Kikhosta (Pertussis)

1. Vad är kikhosta?
   
   

   Kikhosta (Pertussis) är en luftvägsinfektion som orsakas av kikhostebakterien, Bordetella pertussis. Bakterien fäster vid luftvägarnas flimmerhår och producerar efter någon vecka giftiga ämnen (exotoxin) som dödar flimmerhårscellerna. Kvar blir de slemproducerande cellerna, som bildar tjockt segt slem - vilket ger hosta! Det tar uppemot ½ år för nybildning av flimmerhårsceller.

    

   
   
   



2. Hur smittar kikhosta och vilken spridning har den?
   
   

   Kikhosta smittar via luften, så kallad droppsmitta dvs. bakterien överförs luftvägen från hostande individer. Smittsamheten är hög under den period när man har hosta, speciellt de första veckorna. Man räknar med att smittsamheten avtar och upphör efter att behandling genomförts. Smittrisken är högre inomhus och lägre utomhus. Hostan behöver inte vara ”typisk” kikhosta med kikningar Vuxna och tidigare vaccinerade barn får ofta en lindrig sjukdomsbild men kan ändå vara smittsamma. Genomgången kikhosta ger immunitet (skydd), men immuniteten avtar efter något tiotal år. Kikhosta räknas som en barnsjukdom men både barn och vuxna kan drabbas.

   
   Amning ger tyvärr inte något skydd mot kikhostebakterier så små barn är sämst skyddade mot kikhosta under just den åldersperiod när sjukdomen är som farligast. Spädbarn har på grund av sitt omogna immunförsvar störst risk att utveckla komplikationer.

   Kikhosta är en av de vanligaste barnsjukdomarna i världen och i många utvecklingsländer är kikhosta en bidragande orsak till hög barnadödlighet. Under 2014 ökade fallen av kikhosta markant i Sverige men har inte fortsatt att stiga.
   
   

   Kikhosta finns i de flesta länder mer eller mindre, omfattningen är beroende av hur effektiv vaccination som genomförts. Vanligen förekommer epidemier med några års mellanrum, i de tempererade klimaten mest vintertid.

    

    

   
   
   



3. Vilka är symtomen vid kikhosta?
   
   

   Inkubationstiden är en till två veckor men kan uppgå till tre veckor.
   Typisk kikhosta, som förr drabbade i stort sett alla förskolebarn, är inte längre vanligt eftersom 99 % av alla barn födda efter 1996 är vaccinerade. Men även vaccinerade barn kan få kikhosta, liksom äldre barn och vuxna.
   
   

   Den ”klassiska” kikhostan finns fortfarande men ses huvudsakligen hos ovaccinerade småbarn. Sjukdomen börjar då ofta som en förkylning med hosta och eventuellt lite feber. Hostan tilltar sedan och kommer attackvis och blir efterhand mer intensiv särskilt nattetid. Efter någon till några veckor kommer de karaktäristiska kikningarna – som består i en attack av skrällande, krampartad hosta efterföljd av en ”pipande” inandning. I anslutning till hostattackerna kan barnet få svårt att andas. Hostattackerna kan vara intensiva och leda till slemkräkningar.

   
   Så småningom klingar hostattackerna av, och sjukdomen brukar vara över efter sex till åtta veckor. Hosta är vanligt i efterförloppet pga. att de skadade flimmerhårscellerna inte hunnit ersättas, och i samband med annan luftvägsinfektion kan det till och med låta som om kikhostan kommit tillbaka. Komplikationer förekommer, vanligast är lunginflammation. Störst risk för komplikationer har ovaccinerade barn under första levnadsåret.

    

   
   
   



4. Kikhosta hos den gravida kvinnan.
   
   

   Kikhosta yttrar sig inte annorlunda hos en gravid kvinna än hos andra vuxna. Det kan vara påfrestande att få kikhosta när man är gravid speciellt i slutet av graviditeten. Påfrestningen på den gravida kvinnan ökar om hon har barn som samtidigt har kikhosta. Det finns en risk att en långdragen hosta inte diagnosticeras och känns igen som kikhosta vilket kan leda till risk för att smitta överförs till det nyfödda barnet. Infektionsläkare avgör om mor och barn vårdas på BB eller infektionsavdelning efter förlossningen.

    

   
   
   



5. Kikhosta hos fostret och det nyfödda barnet
   
   

   Kikhosta är inte en invasiv sjukdom, d v s bakterierna når inte in i kroppen utan håller sig i luftrören. Smitta kan därför inte ske till fostret. Det nyfödda barnet kan däremot smittas via luften av kikhosta och kan bli allvarligt sjukt. För spädbarn kan sjukdomen bli livshotande, särskilt hos nyfödda. Hos dem kan sjukdomsbilden vara diffus och svårtolkad i början, och tillståndet kan snabbt bli mycket allvarligt. Symtom hos barnet kan vara matningssvårigheter, snabb andning eller hosta, och även andra symtom kan förekomma. Hostan kan saknas. Till skillnad från vad som gäller för andra sjukdomar, så får det nyfödda barnet inget eller mycket litet skydd av antikroppar från sin mamma. Man kan därför räkna med att nästan alla barn som föds i vårt land saknar skydd mot kikhosta, och det för tidigt födda barnet är definitivt oskyddat mot kikhosta. Amning ger inte något skydd mot kikhostebakterier.

    

   
   
   



6. Hur stor är risken att smittas under graviditet?
   
   

   Den gravida kvinnan som inte är vaccinerad och inte tidigare har haft kikhosta, eller som haft kikhosta för länge sen, kan drabbas av kikhosta. Det går inte att uppnå ett livslångt eller fullständigt skydd mot kikhosta vare sig genom naturlig infektion eller genom vaccination, och därmed är det inte heller möjligt att helt och hållet vaccinera bort sjukdomen.
   
   

   Risken att smittas av kikhosta är hög. Är man mottaglig för smitta så smittas 70-90 procent vid smitta inom familjen. Om den gravida kvinnan får kikhosta överförs inte smittan till fostret men det nyfödda barnet kan smittas om modern är smittsam vid/efter förlossningen.

    

    

   
   
   



7. Hur påvisas kikhosta hos den gravida kvinnan?
   
   

   Diagnosen ställs vanligen utifrån laboratorieprov, som tas vid symtom som kan överensstämma med kikhosta, eller utifrån på de symtom man har samt vetskap om att kikhosta finns i den nära omgivningen. Kikhosta påvisas oftast med odling eller PCR i prov från näsan och/eller svalget. Om hostan varat länge hittar man inte längre bakterierna och då tas blodprov för att kontrollera antikroppar.

    

   
   
   



8. Hur påvisas kikhosta hos fostret?
   
   

   Är inte aktuellt.

   
   
   



9. Hur påvisas kikhosta hos barnet?
   
   

   Diagnosen ställs vanligen utifrån laboratorieprov, som tas vid symtom som kan överensstämma med kikhosta, eller utifrån de symtom man har samt vetskap om att kikhosta finns i den nära omgivningen.
   Kikhosta kan påvisas med odling eller PCR i prov från näsan och/eller svalget.
   Det är angeläget att vara frikostig med provtagning och behandling på spädbarn, eftersom de kan ha okaraktäristiska symtom speciellt i nyfödddhetsperioden. Det är också angeläget att få kikhostediagnos på föräldrar och syskon till spädbarn eller om familjen väntar snar tillökning.

    

   
   
   



10. Vad finns det för behandling?
    
    

    Antibiotika lindrar och förkortar sjukdomsförloppet om behandlingen ges tidigt i sjukdomsförloppet. Även smittsamheten minskas men det är inte säkert att smittfriheten kvarstår efter avslutad behandling.Ovaccinerade spädbarn som utsatts för kikhosta bör ges antibiotika i förebyggande syfte. Vaccinerade spädbarn upp till 1 års ålder ges tidigt insatt behandling, d v s vid symtom som kan tala för kikhosta. Barn över 1 år och vuxna behandlas normalt inte, utom om det finns spädbarn i familjen. Vid konstaterad kikhosta i spädbarnsfamilj bör såväl barn över 1 år som vuxna (ej gravida under första delen av graviditet) erbjudas antibiotikabehandling för att minska risken för smittöverföring till spädbarnet. Den som antibiotikabehandlas utvecklar inte lika god immunitet mot kikhosta som en genomgången obehandlad infektion ger. Om man blir utsatt för kikhosta i den nära omgivningen igen kan man alltså bli smittad.

    
    
    



11. Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?
    
    

    Sedan augusti 2022 rekommenderar Folkhälsomyndigheten att gravida vaccineras mot kikhosta. Vid vaccination mot kikhosta som ges under graviditeten överförs antikroppar från modern till fostret. Dessa antikroppar kan skydda barnet mot allvarlig kikhosta under de första levnadsmånaderna, innan barnet får ett eget aktivt skydd av vaccination. 
    Vaccination rekommenderas från graviditetsvecka 16.
     

    Vaccination mot kikhosta ingår sedan 1996 i det allmänna svenska barnvaccinationprogrammet.
    Vaccinet är effektivt och ges  till spädbarn vid 3, 5 och 12 månaders ålder på barnavårdscentralen. Fortsatt vaccination mot kikhosta har införts i två steg. Barn födda till och med 2001 har fått en fjärde dos vid 10 års ålder. Barn födda från 2002 får den fjärde dosen vid 5-6 års ålder och dessutom en femte dos vid 14-16 års ålder. Även barn som haft kikhosta rekommenderas fortsätta vaccinationsprogrammet – det innebär en förstärkning av skyddet och innebär inte någon ökad risk för biverkningar.

    
    Ovaccinerade barn, d v s de minsta spädbarnen, kan inte skyddas mot kikhosta på annat sätt än genom att man undviker att inomhus träffa hostande personer. Iaktta normal hygien vid luftvägsinfektion, tvätta händerna. Kikhosta är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och inträffade fall skall anmälas av behandlande läkare till smittskyddsläkare och Folkhälsoinstitutet. På så sätt kan man hålla reda på hur mycket kikhosta som går och öka information om vaccination och andra åtgärder för att förebygga sjukdomen.

     

    
    
    

Hjälp oss att utvärdera kapitlet!

1-Inte alls, 2-Liten del, 3-Delvis, 4-Till stor del, 5-Helt

1. 1 2 3 4 5
2. 1 2 3 4 5

 

Generera ny bild

Skriv in koden från bilden