturöversikt. Att förebygga kikhosta hos spädbarn 2015. Art.nr. 15033. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/a/att-forebygga-kikhosta-hos-spadbarn/

     

    Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket. Barnvaccinationsprogrammet i Sverige 2018. Art.nr. 19037. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/bd48e34a891845d9a0289b2124ad9cf2/barnvaccinationsprogrammet-2018-19037.pdf

     

    Folkhälsomyndigheten. Pertussis surveillance in Sweden. Nineteen year report 2017. Art.nr. 18068. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/65ed8f6dbdab4999bc358fcd9b657e77/pertussis-sweden-nineteen-year-report.pdf

     

    Folkhälsomyndigheten. Pertussis surveillance in Sweden. Twenty year report, 2018. Art.nr. 18068. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/p/pertussis-surveillance-in-sweden-twenty-year-report/

     

    Folkhälsomyndigheten. Vaccination av för tidigt födda barn, 2019. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/rekommendationer-for-vaccination/vaccination-av-prematura-barn/

     

    Gustafsson L, Hessel L, Storsaeter J, Olin P. Long-term follow-up of Swedish children vaccinated with acellular pertussis vaccines at 3, 5, and 12 months of age indicates the need for a booster dose at 5 to 7 years of age. Pediatrics. 2006;118(3):978-84. DOI:10.1542/peds.2005-2746.

     

    Heininger U, Klich K, Stehr K, Cherry J. Clinical findings in Bordetella pertussis infections: results of a prospective multicenter surveillance study. Pediatrics 1997;100(6):E10.

     

    Hoppe J. Neonatal Pertussis. Pediatr Inf Dis J. 2000;19:244-7.

     

    Janusinfo. Antibiotika vid graviditet och amning. Uppdaterad 2018-03-09. https://janusinfo.se/behandling/stramastockholm/allmandelbehandlingsrekommendationer/allmandel/antibiotikavidgraviditetochamning.5.2baa5e3e161e6f2218922358.html

     

    Kerr J, Matthews R. Bordetella pertussis infection: pathogenesis, diagnosis, management, and the role of protective immunity. Eur J Clin Microbiol Infect Dis. 2000;19(2):77-88. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10746492.

     

    Källén B, Otterblad Olausson P, Danielsson B. Is erythromycin therapy a human teratogen? Reprod Toxicol. 2005;20:209-214.

     

    Mertsola J, Ruuskanen O, Eerola E, Viljanen M. Intrafamilial spread of pertussis. J Pediatr. 1983;103(3):359–363.

     

    Nilsson L, Lepp T, von Segebaden K, Hallander H, Gustafsson L. Pertussis vaccination in infancy lowers the incidence of pertussis disease and the rate of hospitalisation after one and two doses. Analyses of 10 years of pertussis surveillance. Vaccine 2011;30:3239-3247.

     

    Nilsson L, Von Segebaden K, Blennow M, Linde A, Uhnoo I. Kikhosta en risk för spädbarn. Sjukdomen cirkulerar bland ungdomar och vuxna, som därmed smittar vidare. Lakartidningen. 2013;110(37):1599-602. http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2013/09/Kikhosta-en-risk-for-spadbarn/

     

    Oxford Vaccine Group 2019. Pertussis (whooping cough) vaccine in pregnancy. http://vk.ovg.ox.ac.uk/pertussis-vaccine-in-pregnancy

     

    Romanus V, Jonsell R, Bergquist SO. Pertussis in Sweden after the cessation of general immunization in 1979. Pediatr Infect Dis J 1987;6:364-71. 

     

    Stanley Plotkin, Walter Orenstein, Paul Offit, Kathryn M. Edwards. Plotkin's Vaccines. 7th Edition. Elsevier. 6th June 2017.

     

    Smittskyddsläkarföreningens läkarinformation om kikhosta. Uppdaterad 2014-11-07 https://slf.se/smittskyddslakarforeningen/app/uploads/2018/07/34-kikhosta-laxxkarinfo-141107.pdf

     

    Sundelin A, Tinberg E. Viktigt vara medveten om att kikhosta förekommer. Fallbeskrivning. Läkartidningen. 2018;115:E9X3. www.lakartidningen.se/EditorialFiles/X3/%5bE9X3%5d/E9X3.pdf

     

    Tozzi A, Rava L, Ciofi degli Atti M, Salmaso S; Progetto Pertosse Working G. Clinical presentation of pertussis in unvaccinated and vaccinated children in the first six years of life. Pediatrics. 2003;112(5):1069-75. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14595048.

     

    Tozzi A, Celentano L, Ciofi degli Atti M, Salmaso S. Diagnosis and management of pertussis. CMAJ. 2005 Feb 15;172(4):509-15. DOI: 10.1503/cmaj.1040766

     

    Van der Zee A, Schellekens J, Mooi F. Laboratory Diagnosis of Pertussis. Clin Microbiol Rev. 2015;28(4):1005-26. DOI:10.1128/CMR.00031-15.

     

    Von König C, Halperin S, Riffelmann M, Guiso N. Pertussis of adults and infants. Lancet Inf Dis. 2002;2:744-50.

     

    Ward J, Cherry J, Chang S, Partridge S, Keitel W, Edwards K, et al. Bordetella Pertussis infections in vaccinated and unvaccinated adolescents and adults, as assessed in a national prospective randomized Acellular Pertussis Vaccine Trial (APERT). Clin Infect Dis. 2006;43(2):151-7. DOI:10.1086/504803.

     

    Wendelboe A, van Rie A, Salmasia S, Englund J. Duration of immunity against pertussis after natural infection or vaccination. Pediatr Infect Dis J. 2005 May;24(5 Suppl):S58-61.

     

    Wendelboe A, Njamkepo E, Bourillon A, Floret D, Gaudelus J, Gerber M, et al. Transmission of Bordetella pertussis to young infants. Pediatr Infect Dis J. 2007;26(4):293-9. DOI:10.1097/01.inf.0000258699.64164.6d.

     

    WHO. Pertussis vaccines WHO position paper. Pertussis vaccines. Wkly Epidemiol Rec. 2015;90(35):433–60. https://www.who.int/wer/2015/wer9035.pdf?ua=1

     

     

Sökord:  
Uppdaterad:  2019-06-13

Hjälp oss att utvärdera kapitlet!

1-Inte alls, 2-Liten del, 3-Delvis, 4-Till stor del, 5-Helt
 1     2     3    4     5